Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 december 1848, sida 1

J L e 1Dtt EUR DD gar. — Enligt den andra af ofvannämnde meningar borde man, i brist af något bättre, antaga det kungliga förslaget, emedan åtminstone den förderfliga fyrdelningen derigenom upphörde, och någon mera enhet inom representantförsamlingen vore att påräkna. — Enligt den tredje meningen åter är det kungliga förslaget, betraktadt i sin helhet, godt och antagningsvärdt. De få brister, det innehåller, kunna under årens lopp lätteligen afhjelpas, o. s. v. Såsom särskilda och hvar för sig fristående meningar är den först anförda ovedersägligen den allmännast rådande och räknar följaktligen äfven de fleste anhängare och försvarare. Närmast denna mening står, i fråga om antalet af anhängare, den, som vill betrakta det kungliga förslaget såsom en slags öfvergångsformation, genom hvars antagande åtskilliga svårare brytningar och förvecklingar skulle kunna undvikas, Svagast af alla tre meningarne är den, som dels af optimitiska och personliga bevekelsegrunder, dels af egennyttiga beräkningar och dels rent af blindvis hyllar det kungliga förslaget. Den riknar imellertid ett icke ringa antal inslytelserika anhängare, dels inom de förmögnare klasserna, dels inom ecklesiastikstaten och dels inom embetsverken. Antagom nu, att en urtima riksdag, föranledd af (såsom det skulle heta) folkets uttryckta önskningar, sammankallades, innan hela det vidunderliga kungliga förslagets alla fel och brister blifvit mera allmänt grannskade, utvecklade, diskuterade och kände, och innan ett annat, tids-, rättsoch ändamäls-enligt förslag blifvit uppgjordt och af en aktningsbjudande folkmajoritet gilladt; antagom vidare, att Regeringen vid bem. riksmöte ville sätta i rörelse alla de mäktigt verkande driffjedrar, hvilka en lång erfarenhet visat stå henne till buds, när hon vill begagna desamma; antagom slutligen, att opinioI nerna N:o 2 och 3 af politiska beräkningar vid omröstningen i stånden förenade sig med hvarandra, och att åtskilliga af opinionen N:o 1, antingen öfvertalade af opionen N:o 2, eller utledsnade af det ständiga resultatlösa käbblet, öfverginge på deras sida: hvad blefve då följden af denna från åtskilliga håll så mycket förordade urtima riksdag? Jo, att majoriteten af nationen I då, såsom nästan alltid, blefve minoritet i stänsden, och att det kungliga förslaget — ginge i9enom. Detta kan aldrig blifva fallet, om nationen, unI der de tvenne år, den har på sig tills riksdagsi trumpeten ånyo ljuder, klokt begagnar sig af tiden och de intellektuella och moraliska krafter, som inom densamma förefinnas. Det är härom som vi nu vilja yttra några få ord. 2. Om Reformsällskaherna. Vi yttrade nyss, att inom nationen finnas intellekstuella och moraliska krafter, af hvilka den, medan tid är, bör begagna sig till ernående af det så länge eftersträfvade målet: en sannt folklig representation. d. v. s. ombud, som vid riksmötena verkligen representera folket, och icke sina egna eller några få individers interessen. Dessa intellektuella och moraliska krafter finnas spridda öfverallt, liksom den malm, af hvilken våra vapen och våra plogbilar smidas, från Torneå till Stenshufvud, från Vesterhafvet till Östersjön. Det är dessa spridda krafter, som böra förenas och samI verka till ett enda gemensamt mål. Början, och en i sanning vacker och betydelsefull början, till en sådan förening har redan blifvit gjord i våra reformsållskaper. Verkningarne af dessa sällskaper hafva trängt djupare ner, än mängen förmosdar. Mätte de under tidens lopp lopp tränga sig till nationens innersta märg, genomströmma alla dess ädror, genombäfva hela dess väsende och väcka den till enhet, kraft, allvar och handling! Det är på de nuvarande och blifvande reformsällskapernas verksamhet som massans af nationen hopp i dess vigtigaste fråga hvilar. Det är dem, som det i främsta rummet tillkommer, ej blott att påpeka det felaktiga i vår nuvarande reprega RA TG PP oo AA UekAim:Ai:i: — — —— ——