LJ Enrikes nyheter. Stockholm. N:o 53 af Svensk författningssamling har utkommit och innehåller Rikets Ständers bervillningsstadga för år 1849 och derpå foljande år intill slutet af det, då en ny bevillning af Ständerna antages. Den af Ständerne efter verkställd granskning af statsverkets behof beviljade ärliga beskattning utgör 4,850,000 R:dr B:ko. — Uppå derom gjord anhållan har K. M:t endtledigat statsrådet, general-löjtnanten m. m. frih. (4. Il. Peyron från det honom gifna uppdrag att vara ledamot i direktionen öfver invalidinrattningen. och i hans ställe foroednat t. f. presidenten, gen.-lojtn. m. m. J. P. Lefren att vara ledamot i nämnde direktion. — Från Finland berättas, att koleran svårt härjar i Lapptrask församling. Dodligheten bland de insjuknade förhåller sig som-1 till 3. — Mäster Smith, Hr J. Jolins bekanta skaår despel, har blifvit öfverflyttadt på utlandska scenen. Den 27:de sistl. Nov. uppfördes det på stadttheatern i Hamburg, under titel: Eine Familiengeschichte, oder durch Streit zum Frieden, öfvers. från svenskan, bearbetadt af A. W. Hesse. Det emottogs af publiken med stormande bifall. i n: 10ISOHLULCR. Malmö. Vid ett möte med tillgränsande linens landshöfdingar, i anledning af boskapsskjukan, lärer bland annat blifvit beslutadt, att underdånig anhållan skulle göras hos II. M:t, det af allmänna medel måtte utbetalas två tredjedelar af det värde, som genom denna farsot gått förloradt för landtbrukarne. Helsingborg. Ett nytt bevis på den grasserande boskapssjukans lömskt smygande, och just derigenom dubbelt farliga, natur har förekommit i stadens granskap, i det på Pålsköps egendom ett kreatur åter i Lördags plötsligen visade de mest afgjorda symptomer af sjukan, sedan efter första sjukdomsfallet derstides för flera veckor sedan all möjlig försigtighet varit iakttagen och man hoppedes, att ingen vidare smitta der skulle existera. Man iär numera allmänneligen öfvertygad, att ingen hjelp mot farsoten finnes, utom att genast döda de smittade djuren, sedan det visat sig, att sjukdomsämnet förblifver hemligen qvar, afven långt efter det kreaturen ögonskenligen blifvit kurerade. (O. V.)