Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 januari 1849, sida 1

m., fortskaffas på 12 å 14 timmar till London och bör således öfver Hull och Götheborg vara i Stockholm Fredags f. m. — Den kunde samma dag besvaras med ångfartyg till Lubeck, i fall dessas afgångstid framflyttades. På samma sätt I skulle bref, som afgå från Stockholm Tisdags afton, öfver Götheborg och Hull ankomma till Paris följande Tisdag eller Onsdag, hvilket vore en fördel i fall Lubeckska ängfartygen afginge Fredag eller Lördag och således hit anlände Måndag eller Tisdag, då brefven kunde genast öfver Götheborg och Hull besvaras. De, som hafva en oemotståndlig håg att uppsöka hinder, finna alltid sådana på ett eller annat sätt och i närvarande fall får man höra åberopas den erfarenhet, som skall hafva vunnits åren 1834 och 1842, då ängbåtsfart emellan Götheborg och Hull egde rum, samt 1845, då det senast försöktes att tillvägabringa en sådan, men misslyckades. Vi våga tro att denna. erfarenhet är i många afseenden missledande, hvilket skulle kunna mera fullständigt ådagaläggas, om bladets utrymme sådant medgåfve. Vi förbehålla oss derföre att få åter komma till detta ämne och vilja nu blott erinra, att ångbåtsfarten år 1834 afbröts i följd af karantänsåtgärder å svenska sidan, emedan några cholerafall yppades i London och utan afseende derpå att farsoten rasade i Götheborg, hvilket naturligtvis äfven ganska betydligt bidrog att förminska trafiken. — År 1842 förnyades försöket. Det afbröts äfven då på det sätt, att Sverige vägrade att vidare utbetala sitt bidrag, emedan det ena af de begge dåliga ångfartygen, vid anställd besigtning, befanns så uselt, att dess begagnande ansågs vädligt för lif och egendom. Nu frågas: kan man på denna erfarenhet grunda påståendet, att en ängbätsfart emellan Sverige och England är omöjlig? — År 1842 öfvertogs saken af ett engelskt handelshus, som betingade sig ett bidrag af 3,000 L. från Sverige och Norrige, samt en lika summa af England. Följer derutaf ovilkorligen, att saken år 1849 icke kan tillvägabringas under andra vilkor? Härvid bör besinnas att de år 1842 gällande höga engelska tullafgifterne på jern, stål, koppar, spanmål, trävaror, och en mängd andra svenska produkter blifvit högst betydligt nedsatta: att, i följd häraf, värdet af Sveriges export till England sedan år 1842 fördubblats: att boskap af alla slag, kött, fläsk och flera andra födoämnen, hvilket allt förut var till inf örsel förbjudet, numera får inkomma till England mot låg tull: att importen af dessa varor från Nordsjöns sydligare kustländer är högst betydlig och att derföre ångfartygen, som för denna slags tra