Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 januari 1849, sida 1

hvilken tvenne gånger offentligen blifvit förklarad, som sitt fäderneslands räddare. Men denne man har åter gifvit verlden ett exempel af en sannt ädel medborgare, utan annan äregirighet, än den, att tjena sitt fädernesland, och bär den tunga bördan af ett helt. folks otacksamhet med en resignation, som ej kan annat än höja honom ännu mer i allas blickar. Lyckligtvis äger Frankrike många sådane män, och öfvertygelsen derom är lika ärofull för deras fädernesland, som lugnande för menskligheten. Hvad som har skett är en lexa, hvilken i sinom tid blir förstådd af detta framåtgående land, som blott för ett ögonblick blifvit insöfdt och kringsnärjdt af lockande löften och ränkfulla intriger. — Man kan nuicke önska något bättre, än lugn och fred. Frankrikes öde hvilar för närvarande i en fremlings hand. Måtte han förstå värdet af hvad man åt honom anförtrott. Louis Bonaparte har framför sig en vacker bana. Må han beträda den som en värdig republikan! Han kan upprätthålla och stadfästa hvad till och med hans store farbroder störtade, då han deremot, om han ärft dennes äregirighet, och fiker efter en thron, aldrig ens kan blifva skuggan af hvad kejsaren var. Återkommen från den stora revyen på julafton var jag en smula dyster till sinnes. Jag tänkte med saknad på julklappar, gröt och lutfisk, hvilket allt härstädes är okända saker. Det lärer fordom varit en Vana, att Svenskarne blefvo inviterade att fira sin julafton hos vår minister, men denna, liksom många andra goda svenska seder, är nu aflagd, och bjudningen hos hans excellens reducerad till. några få utvalde. Jag trodde mig få tillbringa. min julafton ensam, men lyckans stjerna uppgick äfven för mig. En hjertlig och anspråkslös bjudning anlände och vid en landsmans härd njöt man af det älskvärdaste sällskap och åt en oöfverträfflig julgröt. Nyårsdagen passerade med vanliga formaliteter, hvimmel, kyrkceremonier och marknad. Allt går här i jemnbredd: flärd och enkelhet, allvar och dårskaper. — Teatrarna börja blifva lifligt besökte, och den politiska dimma, som omhöljt allt och genom hvilken ingen kunnat se klart, börjar skingras. — Nöjenas tempel öppnas åter för baler och maskerader, och salongerna inbjuda åter till trefliga aftonsamqväm i älskvärda familj-kretsar. Att få insteg i dylika, är icke så lätt för en stackars fremling, särdeles som de endast finnas i den såkallade stora verlden, dit mina anspråkslösa önskningar aldrig våga flyga. Men från höjden af mitt lilla observatorium gör jag mina reflexioner om tidernas förändringar och tilldragelser. Snart skall du