Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 december 1848, sida 2

Inrikes nyheter. Götheborg. Vi anse oss böra fästa våra läsares uppmärksamhet derpå, att riksbankens fordna transportsedlar ä specie eller banko, äfvensom treor och tvåor banko på ofärgadt papper icke längre än till årets slut emottagas i uppbörden af allmänna medel. Stadens innevånare blefvo på ett obehagligt sätt störda uti sina julnöjen sistl. Söndags eftermiddag, genom de vid eldsvåda härstädes I vanliga brandsignaler. Klockan 5 hördes de 2:ne första klämtslagen från Domkyrkotornet, hvarpå trenne sådana följde, flera gånger efter hvaranI dra. Bestörtningen blef allmän, genom en så oförväntad tilldragelse å Julafton, och tilltog ännu mera vid nämnde klämtning, som gaf tillkänna, att eld utbrutit någonstädes i sjelfva staden. Stora folkhopar syntes till följe häraf förgafves efterI forska hvarest elden var, då en i galopp ridande hussar, på tillfrågan härom, svarade, Åatt elden var lös vid smala vägen. Det befanns nu, att en II:r Spindlers boningshus, beläget i hans hamnegendom (förut tillhörig kamrer Smedberg) vid smala vägen i Masthugget, redan stod i ljusan låga. Masthuggets frivilliga spruta lär först ankommit till stället, men kunde icke begagnas förrän en half timme derefter, i anseende till någon uppkommen bristfällighet. Kl. 4 till 6 anlände en asdelning af stadens frivill. brandkorps, då h:r landshöfdingen m. m. Fåhreus och h:r politieborgmästaren Evert äfven infunno sig, hvilka genom sina anordningar satte de nödiga arbetena i gång. Under det att frivilliga brandkorpsen, hvars sprutor kl. Z till 6 voro i full gång, med sin vanliga raskhet och rådighet sökte hejda det våldsamma elementet i dess framfart, nedrefvos, såväl å östra som vestra sidorna, de plank, som gränsade intill det brinnande huset, äfvensom det midtemot belägna trädgårdsstaketet. Omkring kl. 6 började stadens och förstädernas sprutor att träda i verksamhet samt omgäfvo från flera sidor det sålunda från brädgårdarnes grannskap afstängda, i lågor uppgående corps de logiet, hvilket icke kunde räddas, utan totalt nedbrann. Alla bemödanden gingo nu ut derpå att sätta en gräns för elden uti ett annat närbeläget, redan antändt hus, der segelsömmare Leffler hade sin verkstad; i annat fall hade man det värsta att befara för en midtemot detsamma varande större byggnad, kallad Vauxhallen, samt den närmast befintlige hamnegendomen. Efter de ihärdigaste och rastlösaste ansträngningar kröntes dessa slutligen af en så lycklig framgång, att elden hämmades i namnde hus, hvilket till en del qvarstär, som det vackraste bevis på de ändamålsenliga släckningsåtgärderna. Kl. 8 var all fara för eldens vidare spridande öfverstånden. Hr Spindler, som sjelf bebodde öfra våningen af corps de logiet, har förlorat störI re delen af sina lösören, som voro försäkrade i I städernas lösöreförsäkringsbolag, för 4000 R:dr. Hela fasta egendomen är assurerad i städernes allmänna brandstodsbolag i Stockholm för 10, 150 R:dr. Hamn-inspektoren Hallberg, hvilken innehade undra våningen, var för tillfället i staden, och de hans hushåll tillhörande personer voro äfven borta. II:r Hallberg hemkom emellan kl. 4 och 5, men varsnade då icke någon eld, förrän han inkommit i sitt rum, då en så stark rök mötte honom, att han, öfverväldigad deraf, föll omkull samt måste krypa ut genom dörren. Af h:r Hallbergs lösörebo, som var försäkradt i samma Lal. a fån ANA RPD.eda landa andact nåmnmat Ahatvd