Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 december 1848, sida 2

(1DDÅI 0111 VIi IILNRIAI1. vVI1d I dilg UDI poÅllskanmaren härom hållet förhör har ingenting upplysande i saken förekommit, emedan det öfver obduktionen af den döda kroppen hållna protokoll ännu icke inkommit. Från Stockholm omtalas en obehaglig schism, som uppstått vid krigsakademien å Carlberg mellan lärare och lärjungar. Förhållandet skall vara följande: Fadren till en kadett, en baron S., hade kommit för att se sin son, men denne befann sig i lektionen, och fadren gick in, för att bedja läraren, lektor Nystedt om tillåtelse för sonen att ett ögonblick få gå ut ur klassen. Denna begäran bifölls, och fadren begagnade tillfället att fråga, huru lektorn fann hans sons flit och uppförande. Svaret blef: råhjo, det är nog bra med honom; det vore väl, pekande på en annan kadett, vatt den herrn vore sådan, men ete.Sedan den främmande aflägsnat sig, gick den förfördelade ynglingen fram till läraren och beklagade sig öfver ett sådant sätt att behandla honom inför andra, sägande, att om han af naturen vore mindre väl lottad, borde detta snarare framkalla öfverseende, än på hans framtid möjligen inverkande utskämning för obekante, o. s. v. Lektorn blef häröfver ond och befallde honom gå till sin plats åter, hvilket ock skedde; men sedan lektionen slutat, gick han fram till ynglingen, som satt vid klassbordet, och förehöll honom med hårda ord sin djerfhet att undanbedja sig dylikt tadel. Då kadetten satt qvar på sin plats, fattade lektorn uti honom, ryckte honom upp, befallande honom att stå, då han talade till honom, och nyttjade kränkande ord, hvarefter han bortgick. . Detta uppträde retade de unga sinnena; men hela afdelningen beslöt, att de tre äldste af densamma skulle gå upp till lektor Nystedt och beklaga sig öfver hans förfarande, samt yrka att han måtte godtgöra det genom någon förklaring. Detta icke endast vägrades, utan lektorn anmälde det, såsom ett svårt brott af ynglingarne. En kommitt af högre militär-personer har fått sig uppdraget att pröfva dylika förhållanden vid Akademien, och den ålade klassens fullmäktiga: en ung Sparre, Bennet och ÄÅkerhjelm, att bedja lektorn om förlåtelse. Då de underrättade klassen härom, beslutades, att ingen skulle låta förmå sig till ett sådant steg, emedan läraren var den som förgått sig, och ingen af ynglingarne hade gjort något, som ansågs obehörigt. Hela korpsen tog parti, och svaret blef ett bestämdt nej. Då dömdes de tre fullmäktige, utan att på deras yrkande förhör fick anställas och bevis anföras, till att lemna Akademien. Denna hårda dom för ynglingar, som redan användt flera år på sin militära kurs och nu sågo sin framtid hotad, väckte en stor ovilja. Kadett-korpsens samtlige korporaler vågade att gå upp till slottet, för att hos Konungen anhålla om nåd för de tre ynglingarne, som så oskyldigt, på kamraters anmodan, utan att vidare förse sig, blott framfört deras begäran att deras kamrat skulle få någon upprättelse. De fingo dock ej företräde — såsom det berättas innebar sjelfva vägran dertill ett ytterligare obehag för de unge männen — och saken har väckt derignom sett ökadt bekymmer hos föräldrar och anföwanter till kadetterne. Det är ock betänkligt att unga menniskor, öfver hvilka, till följd af sjelfva institutionen, föräldrarne afsagt sig föräldravården och lemnat den åt statens eller regeringens embetsmän, skola så hjertlöst behandlas, att hela deras framtid skall stå på spel, för att det unga sinnet icke kan tvinga sina känslor vid åsyn af en kamrats förorättande af en hetsig lärare. Hela tilldragelsen är så mycket klandervärdare, som vid krigsakademien lärarne icke hafva någon disciplinär myndighet, utan endast kunna anmäla förseelsen till befälets beifran. En lärare, som på detta sätt genom sin konduit bereder ynglingars ofärd och föräldrars sorg, nåtte äfven för sin del vara i en högst obehaglig ställning. — 33 4112