Hvarjehanda. Lejonet väljer sig en rådgijvare. (Österländsk fabel.) Lejonet, djurens kung, var hungrigt och kom derföre till staden för att söka något till sitt lifs uppehälle; men löpande genom gatorna stöter det olyckligtvis utanför en butik på en tjärtunna, som slog omkull och gick i sönder, så att lejonet öfver hela kroppen öfverskjöldes med den stinkande tjäran. Då det kom tilbaka till sitt palats i skogen, lät det kalla sina förtrognaste tjenare, björnen, vargen och räfven, för att fråga dem deras tanke härom. Först frågade det björnen: Huru luktar jag? ; Björnen svarade upprigtigt: ,Ers Maj:t stinker af tjära. , Lejonet (mycket uppbragdt): Hvad? Jag din kung stinker? En sådan tjenare kan jag icke begagna. Från denna dagen visar du dig icke mer för mina ögon. i Lejonet kallade derefter på vargen och frågade honom: Huru luktar jag? Vargen, som sett den obehagliga scenen med björnen, svarade; O! Ers Maj:t luktar så ljufligt som balsam. Lejonet, som visste med sig motsatsen, säger förbittrad till de kringstående: Griper honom och dömmer honom för ilskefull allusion och ironi öfver min heliga person. Nu kom turen till råfven. Lejonet frågade denne: Hur luktar jag? Råfven, som åsett de föregående scenerna, svarade: Ers Maj:t värdigas ursäkta mig; jag är så fasligt plågad af snufva, och derföre kan jag icke lukta. Lejonet ilar glad fram och omfamnar honom: O! du uppriktige och redlige tjenare! Du som icke skyr att säga din herre sannningen. Ifrån denna stund skall du städse vara när min persom, och du har min tillåtelse att alltid med samma npprigtighet säga mig mina fel. Sedan Robert Blums död hafva i tyska bokhandeln aderton skrifter om honom utkommit (dels —— -——— TT———