4 Lä 4UÅnJ9L Me Ja JUCKETHLLVIIL, JUSULICTadmamen i Götheborg häradshöfdingen M. Ingelman och civilnotarien vice häradshöfdingen C. P. Bursie; till Fjäre och Wiske domsaga: vice häradshöfdingen Th. Gradman, vice häradsh. J. L. Euren och extra ordinarie civilnotarien, numera siskalen J. C. A. Durling; och till Ale, Flundre, Wäne, Bjerke och Wättle domsaga: siskalen, numera vice advokatfiskalen C. V. Carlsson, vice häradshyfdingen A. P. Westman och borgmästaren i Sköfde S. (. Wetterberg; samt å en sednare dag till Björkekinds, Lösings och Östkinds domsaga; f. d. landssekreteraren häradshöfdingen G. Östberg, vice häradshöfdingen friherre G. W. Leuhusen och e. 0. notarien vice häradshöfdingen J. M. Lindgren. Alt intetdera af dessa förslag vunnit Kongl. Maj:ts bifall, synes innebära en så uppenbar missaktning mot hofrättens erfarenhet och omdöme, att man måste beklaga antingen hofrätten, om den oförtjent lidit en sådan förödmjukelse, eller landet, om det eger en hofrätt som gjort sig deraf förtjent. En fullständig jemförelse emellan skickligheten och förtjensterna hos de utnämnde häradshöfdingarna och deras tillbakasatta medläflare skulle visserligen bär vara på sitt ställe, men kan svårligen anställas utan att ingå allt för djupt i enskildheter, hvilka skulle kunna såra en eller annan af de utkorade; och vår mening är ingalunda att förödmjuka nägon, — endast alt utpeka det anmärkningsvärda hos nu gängse befordringssystem. Den omständigheten, att borgmästaren Eckerström blifvil förbigången, har dock väckt en så oerhörd sensation, att vi ej kunna underlåta att något längre dervid uppehålla oss. Borgmästaren Eckerström, som inträdde på embetsmannabanan tidigare än hr Gradman 4 Å t 2 är, hr Westman 10 år och hr Leuhusen 12 år, har sedermera utvecklat en embetsverksamhet, som ganska säkert i närvarande tid icke eger något motstycke; hvarpå såsom exempel må nämnas, att han, under de femton år han varit borgmästare, utan att njuta ledighet från sitt embete, hållit tio af de större ordinarie lagmanstingen i riket, flera större ordinarie häradsting, samt en stor mängd urtima ting och syner m.m. At han väl fullgjort allt, hvad honom varit anförtrodt, och derjemte gjort sig känd såsom en hederlig och rättskaffens man, bevisas tillräckligt af de honom gifna uppdragens mängd och vigt, äfven om det icke skulle vara allmännare kändt, att han inom den hofrätt, hvarunder han lyder, och hos den domarekorps, han tillhör. njuter anseendet alt hvad arbetsförmåga och skarhsinnighiet beträf. far, hafva lemnat alla sina medtäslare till domsagor långt bakom sig och, i afseende på skirdsrihet och rättskaffenhet, såsom offentlig och enskilt man, icke stå tillbaka för någon.— För hr Eckerström måste det vara djupt nedslående aut se sig tillbakasatt för medtäslare hvilkas underlägsenhet ej är trifvel underkastad; för bepfordringssökande i allmänhet är det lika oroande att se sådana förtjenster, som hr Eckerströms, icke berättiga till befordran: och för allmänheten är det bekymmersamt att finna utmärktheten qvarhallen i skuggan, när medelmåttan, för all ej säga något värre, drages fram i ljuset. Hr Eckerström hade första förslagsrummet till borgmästeriet i Wimmerby, men förbigicks för en äldre medförslagen. lan hade första förslagsrummet till en domsaga i Westeroöthmycket latt, emedan de påklistrade valör-märkena göra ett stort afbrott mot det annars synnerligen genomskinliga sedelpapperet. Söndagen den 26:te sistlidne November erhöll uti Garnisonskyrkan härstädes efter slutad gudstjenst garfveri-fabriksföreståndaren Jacob Larsson af sällskapet Pro Patria en större silfvermedalj, att i svart och gult band bäras om halsen, för 31 års trogen tjenst hos aflidne grosshandlanden Herr Erl. Colliander och hans här boende son grosshandlanden Herr J. A. Colliander, hvarvid Herr regementspastor Ljunggren officierade och höll ett för iillfället nätt och passande tal. — Ofvanbemälte sällskap kunde, om det ville, ännu hafva en i närheten af Götheborg boende trogen tjenare att belöna, nemligen pigan Johanna Cajsa Lundgren, som ända sedan år 1818 innehaft tjenst hos en och samma familj, boende inom Carl Johans församling. Vid den i går med stadens innevånare inför Magistraten hållna allmänna rådstuga förekom fråga om uttaxering af a) 16,009 R:dr till härv. fattigförsörjningslurättning; b) 1,500 R:dr såsom bidrag till Carl Johans församlings fattigvård; c) 1.000 R:dr, såsom ersättning till frimurarebarnhuset; sl) 2.500 R:dr till Willinska sattigfriskolans slöjdeafdelning: e) I, OOO R:dr tul Småbarnsskolan; ) 1,500 R:dr till begrafningsplatsen och 42) 1,600 R:dr till betalning af de lån, som sundhetsnämnden upptagit; och fattades enhälligt det beslut, att för ofvaunämnde behof skulle å stadens innevånare uttaxeras 25,000 R:dr b:ko genom försorg af en kommitte, som vid bem. taxering skulle vara bunden endast af öfvertygelse, samt att klagan öfver kommitterades åtgärder i och för densamma icke finge anföras. Tillika beslöts, att till vattenledningens vidmakthållande skulle på samma sätt uttaxeras 3000 R:dr b:ko, enligt förut fastställd tariff. Till ledamot i styrelsen för beredande af bostäder åt mindre bemedlade personer bland arbetsklassen utsågs handlanden herr E. G. Lindström, i stället för handlanden hr E. W. Koch, hvilken, enligt styrelsens hos magistraten gjorda anmälan, undandragit sig al befattning med denna angelägenhet. Grosshandlanden hr P. Hammarberg återvaldes till kassaförvaltare. Till revisorer utsågos grosshandlarne Hrr C. F. Wern j:or och Th. Tranchell, hvilka, jemte lagmannen och landskamereraren hr C. Engelblom, erhöllo uppdrag att jemväl revidera fattigvårdens räkenskaper. Efter all. kopparslagare-mästaren A. P. Lillja utsågs juveleraren hr W:m Lyon till ledamot af borgerskapets äldste. I sammanhang härmed anse vi oss böra nämna, att vid ett föreg. tillfälle blifvit till ledamöter i härv. sattigförsörjnings-direktion invalde: i hr lektorN. Hagborgs ställe, pastorn vid härv. mosaiska församling, hr doktor C. Heynemann, i all. d:r A. E. Frenkels ställe, hr lektor Å. L. Trana, och till suppleant under nästk. år, banko-ombudet, hr notarien G. E. Ferlin. Ingendera af de i dag förfallna stockholmsnoslerna är ännu kl. i l23 e. m., då detta nedskrifves, kommen oss tillhanda. Redovisning osrer hos undertecknad influtne 9dsror till den gamle Sjömannen Lars Forsberg vid Thorskogs bruk: R. A. B:co R:dr 2; En 2: C. Å. 16 sk.: från åne systrar: Betty, Anua och Amalia 1; till sista man på Dristigheten, eller den gamle Invaliden 2; T. 1: 16; till den gamle L. F. från J. ÅL OP. 32 Sk.; från B. E. till den fattige L. F. 32 sk.; till Dristighetens siste kämpe, 2; från S. S. och J. P. E. R. till den gamle krigaren L. F. 1: 16 sk., G. R. S:r 32 sk., från en 72:arig militär 32 sk.; C. J. P. 1; Å. F.Ö. 2, från W. till den gamle ofärdige Sjömannen i lljerlums pastorat, 32 sk.; från W:g till dito 3: 16; A. P. 36 sk.; F. M. F. 2: 32 sk. C. II. R. 32 sk; af 4 personer 2: 36; till den (af Fosterlandet otacksamt förgätne) för 58 år sedan i affären vid Wiborg sönderskjutne sjömannen L. F., med mouo: De lärde, de rike, de bråka sitt vett, Au rona hvars rätt som är god; Mig ren är den riill, som iman värft med sin srell, Och som man värjt med sill blod, 2: 32; till den åldrige och fattige krigaren, som ännu begråter vår konung Guslaf II., 32 sk.; C. I. 2, B. 12 sk.; sammanskott till den gamle L. F. 5: 16; till den 79:arige Soldaten L. F. 2, S. W. 2, Cgh. 2; från Carl och John 16 sk.: En Anonym 5; till den i II. S. Tidningen omnämnde, blesserade sjömannen, nära vid Thorskog, 1: 16; en liten gåfva till f. d. Landsoldaten L. F., hemma under Thorskogs bruk, från Polisgevaldigern A. Andersson, 32 sk; från Madam Gustafva Knape i Majorna, 12 sk.; från Polisuppsyningsman T. Andersson, 16 sk., G. 32 sk.; till gamle Forsberg: en litet har, han litet ger, Om viva rika, gaf vi mer, Georg och Robert 16 sk.; M. 32 sk.; Göthiska Förbundet 20 Rdr; från någre fabriksarbetare 3: 16; S. 32 sk. Å. B. 32 sk.: K. gisvit 32 sk.; (i. 32 sk.; till Lars Forsberg 32 sk.; Carl (i—a 32 sk.: frän gossarne Axel och Iljalmar till den gamle satlige Sjömannen 3: 16; A. E. till sista man på Dristigheten 3: 16; till Forsberg, bistighetens siste kämpe, ifrån en Sjöfarande, 3: 16; till den gamle Soldaten vid Svensksund 3: 16; M. N. 2: Wem Ån 32 sk: Fröken Bottarp 1; T. W. S--g 2 En liten skärf åt den gamle Invaliden från 1790: Jlans styrka är bruten, hans hjessa är grå; Uri skulle han längre förbida? (Den siste Kämpen.) G:borgs Högvakt d. 15:de Nov. 1848. 17: 32; till L. F. ifrån Carolus Dux, 8: 32; För gubben L. F., till följe af lIl. S. Tidningen N:o 264, af S—E—t, I-n 6: 32; B. T. 2; Gamle Krigsmannen L. F. från N. F. C. 32 sk.; dito från J. A. L. 12 sk.; dito från Hilma 2; M:s 2; till den lytte Soldaten L. F. 16 sk.; från C. L. B. 32 sk.; J. L. 3: 16; Af en ung Svensk, som ej har råd att gifva mer än 12 sk. bko ät troligen det sista lefvande minnet från Dristigheten; med den önskan, att Gud måtte förljufva den gamle öfvergifnes återstående dagar, 12 sk.; till L. F. från 2:ne uppriktiga vänner till fäderneslandets försvarare, 2; till L. F. från en gammal Knekt, som efter 18 års tjenstgöring fått lära känna lönlösheten af militärlifvet, och i följd deraf icke kan lemna mer än en obetydlig skärf, 2; En liten skärf af några ömmande till den gamle tappre Sjögasten med träbenet, i sjöslaget vid kusten af Wiborg 1790, 40 sk.; En liten skärf af elt ömt hjerta, till den åldrige, fattige L. F. 12 sk.; E. D. 2; En liten skärf till den åldrige obelönade krigsmannen, 1; till den fattion SAldatan från w 2O—b 2 dt