Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 januari 1849, sida 2

samlingen om ministerförändringen, besteg v. Gagern tribunen och föredrog sitt program: ,Den ställning Österrike intog till nationalförsamlingen och centralmakten ålade riksministeren den pligt att för församlingen andraga följande: Genom den nya österrikiska ministerens program hade Österrike besvarat den af riksförsamlingen i grundlagsutskottets 3 första paragrafer till nämnde makt ställda fråga. Riksministeren trodde sig i bedömandet af centralmaktens ställning till Österrike böra utgå från följande principer: 1) På grund af Österrikes förbindelse med icke-tyska länder inskränker sig centralmaktens pligt för ögonblicket till att i allmänket upprätthålla Österrikes förbundsförhållanden till Tyskland. Man måste erkänna Österrikes speciella förhållanden och dess fordran att icke inträda i tyska förbundsstaten på de vilkor nationalförsamligen i de nämnde paragraferne bestämt. 2) Österrike var alltså att betrakta såsom icke inträdande i den tyska förbundsstat, hvars grunddrag tecknats i dessa paragrafer. 3) Österrikes unionsförhållande till Tyskland måste ordnas genom en egen särskild unionsakt. 4) I följd af detta unionsförhållande måste förbindelserne med Österrike , inledas och underhållas på diplomatisk väg genom gesandter. 5) Den tyska förbundsstatens författning kunde icke göras till föremål för underhandlingar med Österrike. — Såsom en följd af hvad han nu andragit anhöll han om fullmakt för inledandet af underhandlingar med österrikiska regeringen., Efter långa och stormiga debatter, under hvilka den bekante Venedey påyrkat förkastande af Gagerns andragande, vägrade församlingen med 259 röster mot 197 remiss å detsamma till österrikiska utskottet, och afslog äfver dess hänvisning till folkrättsutskottet, men remitterade det med stor majoritet till afdelningarne, och från dessa till ett nytt af dem valdt utskott. — I mötet den 19 valde afdelningarne detta utskott, och valet utföll så olycksbådande för Gagern, att af utskottets 15 medlemmar 13 äro hans afgjorde motständare. Säsom redan förut nämndt blifvit har det eniga Tysklands nationalförsamling söndrat sig, icke till följe af olika politiska åsigter, utan i följd af afunden de olika nationaliteterne emellan. Församl. synas vara delad i tvenne stora grupper, österrikiskt och preussiskt sinnade, och presidentvalet var egentligen ingenting annat än en votering för Preussen eller Österrike. — Franska tidningars korrespondenter påstå, att Österrikarne icke skola med lugn flnna sig i, att Fredrik Wilhelm af Preussen ställes i spetsen för centralmakten, att det skall vara samma förhållande med Baiern, ja äfven med Hanover, och att venstran i detta fall ämnar göra gemensam sak med de deputerade från nämnde stater. Det har den redan gjort vid presidentvalet, i det den förenat sina 90 röster med omkring 100 österrikare för att genomdrifva Kirchgessners val. I , Frank. Z., skrifves, att österrikiska regeringen beslutat, att låta verkställa alla ännu icke företagna val till tyska nationalförsamlingen; dessa belöpa sig till icke mindre än 100, så att, i fall detta kunde gå för aig, österrikarne i förening med venstran otvifvelaktigt skulle få majoriteten i nationalförsamlingen. Det är lihväl mycket fråga om, huruvida den onaturliga förbindelsen emellan österrikarne och venstran icke snart tar en ända med förskräckelse. : De sednaste uaderrättelserne från Frankfurt gifva vid handen, att österrikarne synes vilja besinna sig något, innan de löpa åstad och uttala förkastelsedomen öfver Gagerns program. De haf