Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 december 1848, sida 1

fordrar en uppgörelse eller öfverenskommelse med nederländska regeringen, då så snart som möjligt inleda och bringa densamma till slut. Centralmakten synes tydligen luta till fall. alla dess handlingar spårar man ett olycksaligt vacklande, som icke kan annat, än diskreditera densamma. Utaf sjelfva nationalförsamlingen. som aldrig varit fulltalig, äro 2 medlemmar döda, 2 mördade. 1 afrättad. 1 dömd att hängas, 3 allmänneligen ef erlyste, I utstött, 6 under ransakning, hvarföru an en mängd utträdt af misströstan eller förtvman. De militära störsiqltihelsmallen i Frankefurt den 21 och 22 Nov. voro föranledde deraf, att kunnigt blifvit, att en skara Mainzare ärnade täga till Frankfurt, för att antingen proklamera republiken eller åtminstone mörda liagern som ett försoningsoffer för Rob. Blum. l-agern anses nemligen af de fleste radikale för Blums sannskyldige mördare. PREUSSEN. Berlin den 26 Nov. Såsom redan nämnt blifvit. är det en absolut omöjlighet att förutsäga huru sakerna skola allöpa den 27. Medan kronan träffat alla nödiga arrangemanger i Brandenburg för församlingens emottagande, synas venstran och och venstra centern vara fast beslutne att icke lemna hufvudstaden. ÅA andra sidan smickrar man sig med det hoppet, att alla de medlemmar, som tillhöra bondeståndet och katholska presterskapet. skola foga sig efter kronans befallning. I Berlin är lugnt; men i provinserna räder en väldsam jäsning. Vid upploppet i Erfurt hade äfven borgargardet kämpat emot militären. Breslaus kommunalråd har imellertid tillbakatagit sitt till fördel för nationalförsamlingen fattade beslut. äÄfven Stettins magistrat spelar nu rollen af ångerfull. Beslutet om skattevägran har skrämt upp en hop menniskor, som deri tro sig varseblifva ett försök af församlingen att upphäfva sig till ett revolutionärt konvent, som skulle bana väg för republiken. Härigenom har nationalförsamlingens kredit försämrats något, ty den stora pluraliteten af preussiska bourgeoisien är monarkiskt sinnad, om icke för annat, af fruktan för proletärernes anspråk. Ofverhufvud taget synas deck partierne vara ungefär lika starka, hvarigenom förklaras den å ömse sidor visade obenägenheten att skrida till det yttersta. Genom att sända v. Gagern till Berlin har centralmakten spelat ut sin sista trumf. Antages icke hans mäkling så är Frankfurt prostitueradt. Eu rykte, hvilket icke låter så otroligt, går, att en transaktion är ! görande, i följd af hvilken tyska centralmaktens säte skulle förlaggas till Berlin, Fredrik Wilhelm IV bli kejsare af Tyskland, minskadt med de tysk-österrikiska länderne, enär Österrike till ersättning för tyska hegemoniens förlust konstitnerar sig som ett afslutadt helt under erkebertig Johan. Medan nu således centralmakten i Frankfurt skulle söka att locka Preussen med utsigter till en tysk kejsarkrona, ser det å andra sidan ut som om Preussen allt mer och mer vill aflägsna sig från Frankfurt. Tossische Zeitung har en artikel, som bär en halfofficiel prägel, och hvari mån på det aldra skarpaste uttalar sig emot tyska riksförsamlingens sednaste beslut i preussiska angelägenheterne. ÖSTERRIKE. Den nya ministeren är sammansatt, som följer: furst Felir Schmarsenberg, konseljpresident och minister för utrikes ärenderna och hofvets särskilta angelägenheter; grefve Frans Sladlion, inrikes och provisorisk kultusminister; friherre-r. Kraus, finansminister; friherre r. COrdon. krigsminister; d:r Aletrander Bach, justitsminister; riddaren r. Bruck,