Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 december 1848, sida 3

Set MAS sänÅ P111, MV Stinerad till Riga. Rättegångsoch Polis-saker. Mordet å Carl Ulrik Lindström. I förrgår förevar vid härvarande Kämnersrätt ransakning, angående häktade arbetskarlarne Andreas Jonsson, Edvard Pettersson, Anders Ericsson, Johan Edvard Olsson och Johan August Pettersson, tilltalade för det de, den 9 i denna månad, kl. emellan 7 och 8 om aftonen, skola i handlanden Carl Malmlens vid breda vägen i Masthugget belägna salubod, hafva så illa slagit, och i öfrigt misshandlat arbetaren å sabriksidkaren herr A. Keillers mekaniska verkstad Carl Ulrik Lindström, att han deraf påföljande dagen ljutit döden. Sedan af det i följd af obduktion å Lindströms döda kropp meddelade läkarebevis inhemtats, att Lindström dödt af slag med stelkramp till följe af den utådring af blod, som förefunnits i ryggmirgs-kanalen och det congestions-tillständ, hvari hjernan och ryggrmärgen blifvit försatta, hvilka åkommor varit ven följd af den misshandling, han kort före sin död undergått och tillika varit ovilkorligt dödande, — hördes de tilltalade hvar för sig. samt berättade, under förnekande af att hafva deltagit i det å Lindström föröfvade våldet, att öfrige tilltalade skulle varit de, genom hvilkas handaverkan Lindström tillskyndats döden; dock vidgick slutligen Anders Ericsson, att han med blotta händerne vid ifrågavarande tillfälle tilldelat Lindström trenne så lindriga slag, att någon åkomma deraf icke följt. Genom 8 i målet hörde vittnen upplystes imellertid, beträffande det Lindström öfvergångna våld, att, sedan Lindström den 9:de dennes på aftonen begifvit sig in i Malmlåns bod, för att visa Malmlen en medhafd batong, den Lindström, såsom ledamot af den här i staden bildade skyddsvakt, samma dag emottagit, samt Lindström, vid sitt inträde i boden, till de tilltalade, hvilka sig der uppehållit och temmeligen högljudt ordvexlat, yttrat, under förevisande af batongen: odenne rhar jag bekommit såsom ett tecken dertill, att -jag är en af dem, hvilka hafva sig älagdt, att hålla styr på herrarne, — hade de tilltalade, af hvilka Johan Edvard Olsson fattat uti batongen, i afsigt att rycka den ifrån Lindström, genast börjat att misshandla honom medelst utdelande af mångfaldiga hugg och slag i ansigtet och å öfrige delar i hufvudet på Lindström, som slutligen neddignat och blifvit liggande på golfvet, hvarefter de tilltalade gemensamt fortsatt att slå Lindström, hvilken dessutom sparkades och trampades så väl å bröstet, som i hufvudet; att Lindström, hvilken härunder blifvit sanslös samt, i följd af misshandilingarna, mycket blodig i ansigtet, omsider af alla de tilltalade släpades fram till och stöddes emot den i boden varande disken, å hvilken de tilltalade lagt hans hufvud, derefter de ytterligare misshandlat Lindström med slag i hufvudet och sparkningar å öfrige delar af kroppen; att de tilltalade deruppå låtit Lindström falla tillbaka ned på golfvet, då Edvard Pettersson, hvilande sig med händerne uppå disken, börjat att trampa den bredvid den liggande Lindström å bröstet, derunder öfrige tilltalade fortsatte att sparka Lindström, hvilken slutligen fattades uti och lades å disken, på andra sidan af hvilken han genast kastades i golfvet, der Lindström blef liggande i ett alldeles medvetslöst tillstånd intilldess åtskillige under tiden tillkomne personer medelst stenkastning tvungit handlanden Malmling, som under hela upptridet vistats i boden, hvartill dörren varit stängd och fönsterne försedde med tillskrufvade luckor, att öppna en af desse sistnämnde till ett inåt gården beläget fönster, hvarigenom Lindström måste utbäras för undvikande af vidare misshandling, helst de tilltalade, hvilka ur boden sig afligsnat, förmodades varit qvarstående derutanför i förstugan. För justering af protokollet, äfvensom slutligt vttrande af äklagaren, utställdes målet till d. 9:de A —