Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 januari 1849, sida 2

listiga och slipade sätt att gå tillväga, tillvinnsig den gamles förtroende. Detta ökades mec hvarje dag, och Singlio fann snart tiden var: inne för det djerfva stegets uttagande: han anhöll om dotterns hand, och Stephens, — i der tro, att Singlio verkligen var den man, om hvilken talades i de papper, denne bemiktigat sig ai den ränade affärsmannen, — gat sitt bifall. Nå, Singlio, tog Stephens till orda, i de han satte bägaren tillbaka på bordet och hopvel ett af brefven, har ni lyckats vinna något vidare insteg hos Francisca? Singlios öga sköt en blixt af harm. Francisca kan visserligen synas hård, svarade han lugnt, men hennes hjerta är rikt, henne: själ ädel. Endast en smula för mycken öfverspändhet i hennes svärmiska lynne förorsakar en brytning mellan henne och det föremål, hon ej hunnit rätt lära sig känna eller värdera. Med tiden försvinner dock detta lilla fel af sig sjelft. och Francisca blir utan tvifvel en god hustru åt den man, hon en gång finner tör godt gifva sin hand. i Det tror jag med. Men hvad jag ej vill höra talas om, är, att hon ensamt vill ega rättighet att bestämma öfver sin hand. Hvad kan man, i detta vigtiga fall, vänta för resultat af ett barns val? tillade gubben, icke utan hetta.