Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 januari 1849, sida 1

Några ord om Minister-ansvarighet) Uti hvarje verkligt konstitutionell stat gifves ingen särskild åklagaremakt eller särskilda domstolar i afseende på de högste embetsmännen i staten, ministrarne. Man har befarat, att det hos de vanliga allmänna åklagarne skulle komma att saknas den sjelfstindighet och det oberoende, som äro af nöden, när fråga är om att draga så högt uppsatte män, maktens innehafvare, till ansvar för deras embetshandlingar, och man har trott, att det erfordrades egenskaper, som man icke alltid finner hos dem, som bekläda statens domare-embeten, för att afgöra de oftast mera politiska än juridiska frågor, som uppstå i de fall, när statens närmast regenten .ställde. mäns fel i utöfvandet af deras embete skola afdömas. Denna extraordinära myndighet att anklaga och döma har i allmänhet blifvit nedlagde i de lagstiftande kamrarnes händer. I England är det sålunda Underhuset, som anklagar, Öfverhuset, som dömer; i Frankrike anklagar deputerade kammaren, och pärskammaren dömer; i Belgien är det representantkammaren, som anklagar, kassationsrätten dömer; i nordamerikanska fristaterna anklagar representantkammaren, och senaten dömer (när fristaternas president anklagas, är landets högste domare ordförande i senaten); i de flesta tyska konstitutionella stater är åklagarerättigheten hos begge kamrarne i förening, men domaremyndigheten är öfverlemnad åt en Rätt, hvars ordförande och hälften af bisittarne väljas af regenten bland högsta domstolens medlemmar, samt den andra hälften af de begge kamrarne i förening, utom deras krets; i Kurhessen, der det sinnes blott en kammare, anklagar denne och öfverappellationsrätten dömer; i Norrige anklagar Odelsthinget och en Riksrätt, sammansatt af Lagthinget och högsta domstolen dömer (Lagthingets president är ordförande i Rätten, af hvars medlemmar den anklagade kan utesluta en tredjedel); i Sverige fungerar konstitutionsutskottet i vissa fall såsom åklagaremakt, och en Riksrätt, sammansatt af landets högsta domstol och vissa höge administrativa embetsmän, utöfvar domaremakten. Alltså: Andra kammaren, under de olika benämningar, som den får, plägar att i vissa särskildta fall och med hänsyn till vissa personer utöfva åklagaremakten, då deremot antingen första kammaren — den må nu vara ärftlig, vald af regenten eller vald af folket — eller ock landets högsta domstol dömer i saken. ) I sammandrag efter en föreläsning, hållen af af juriskandidaten Hother Hage uti Köpenhamns studentförening, före februarirevolutionen i Paris.