anhåller om sin fars tillstånd att få kasta sig i älskarens armar ... Död och satan! ropade Stephens, slungande bägarn mot väggen. Och äfven detta visste ni — och teg? röt han åt Italienaren, som leende fortfor: Jag kände och kunde förhindrat deras möte, men jag ville ge er full visshet om, att jag ej springer med osanning. I mitt sällskap kan ni få bli vittne till alltsammans. Jag följer er, sade Stephens med förfärlig, af inre oro darrande, stämma. -Jag skall i ett tag afslita tråden till denna skändliga intrig... Jag skall hämnas på den eländigelStephens uppsteg hastigt, afkastade arbetsrocken och insvepte sig i en vid kappa. Sedan tryckte han hatten djupt ned i pannan, fattade Singlios arm och hastade ut. Det är väl lagom tid? frågade Stephens. ,Då skymningen bredt sitt flor öfver jorden, träffas vi i bersån vid min fars villa, — så lydde Franciscas egna ord, hvilka beseglades med en brännande kyss.Det är nog. Låtom oss skynda!Med snabba steg aflägsnade sig de båda mörka gestalterna. Snart voro de försvunne i aftonens lätta skymning.