Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 december 1848, sida 2

SS Ä MSS dryckeskonst, och han försakade hellre att dricka, än att vidröra buteljen med läpparna. Bastien hade leende äsett hans beteende. När han märkte, att Sylvio af artighet försakade att släcka sin törst, framtog han ur ränseln ett vackert kokosskal, beslaget med silfver, fyllde det och räckte det åt denne, sägande: Drick mig tilll!Anfakta! edert vin är godt! ropade Sylvio. Jag vill väl tro det; jag har tagit det hos mären i byn, en läckermun likasom jag, och hvars källare och person jag oändligt värderar... för mig, för att få mig öfverlemnad åt herrar gendarmers faderliga omsorger, men i öfrigt är han en man med hjertat på rätta stället och jag förlåter honom gerna detta lilla lättsinniga streck. Under det han pratade allt detta, expedierade han anrättningen med en förvånande kraft och färdighet i käkarne, och Sylvio, förledd af sitt goda lynne, oberäknad ögonblickets och matlustens hänförelse, gjorde likaledes heder åt anrättningen. Bevars! utropade han, undersökande röfvarens fullproppade jagtväska, hvilken förträfflig jagt ni måtte hafva gjort der, herr Bastien! är det er mening att sälja detta 2 Åh! fy, fyl!svarade Bastien. Dernere eller, rättare sagt, deruppe bland bergen, vid pass tre (franska) mil härifrån, har jag en hydda, som jag Förliden månad hade han utlagt en snara