mm — —————— — — —— III. I Stephens villa, — belägen endast några hundrade steg från hans landtgård, — fanns en berså af höga kastanjer, hvilkas lummiga grenar sammanflätade sig till ett tätt hvalf, som bidrog att öka nattens skymning, på samma gång det afundsjukt. dolde de föremål, som befunno sig i bersån. Kring ett bord med stenskifva drog en. frisk gräsbänk sitt gröna band, inbjudande vamdraren till en angenäm hvila. Framför denna berså stannade de mörka skepnaderna: Stephens och Singlio. Tyste och smygand, trängde de sig försigtigt och långsamt in bland de täta och löfrika stammarne em ellan hvilka de plötsligen stannade, dolda af löf och snerjvexter, Ä . vVi äro på deras mötesplats, hvisk ade Singlio, vser ni bänken der? ... ser ni alpj ägarns arm slingrad om Franciscas, er dotters, lif? — En vacker karl, vid Gud! Kraftfullit bygd atletiska former .... sköna och reguliera anletsdrag.... Ni kan reta satan med edra anmärkningar, afbröt Stephens skakad. Några steg framom de lyssnande satt på gräsbänken ett smärt, högvext fruntimmer, lutande det mörklockiga hufvudet mot Karls axel. Hennes sköna, djupbläa ögon, i hvilka själens himmelska godhet och oskuld afspegle de sig, voro fästade på