Landsorten. Lund d. 16 Dec. En lika vacker och anspråkslös, som i sitt slag ovanlig, fest firades härstädes, d. 6 dennes, af den vid detta Universitet studerande Götheborgska Nationen. I fem lustrer hade Historiarum Prof. E. S. Bring varit Inspektor för densamma, och under hela denna tid egt de ungas fulla tillgifvenhet för den humanitet, han städse visat, för den snart sagdt saderliga kärlek, hvarmed han omhuldat de ynglingar, öfver hvilka han blifvit satt att hafva tillsyn. Behöfdes ett saderligt råd, så var ingen beredrilligare än han att lemna det, aldrig nekade han sitt bistånd, der det var af nöden, mången sjuk Student skaffade han vård och lindring på plågornas liger. Sådan hafve vi hört Prof. Bring vara som Inspektor för sin Nation! I denna egenskap har han blifvit ungdomens vin, och ungdomen vet att uppskatta den hjertliga välmeningen. — Vid middagstiden nämnde dag samlade sig Götheborgska Nationen enhälligt å Akademiska Föreningen och marscherade derifrån, med Nationens fana i spetsen, till den gamle hedersmannens bostad. Ilärifrån ledsagades han till S:t Knutssalen, der en middagsmåltid var arrangerad, dit äfven alla Nationens, i staden varande, hedersledamöter, voro inbjudne. — Här uttrycktes nu med hjertliga ord ungdomens tacksamhet; Prof. Brings skål dracks med cen enthusiasm, som ej är vanlig; alla voro djupt rörde. — Nir skålen proponerats, afsjöngos följande af Docenten Lysander författade verser, som gå på en bekant Wermlands-melodi: Från sosterhyddans genier, från fädernehärd Vi vandrat till sjerran lärosalar, Der ingen hågkomst möter oss från barndomens verld, Och ingen sadersstimma till oss talar. I Oss räckas ju måste en vårdande hand, sAÅltt ej vår ungdom flammar upp i härjande brand, 1 Att elden ej heller må förquifvas.