Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 december 1848, sida 1

UTRIAEN NYHETER. TYSKLAND. Riksdaxen. I mötet den 23 antogs med tor majoritet en proposition af Kareaux om n högtidlig sorgfest till Blums ära, och ett itskott nedsattes för att vidtaga de nödiga anordningarna. — I mötet den 24 besvarade ministrarne en hop dagen tillförene framställda interpellationer. Efter vanligheten besvaras lifsfrågorna för den tyska enheten undvivikande af inrikesministern ScHItorling. På den frågan, hvad centralstyrelsen tänkte att göra för att få Berlins belågringstillstand upphäfdt, svarade Schmerling, att styrelsen icke ville företaga någonting utan hand i hand med församlingen. Rörande de kinkiga österrikiska förhållandena, som naturligtvis äfven varit föremål för interpellationer, upplyste han, alt de mest passande order blifvit utfärd ade till österrikiska regeringen, hvilka han framdeles ville meddela församlingen, och, hvad särskildt de i Wien företagna arresteringarne och godtyckliga införlifningarne i armeen anbelangade, hade han tillställt de i Wien varande rikskommissarierne nödige order och centralstyrelsen villeicke fördraga dessa ingrepp uti österrikiska folkets i Mars förvärfvade frioch rättigheter. Med hänseende till en interpellation, om ministeren fått någon kunskap om en afslutad preussisk-ryskösterrikisk allians och hvad den i sådant afseende ärnade företaga, svarade han, att ministeren derom icke bekommit och svårligen kunde bekomma någon officiel underrättelse, enär vederbörande nog sökte att hålla den så hemlig som möjligt. För öfrigt trodde ministern, att en sådan alliaus icke kunde bli af lång varaktighet, derest den icke var afslutad i folkets interesse. I Blumska saken afgaf justitsministern Moll följande upplysning: Den 14 hade tvenne kommissarier afsändts till Ollmätz för att protestera mot riksdeputerades häktande och ståndrättliga behandling. De hade befallning att bege sig till Wien för att taga nödiga mesyrer med hänsende till Blum och, sedan det blifvit bekant, att han blifvit skjuten, att fordra utlemnandet af handlingarne i målet. Efter alt församlingens nya beslut bhfvit fattadt, expedierades det till kommissarierne med nya instruktioner att straxt bege sig till Ollmiitz, för att officielt meddela detta beslut och, på nationalförsamlingens vägnar, fordra en förnärmelsen motsvarande upprättelse. På denna skrifvelse hade ännu icke följt något svar. Ministeren hade först den 24 erhållit kommissariernes första berättelse, daterad Ollmiitz den 18. De hade hänvändt sig till premierministern Wessenberg och af honom blifvit emottagne med en förekommande artighet. Han gick straxt in på, att ingenting vidare finge företagas emot Frankfurter-deputerade. Handlingarne befunno sig i den designerade justisministerns händer och löfte erhölls om deras utbekomande. Den 19 hade kommissarierne beslutat att bege sig till Wien. Limburgska frågan afgjordes af riksförsamlingen samma dag, den 24 Nov., sålunda, att centralmakten skall uppmanas att protestera emot och på hvarje annat lämpligt sätt förhindra införandet af den nya nederländska författningen i hertigdömet Limburg och, för så vidt utförandet af förs. tidigare beslut