En förbrytare. Berättelse af Augustine Chevalier. Det var emot slutet af September 1841, då Sylvio, en ung studerande från B uti BasLanguedoc, beslöt att begagna sig af de få dagar, hvilka ännu återstodo af ferierna, för att göra en utfärd till distriktets bergstrakter. Han reste icke ensam, men han hade qvarlemnat sin följeslagare i G,F en af de ansenligaste byarne i nejden, och, utan att bry sig om allt hvad man derstädes berättade om en strätröfvare, som man kallade Bastien, begaf han sig en morgon helt allena in ibland bergen. Dagen lofvade att blifva vacker. Den grönskande skogen, midt i hvilken höjde sig ett gammalt slott, som tillhört Dominikanerorden, stod ännu i hela sin fägring, hela sin yppiga friskhet, oaktadt den ovanligt varma sommaren. Sylvio hade snart tillryggalagt den del af skogen, som utgjorde den vanliga promenadplatsen för byns innevånare; med en öppen bok i handen gick han nu, utan någon bestämd marschruta, än åt höger och än åt venster, hvilken gångstig han först blef varse, när plötsligen ropet halt ut taladt med en befallande och kraftig röst, väckte honom ur hans grubblerier. Han vände sig hastigt om och såg på tjugo stegs afstånd en man, liggande under ett träd, och beväpnad med en bössa som han fört till ögat. Ställningen var