Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 januari 1849, sida 1

———————— — a Se så, sade Mauritz. Slä nu trossen mid skepps om mig, belägg om klippspetsen och hala an du för resten, så vill jag luta mig lite utom randen, för att rekognoscera ... Ja ja, inga invändningar! Du skall. besinna, att det erfordras din styrka, för, att kunna hindra mig att göra en luftfärd. Se så der, ja! fortfor Mauritz, i det han lade sig halfvägs utom klystans rand. Der ser jag folket i dalen... Stick ut lite grand på trossen .. Vivat! Himlen vare prisad!.. Der alnar. lodrätt under oss!... Och ansträngande sina lungor, ropade han till Maximilian; för att utröna, om han ännu var vid lif. Halloh! hvad gör du 2 Sgvarar han? sporde Karl ifrigt. vJa, svarade Mauritz. Jag hörde honom tydligt, fastän med svag. stämma, säga: ,jag afbidar hjelp. Gud vare lofvad!... Se här: sänk ned ändan at detta tåg. Jag har dervid fästat en brödskifva, doppad i vin. Vi få ej sända honom vinflaskan; ty i sitt afmattade tillstånd blefve han lätt berusad, och då vore allt förloradt. Mauritz nedsänkte tåget. Med darrande händer förde kejsaren till sina läppar det saftiga brödet, efter hvars förtärande Maximilian kände sig så styrkt, att han kunde uppresa sig och om lifvet fästa det nedsända tåget.