Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 januari 1849, sida 2

D —— ——— — mitt bröllopp, — dertill vägrar du säkert ej, — eller hur, bäste far? Ehuru jag egentligen icke vet, hvartill ett uppskof skulle gagna, så — för att visa dig, att jag i allt gerna vill göra dig till viljes — beviljar jag dig denna bön.v I detsamma inträdde Singlio. Men endast tvenne dagar — hör du det, Francisca? tillade gubben, på hvars panna det nörka molnet visade sig på samma gång ltalienaren steg inom dörren. Då Singlios mörka gestalt smög in i rummet, uppreste sig Francisca, borttorkade tårarne, vidrörde med sina svällande rosenläppar sin fars panna och gick ut, ej bevärdigande Singlio med en enda blick till besvarande af hans djupa bugning. HUlon bad om två dagars beredelsetid, hvilket jag ej kunde vägra henne, sade Stephens till sin gäst, då Francisca gått. Sedan dessa förlupit, kommer bröllopet att ofördröjligen firas. Två dagar äro länga, då man längtar som jag... Men hvem skulle ej vilja uthärda detta prof, då denne engel önskar det? svarade Singlio Ssmilande. Singlio, sade gubben, fattande Italienarens hand, och med ett sällsamt vekt uttryck i det eljest så hårda anletet och den sträfva rösten. Ni bör värdera denna sällsynta, ädla flicka. Ni