Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 januari 1849, sida 1

—— —— En fattig afskedad militär inom församlingen men som egde icke obetydliga kunskaper, öppnade för några gossar en liten skolinrttning, di August, genom baronens föranstaltande, äfven sicl inträde, och den sistnämnde motsade ej sin lilla Son, när denne, genom sina hopsparde penningar, dem han, som belöning för flit och framsteg i studier, stundom erhöll, ville betala sin skyddslings skolgång, och bristen ersattes af den förmögne sadren. Tiden ilade undan, och August var ansedd som den snällaste, men tillika som den störste öfversittaren i skolan. Lärarens tillrättavisningar föllo på hälleberget, men hvarje söndagsafton, då han återvände från sin lilla beskyddare, var han merendels mildare till lynnet, och måndagarna voro alltid hans bästa och stillaste dagar. Ivar egde sin enskilde lärare, men alla hans fristunder voro på något sätt egnade åt August, denne måtte vara frånvarande eller närvarande. Att med sin mor och lilla Hulda utstaka planer för sin och den käre vännens. framtid, voro hans mest älskade sysselsättningar. Alla de sjelfgjorda sågor, som han berättade för Hulda, börjades merendels så här: Då August och jag bli stora. Solen hade redan fyra gånger fullbordat sin bana, sedan detta egna förhållande tagit sin början, och den lilla skolans annaler voro fulltecknade