Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 december 1848, sida 2

han försigtigt smög sig från träd till träd utmed vägen. Se der, sade Sylvio, en, som tyckes vara mycket road af att veta, hvart vi gå.Tror ni då, att jag icke redan har upptäckt I honom? återtog Bastien. Denne man heter Robert, gendarmen Robert, förklädd till vedhugsgare. Alltsedan tre dagar hänger han mig ursinnigt i hälarne. Jag har gjort honom för många spratt, att han icke skulle hämnas; oberäknadt att han sannolikt erhållit förhållningsorder af Honors Gervais. Hvem är då Honore Gervais?gammal vän till min familj och som vill mig väl. Hvad tycker ni väl? Herr Gervais anser, att jag än på öppna fältet, der jag är fri och glad såsom fågeln under himmelen. Och dertill har man icke ännu vunnit detta pris!... Jag har ju alltid gripa till vapen, utan då man tvingar mig till försvar ... Men vi måste bara gå på raskare, ty jag har ett säkert öga och blodet kokar i mina ÄÅh för tusan! qvartermästaren sjelf ..... en skulle trifvas mycket bättre mellan fyra murar, satt ett pris på mitt hufvud!..... men de hafva en kula till min tjenst i den ena pipan af min dubbelbössa. Jag kunde sända denna kula i Roi bert, för att straffa och befria mig ifrån honom, men jag vill vara trogen min föresats att aldrig ådror ... Ici, Moloss! ici! ropade han till hunden.