fullt eller tanklöst stirrande på vinkruset. Vid Franciscas är talar man så gerna om att dö. Det skall gälla som en hotelse, förstäs; men den der hotelsen har råkat bli alltför vanlig, alltför haltlös! Att dö. ... ja, det är lätt sagdt, — men verkställigheten? ... den uppskjuter man gerna. . Ha-ha-ha! — Men hvad var det ni sade? kallade hon er spion? och svor hon att aldrig tillhöra någon annan än sin utyalde? Var det så?vJa. Ni ursäktar hennes öfverilning, Singlio? icke sannt? Hvad deremot hennes ed beträffar, skall jag söka lösa henne derifrån. Jag tycker om Francisca och har förlåtit många hennes förhastanden, låtit henne råda i mycket. Men i denna sak måste hon ställa sig min vilja till efterrättelse. Hur är det? Francisca har ju gått till er villa i närmaste dal? frågade Italienaren med ett sataniskt grin. Ja; hon bad mig så enträget, att jag ej kunde neka.Att hennes bön var enträgen, derpå bör ingen undra, fortfor Singlio hånfullt. Ett vigtigt ärende låg henne ömt om hjertat . .. Jag vet det.Hvad menar ni, Singlio? sporde den gamle häftigt. Jag menar, att bönen nog är varm, då man