Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 januari 1849, sida 1

Article Image
— TT SV RAT) I kontor, dels å utdelningsställena oc piska associationer och utgöra en liten gren a den verldsomfattande propaganda, som vill förmenskliga, förkristliga, förbrödra nationerna i stort liksom individerna i smått; som vill förstöra råheten, vildheten, armodet och brottet, för att bereda bildningens och välmågans, sedlighetens ocl religionens seger. Och öm än räddningshusen följd af sin bestämmelse att hufvudsakligast gagna den provins eller det land, de tillhöra, ickäro af så kosmopolitisk inflytelse, som en oci annan bland de med dem beslägtade inrättningar, så äro de dock onekligen af icke obetydlig social vigt, och deras resultater tyckas i framtiden, blifva af allt större fosterländsk betydelse. Det tidehvarf, i hvilket vi lefva, är af annat skaplynne, annan karakter och anda, än de föregående. Det synes vilja höja djupen, sänka höjderna, försöka obanade vägar och hafva tagit till valspråk Uppenbarelsebokens uttryck: Si jag gör allting nytt!, Så väl dess krigiska fysionomi som dess fredliga sträfvanden bära sin egen prägel. Fordom stred man för att vinna länder eller lagrar, för att försvara eller utbreda sin tro och religiösa öfvertygelse. Det var politiska förhållanden, kyrkliga dogmer, dynastiska eller nationella sympathier och apathier, som då vållade krigen. Nu hafva dessa en helt annan orsak. Hvarken dynastierna, kabinetterna eller nationerna tyckas önska dem; men man strider ändock snart sagdt i mer än halfva Europa. Det har blifvit. en instinkt, en slags naturnödvändighet för många att strida. Än griper man till vapen för att vinna eller utvidga politiska frioch rittigheter, än barrikaderar man i förtviflan deröfver att tusentals medsargare sakna arbete och bröd. I sanning en vådlig, en vulkanisk belägenhet; men också ett säkert tecken till en förhandenvarande krisis och till förestående omhvälfningar. , i Nöjde man sig fordom med att blott tänka och resonnera öfver mensklighetens vigtigaste frågor, interessen och rättigheter, trängde sig då sorskningarnes resultater sällan till allmänhetens öron, utan stadnade i systemerna och inom skolans väggar, så vill man nu se dessa resultater yttra sin verkan i det offentliga och enskilta lifvet. Man fordrar, att samhällsinrättningen skall realisera idåerna och sjelf lemna proban på rigtigheten af de theoretiska åsigterna. Detta kan ioke ske utan genom ett ombildande af grundelementerna i samhällsinrättningen. Derföre yrkar mau på reformer i alla rigtningar, inom skolan, i kyrkan och i staten. Man vill kullkasta det bestående, omdana uråldriga och föråldrade institutioner, undanrödja privilegier, frigöra handel och näringar, upphäfva ståndsoch klasskillnader, och på ett och annat ställe har man tillochmed velat försöka att införa en allmän urkristlig frihet, jemnlikhet och broderlighet. Man fordrar, att styrelsens organer, den lagstiftande och verkställande makten, skola sörja derföre, att arbetet bestämmes etter en förnuftigare beräkning och lönen utdelas efter billigare måttstock, än hittills skett, och att, så mycket möjligt är, ingen, ifven den ringaste och fattigaste, må sakna en fter sina krafter afpassad verkningskrets och en if verksamhet härflytande nödtorftig bergning. Detta anspråk på större förmåner och rättigheter ör de arbetande och oprivilegierade klasserna och ett jemnare, mera medborgerligt förhålande samhällsklasserna emellan tyckes numea vara ett uttryck af den allmänna folkviljan, som vårligen låter helt och hållet tillbakavisa sig. )ckså synes det vara utarbetandet af en förbätI rad, efter den nyaste tidens fordringar och den uropeiska bildningens och samhälls-utvecklingens ärvarande ståndpunkt lämpad, Magna Charta, om i våra dagar tar en stor del af de styranes krafter i anspråk, under det att det lägre olket reser sig i massa, för att tillkämpa sig en 7 Habeas-Corpus-akt. Man är i allmänhet ene derom, att personlighetsbegreppet i sjelfva erket fordrar större afseende och mera helgd än an hittills velat tillerkänna detsamma; man inir, att ett sjukdomsämne A. JAK 2O b ——. AA

11 januari 1849, sida 1

Thumbnail