Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 december 1848, sida 2

huru sömnig man än är, när man har bara stengolfvet till hufvudgärd. nade kallardörren och steg ned för trappan, medan Moloss, som stadnade på tröskeln, följde honom med förståndiga och uppmärksamma ögon. Ilan blef icke länge dernere. Sedan han tillbommat dörren och Moloss ånyo lagt sig vid densamma, satte han sig vid Sylvios sida och sade leende: Båda snarka de som tyska pisksnurror. Jag Jag hoppas, att lexan skall komma dem till gosan. v De flyttade sina stolar närmare hvarandra; Bastien blåste i spiseln, der elden åter flammade upp och försvagade ännu mer det bleka sken, som lampan spridde i köket. I denna halfskymning. hvars mysteriösa färger alltid äro så inbjuI dande till förtroliga samtal, språkade de nu en stund tillsammans i god vänskap. Midnatten var förliden, när Bastien reste sig från sin stol och bad Sylvio hvila sig något före dagningen. Besegrad af hans invändningar lade sig Sylvio, påklädd såsom han var, på madrasredan högt på himmelen. Bastien skurade låset och piporna på sin bössa. Simonia gick och Han tog de båda kapporna under armen, öpp-. do, utan att hafva alltför svåra följder för helsen. När han åter uppslog ögonen, stod solen svepte dem så godt jag kunde i deras kappor.