Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 januari 1849, sida 3

AvStn eb fel, SOM Vågade stora hans nattro? Skräddaren svarade, att det var han, och att det icke var nattro, och att han vill hafva sina 3 Rdr. Med en ström af eder svarade kommissiohpåren, att han icke ämnade betala opressade benkläder. Det kom till en häftig ordvexling, till dess kommissionärens moder ändtligen utbröt till sin son: Tag en käpp och gå ut och kör bort honom. Skräddaren råkade härvid i den dödligaste ångest, i synnerhet då kommissionärens hustru kom upp för trappan och stängde reträtten för honom. ,Hvad är här på färde? Hvad är detta för spektakel?, skrek hon. Skräddaren, som nu för andra gången i afton fick en ljus ide, svarade: Ack! det är er man och er svärmor, som släs så förskräckligt. Jag vill in och styra dem, men de ville icke låta upp. — ,Låt mig komma dit!, ropade madamen, skuffade skräddaren åt sidan (glad ilade denne ned) och började att dundra på dörren. Men i detta ögonblick hade kommissionären funnit sin käpp; dörren öppnades och de belägrade gjorde en masse ett törtvifladt utfall. Gängen var mörk och kommissionären förblindad af raseri, och, innan han fick ögonen öppnade, hade hans hustru fått så mycket prygel, att som han derefter uttryckte sig, hon kunde hafva godt deraf en lång tid. Då missförståndet ändtligen uppdagades, drogo sig alla tre, ytterst förbittrade öfver det spratt, skräddaren spelat dem, tillbaka i sitt inre rum, hvarest de satte sig att fundera på hämnd. Kommissionären hade en gammal spruta och när han händelsevis kastade ögonen på den var han lika så lycklig som skräddaren: han fick en ide. Hustrun och modren skulle trampa dugtigt på golfvet och imellertid borrade kommissionären ett hål derigenom, som med detsamma gick igenom skräddarens loft. KI. 2 om natten steg kommissionären upp, fyllde sin spruta oeh satte den i verksamhet nedåt. Olyckligtvis hade hålet, i den hast borrningen var verkställd, tagit en sned rigtning, och största delen af vattenstrålen träffade rutorna, under det en liten del deraf, som mötte hinder, rann rakt ned i skräddarens och hans makas säng. Vid bullret vaknade hustrun och sade till sin man: Det måste vara ett rysligt oväder. Hör hur det slår på rutorna. — Låt mig vara i fredy sade skräddaren, ,hvad angår det mig, att det regnar?, En paus uppstod; men emellertid började det att droppa starkt ned i sängen. — Gud förlåte mig, tror jag icke att det regnar ner på oss, sade skräddaremadamen. Det är dock förskräckligt. Tänk hvad de stackrarne få lida, som bo på tredje och fjerde våningen, de måste väl bli alldeles genomblöta. De arma menniskorna, som nu äro ute på sjönl — kKan du icke hålla mun på dig?frågade skräddaren, och gaf sin äkta hälft en puff, som bragte henne till tystnad för den öfriga delen af natte. — — — — — — — — Natten svann och klar uppgick, Sol ur östervågor, och med den steg också skräddaremadamen upp, full af längtan att tala med grannqvinnorna om det förfärliga oväder, som hade rasat om natten. — ÖHevare oss Gud sådant väder det var i natt, sade hon till stolmakarehustrun, som hon först träffade på. — Hm, ja så men, sade stolmakarehustrun, det var ju för resten ett mycket godt väder.— -Såå, kallar ni det för godt väder? Ni måtte väl hafva sofvit som en sten. Jag kan, Gud hjelpe mig, icke minnas maken till regn och storm. Det har visst skett olyckor på sjön.— Hör madam, det är min sann temligen tidigt att vara full så här dags på dagen, utbröt stolmakarehustrun med all möjlig spotskhet i tonen. — Gatan är alldeles torr, och så pratar hon om, att det har regnat så förskräckligt, , tillade hon, i det hon gick. Den häpna skräddaremadamen ilade in till sin man, hvilken hon fann i det häftigaste raseri. Han hade kommit med hufvudet rakt unler hålet, och fått några droppar på sig, af hvilcas beskaffenhet han upptäckte, att det icke hale varit regn om natten. En vink, en åtbörd ar nog för att göra alltsammans begripligt för mustrun, och med ett förbittradt skri störtade åda upp för trappan, hvarest ett af de väldammaste handgemäng begynte, som detta husets rigshistoria vet att omtala. A 1 2