Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 januari 1849, sida 2

Nn 2 a Hvem inser ej 1 hvilken stallning 7Å se CT, afseende befinna oss? Hvem har ej dagligen tillfälle att skäda de orättvisor och förnärmelser, som den hos oss ännu existerande ständsskillnaden medför, fastän det visserligen heter, att den icke i statslifvet borde finnas? Hvem kan väl för sig dölja, att adelns bibehållande såsom stånd och den adliga sjelfskrifna representationsrätten varit en af de väsendtligaste orsakerna till att de principer af rättvisa och samhällighet, hvilka 1809 års revolution sökte göra gällande, aldrig kunnat konseqvent fullföljas? Hvem vet ej, att ännu i dag finnas vissa fora privilegiata, och att, äfven der sådana icke ifrågakomma, rättvisan beklagligen allt för ofta skipas mer med afseende på personen än på saken? I detta fall kan vår polismakt tillochmed ofta sägas öppet håna både lag och billighet. Vidare upphäfvas i denna andra artikel alla titlar, utan embete. Ingen får mottaga ordnar af utländsk makt. Hvilken ytterlig fåfänga underhålles deremot icke hos oss, genom ett motsatt bruk? Förekomma, såväl i det offentliga som det enskildta lifvet, ej ständiga bevis på de missförhållanden, de oådla känslor och ofta olyckor, som denna fåfänga alstrar! Och hafva ej alla försök att förmå regeringen till en nyttig förändring i den delen, eller att genom beskattning, o. s. v. afsvalna utmärkelse-begäret, misslyckats? I tredje artikeln af samma lag lemnas garantier för den personliga friheten, för hvilken våra lagar ännu i dag icke visa den ringaste uppmärksamhet. Så t. ex. äro föreskrifterna för häktning ganska bestämda, och kan den blott ske (utan då brottslingen gripes på bar gerning) efter domstols skriftliga befallning. Ingen arresterad får under längre tid än ett dygn undandragas jande dag frigifva eller till domstol öfverlemna den häktade. Undersökom deremot, huru hos oss ännu tillgår! Kastom en blick in i våra fängelser, och skådom huru för de obetydligaste förseelser, ofta blott mot vissa s. k. ordningsstadganden, en mängd varelser finnas inneslutne, lemnade till pris åt oseder, elände och förtviflan öfver sina familjers öde och egen framtid, och det under veckor och månader, ja åratal — utan att kunna erhålla hvarken rättvisa eller deltagande. Trädom in i våra polisrätter och polishäkten! Ofta äro de uppfyllde af personer, som derföre, att ett eller annat obetydligt hinder uppstått vid vittnesförhören, eller stundom åklagarens bortovaro, eller derföre, att notarien ej hinner eller vålar sig att utskrifva protokollet, måste i lång tid vandra mellan häktena och poliskammaren, samt dväljas i I det, ofta själoch kropp-förstörande fängelset. Förgäfves bedja anhöriga och vänner att få anI svara för inställelsen af den oskyldige, eller för en obetydlig sak anklagade. Arrestanten är anklagad i brottmål, lyder det vägrande svaret. — Den tyska lagen stadgar tydligt, att blott för svårt brott borgen må vägras. Vår lag, otydlig det är sannt, men tolkad af våra vanliga domare, lemnar deremot den saken till godtycket. Och sedan den oskyldige lidit — eller den föga brottslige straffats svårare, än han bordt — hvad gör den svenska lagen för honom? Den lemnar honom, att såsom en nåd få söka sig rättighet att — åtala embetsmannen, eller domaren — och om poliseller exekutions-betjenten, ädömd ersättning, gör cession, uteblifver all ersättning för den armes orättvisa lidande. Den tyska lagen deremot tillförsäkrar honom slutligen om statens ersättnings-skyldighet. Man må nu anse dödsstraffets nödvändighet ännu påkallad i vissa fall; men ett stort steg är den tyska lagens bud, att det blott må ådömas i de fall, då brottet lyder under krigsdomstol. Ännu fattas dock i den det ädlaste draget — vi mena dess afskaffande för politiska förbrytelser. Men man får ej undra om, under de orediga samhällsförhållanden, i hvilka Tyskland ännu befinner sig, icke allt kunnat i detta fall blifva så, I som det borde. Det är i alla afseenden bättre, att för de inbördes striderna hålla sig till de enskilde, som stå fram för folkets sak, än att försätta hela stora städer och samhällen utom lagen, och med mord och brand härja och straffa skyldige och oskyldige, för att försvara den så kaln lade lagliga ordningen, hvilken ofta och flerestades blott är uttrycket af våldets och listens godtycke. Hemmet är fridlyst. — Sättet för husvisi: namna hactämde sin lagliga domstol. Polisen måste antingen fölee fa — — tm A— — — — 2 L. .