Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 januari 1849, sida 2

nära perioden definitift upphört. (Hifall till höger.) Vi vilja fördenskull decouragera sjelfva tanken på oordning. Det skall vara det bästa medlet att slippa straffa, hvilket alltid är beklagansvärdt. Efter så många agitationer, som skakat samfundet i sjelfva dess grundvalar, inser en hvar behofvet af att trygga den närmsta framtiden. Denna öfverensstämmelse itänkesätten skall befrukta arbetet, återställa kredit och förtroende. Redan finnas gynnsamma tecken, förhoppningar visa sig och man tror på deras uppfyllande. Likasom den enskilda rörelsen, så har äfven statshushållningen lidit betydligt; de allmänna hjelpkällorna äro mycket angripna och uttömda. Statskassan har måst ingå förbindelser; man måste uppfylla dem och alla andra förut ingångna. Kabinettet har egnat sig åt denna vigtiga mission. Vi vilja ingalunda, att staten tar sin hand tillbaka från de välgerningar, hvartill den gjort början. Stats-samfundet hade en gång antagit den fula vanan att förlita sig på regeringen, och derifrån härrör jagten efter beställningar i statens tjenst, embetenas förökande ända i oändlighet och korruptionen under monarkien. Republiken får icke låta dessa missbruk fortgå. Regeringen måste föregå med goda exempel. Hvad våra förhållanden till utlandet beträffar, så bjuda oss de förvecklingar, som hota från alla håll, att iakttaga stor varsamhet. Vi äro beslutne, att icke lättsinnigt engagera Frankrikes ord; men vi försäkra er, att nationaläran skall bibehålla första rummet i våra beslut. Vi skola aldrig försumma Frankrikes intressen. Folkvalet af den 10 Dec. har lagt en oerhörd moralisk makt i regeringens händer. Vi skola göra bruk deraf. Vi skola räkna på ett bistånd, för att uppfylla vår pligt. — Ledru-Rollin anklagar ministrarne, att de åt en enda man, general Changarnier, anförtrott befälet öfver 2 4 300,000 man. Talaren slutar med den förklaringen, att han i denna ätgärd blickar ett attentat emot friheten och författningen. — Leon de Malleville, inrikesministern, svarar honom sarkastiskt, att det fägnar honom att i dag höra f. d. medlemmen af prov. regeringen hysa sådana skrupler, men det hade icke alltid varit fallet. Enligt hans åsigt måste militärkrafterne koncentreras i en stark hand. — Degoussec och Ducouz föreslå följande motiverade dagordning: Nationalförsamlingen förklarar sig tillfredsställd genom ministerens förklaringar, att högsta befälet öfver nationalgardet i Seinedepartementet, mobila gardet, och trupperne i 1:sta militärdivisionen under nuvarande förhållanden blifvit anförtrodt åt general Changarnier, och går ötver till dagordningen. — Flera röster ropa: enkel dagordning! ! — Marrast: den enkla dagordningen tillkommer företrädet; jag bringar den till omröstning. — En del af församlingen reser sig derför. Resultatet är imellertid så tvetydigt, att vederbörande utskott hesiterar länge, innan det vågar förklara, att majoriteten utfallit för den enkla dagordningen, som således antages. Starka grupper bilda sig omkring ministerbänken. Man lyckönskar ministrarne till deras seger. Sessionen slutar kl. 5. Sessionen den 27 Dec. Saltskatt-debatten, afbruten förra sessionen genom Odilon-Barrots föredrag, fortsattes. Cordier föreslår, i ett energiskt anförande, denna pålagas afskaffande; Passy, den nye finansministern, protesterar deremot och vill icke ens ingå på den ringaste nedsättning. Han bestrider ej det gagn, åtgärden kunde medföra för åkerbruket och boskapsskötseln, men såsom finansminister. måste han motsätta sig densamma. Hans företrädare hafva allt