Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 december 1848, sida 3

Val hafve vi oss samlat uti ett slägtförbund, Så enigt som bergens ås i norden; Och väl vår stam uppspirar ur sin klippiga grund, Så frisk som furan utur fosterjorden: Men vishet är den kronan, af många somrar bygd, Som af sin rikdom delar all prydnad och allt skygd Och hyllande bäres utaf stammen. Så står du, gamle vise, uppburen af oss: Vi bära dig djupt i barnasinnen. Du vårdat om den unga lågans fladdrande bloss: Du sammanvuxit hel med våra minnen. Väl skatter i mängd du från häfderna vann; Men rikast är dock skriften af fem lustrer, som du fann Om kärlek uti de dinas hjertan. Men när det gamla hemmet vi söka igen, Likt foglen, som drager dit om våren, Skall minnet utaf allas vår gemensamme vän Så tätt, som skuggan, följa oss i spåren. Vi egna dig städse vår tacksamhetsgärd Och säga stolt: Den alla beundra såsom lärd, Den få vi ju älska såsom fader.