Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 december 1848, sida 2

— — —A0-— —?— —A—-—----V-Hunden, som ssprungit fram och tillbaka, vädrande på allt i sin väg, skyndade skällande fram till sin herre, reste sig i hela sin längd på bakfötterna och lade framtassarne på Bastiens bröst. Han utsträckte mot honom sin svarta, lurfviga nos, under hvilken den röda tungan till hälften hängde ute emellan en dubbel rad af tänder, hvassa och skarpa som ett svärd, och såg på honom med en blick, i hvilken man kunde läsa på en gång slughet och tillgifvenhet. Bastien klappade stolt några gånger hundens hufvud med sin stora, seniga hand. Framåt! ropade han derpå. Och påskyndande sina steg, förde han Sylvio in på en annan väg, som grenade sig till venster och på hvilken de fördjupade sig bland klipporna. Bastien var ungefär 19, Sylvio omkring 14 år gammal. Den förre var kortväxt, brunett, af ett friskt och kraftigt utseende; den sednare var ovanligt lång för sin ålder samt af fina, spensliga former. Men under dessa tecken till fysisk svaghet dolde Sylvio icke desto mindre en viss djerfhet och en viss fasthet i karakteren, Karmed banditen vid första ögonkast upptäckt, utt detta barn, såväl som han sjelf, var begåfvad. Vandrande vid Sylvios sida genom de busksnär som gränsade intill de ofruktbaraste delarne af berget, stannade han gång efter annan, än fram