slut i preussiska frågan. Ett andragande af det syfte, att Frankfurter-församlingen skulle uttala sin sympathi för den i Berlin, togs tillbaka af motionären; likafullt afgjordes, att utskottet deröfver skulle afgifva ett utlåtande. Derefter besteg Fröbel tribunen, för att afgifva berättelse om Wiener-tilldragelserne. Han yttrar sig vilja inskränka sig till att framställa saken från den synpunkten, om en rikslag blifvit kränkt genom den behandling, som vederfarits honom och Blum. Han angifver ändamålet med resan, hvilket bestod i att öfverbringa en adress från venstra sidan, deri denna uttalade sina sympathier för Wiens sista revolution. Hartmann och Tarnynlsch anslöto sig till dem som ledsagare. Sedan de den 17 Oct. ankommit till Wien, meddelade de riksdagens permanenta utskott, öfverkommendanten, kommunalrådet och studentutskottet adressen. Derefter beredde de sig att lemna Wien den 20, och slum hade varit hos den sachsiska gesandten för att taga ut pass. Men ryktet, att riksdagsmän hade blifvit misshandlade i lägret, kom dem att stanna quar. iatill den 26 tvekade de, om de skulle resa eller icke; men gjorde sig sedan, då de funnit alt de icke kunde resa, förtrolige med den tanken att deltaga i kampen. Den 26 blefvo han och Blum af en officer uppmanade att som officerare inträda i en elitkorps, som var bestämd att vaka öfver ordningens upprätthällande i staden, hvilket var nödvändigt, emedan från flera hus skjutits på de förbigående, hvarefter dessa hus blifvit stormade och de der befintlige individer nedhuggne. Han och Blum efterkommo denna uppmaning, enär man önskade deras namn måtte medverka till ordningens vidmakthållande. Plötsligen hade denna korps blifvit förd emot fienden, och det på den farligaste punkt. Tre dagar hade de tillbragt sålunda, och hade kommit till den öfvertygelse, alt staden icke kunde hålla sig, emedan den var förrådd. Blum hade sålunda stått midt emot Kroaterne med 5 kanoner, med den bestämda befallning att icke bruka dem. Patronerne voro ofta fyllda med allt annat, än krut och bly. Den 29 hade de på egen anhållan bekommit afsked och sedan stannat i sina bostäder till den 4 Nov. ; att Blum brutit kapitulationen var osanning. Den 2 Nov. hade de skrifvit till en general, som för dem blifvit uppgifven vara kommendant, att de önskade afresa; men de quarhöllos emot sin vilja. Denne officer hänvisade dem till Cordon, till hvilken de skrefvo den 3. Svaret blef en på baksidan af brefvet skrifven arresteringsorder. Från den 4 till den 8 sutto de häktade i stockhuset, hvarest de blefvo väl behandlade. Den 8. kl. 4, skickade de en protest till ransakningskommissionen, deri de gjorde sin egenskap af riksdeputerade gällande. Den 5 hade de skrifvit till öster. riksförsamlingens president, men brefvet synes icke hafva framkommit till sin bestämmelse. Besagde protest biidade en afgörande vändpunkt. Blums afrättning var det ögonblickliga svaret på protesten. Kl. 6 blef Blum förd i förhör, som varade till kl. 8. Morgonen derpå blef han skjuten. Tillika med Fröbel och Blum var ännu en fånge insatt i samma fängelse, hvilken utgaf sig för Messenhausers adjutant; han utforskade de begge deputerade, och Blum berättade honom allt öppenhjertigt, oaktadt Fröbels varningar. Han uppmanade dem att protestera med energi, hvilket Blum äfven gjorde. Liksom Blum fann döden som en följd af denna protest, tillät man sig ock mot honom (Fröbel) en viss raffinerad grymhet. I fyra dagar höll man honom med flit i den tron, att han gick döden i galgen till mötes. Nattetid släpades han ur sin säng och fördes af 3 soldater till en annan lokal, hvarest en embetsman, som den kommenderande officeren öfverlemnade en biljett, for tillsamman liksom af förskräckelse; derefter fördes han till en annan byggnad. Här blef han till den 10, då han fördes tillhala Il A.: aa oo 1. 1. af mildrande omständigheter, men hade att ögonblickligt lemna stad och land. Denna i en lugn och lidelsefri ton hållna berättelse framkallade på alla sidor af huset öfvertygelse om dess sanning, och djup nedslagenhet. PREUSSEN. En af orsakerne, hvarföre afväpningen i Berlin gick så lätt för sig, påstås ha liggat i kälkborgarnes och isynnerhet deras fruntimmers missnöje med den tjenstgöring nationalgardet hade att fullgöra, och notoriskt lär vara att de sednare med en synnerlig beredvillighet skyndat att utlemna sina männers och slägtingars vapen. Det passiva motståne hvartill de liberale inskränkt sig, kom någon oförväntadt för höga vederbörande, soStället gjort sig räkning på en barrikadstrid, den äfven sökt fram kalla, allt i akt och mening 2 cc fed ett slag kunna krossa ser ticMentet oo: hufvudstaden. Utebiuvaun släk ba har nu till en viss del bragt kang ocli regering ur konsepterne. Deu (förre sko tillochmed, huru envis han är, vara böjd för eftergift; men icke så den sednare, som åtminstone i alla händelser vill afvakta den 27 November, för att se om den kan bringa en nätional-församling till stand i provinsstaden Brandenburg, der alt göres i ordning för riksdagens öppnande ånyo bemälte dag. Den sig i Berlin uppehållande stora majoriteten af nationalförsamlingen är dock besluten att hålla i sig och icke begifva sig till Brandenburg. Få nu se hur det går! Den major, som icke, enligt Wrangels order, skingrade nationalförsamlingen, vid det tillfälle då skattevägran beslöts, har afförts till Spandau. Samma öde har äfven drabbat några andra officarare, som af sin medhorgerliga anda låtit hänföra sig till olydnad emot Wrangels okonstitutionella befallningar och i ett par fall äfven sökt ägga soldaterne dertill. Berlins arrester äro uppfyllda af politiska fångar. Domstolarne förklara imellertid belägringstillständet för olagligt, och vilja icke låna Wrangel sitt bistånd vid de politiska processer han vill anställa. ÖSTERRIKE. t Kejsar Ferdinand är, såsom bekant, både till kropp och själ så svag och eländig, att han icke är i stånd att det ringaste befatta sig med regeringsärenderne. Dock hetes allt ske med hans personliga samtycke, och i Wien föröfva den gräslige Windischgrätz och konsorter i hans namn de rysligaste illgerningar, fastän i sjelfva verket nästan ingenting kommer till hans kunskap. Först i Ollmätz hörde han berättas, att general Lamberg blifvit mördad i Pesth, hvarvid han anmärkte: Men hvad hahan då också att göra i det oroliga landet?, Han visste således icke, att han sjelf undertecknat en befallning till generalen att öfvertaga regeringen i Ungern. Triest tillika med Istrien hafva af dervarande guvernör, grefve Guylay, förklarats i belägringstillstånd. Deutsch. Allg. Zeitung har en korrespondens-artikel från Wien, daterad den 11 dennes, som innehåller några reflexioner öfver de sednaste tilldragelserne i denna stad och i dystra, men ty värr allt för sanna färger, målar tillståndet derstädes. oDen som ännu trore, heter det deri, opå ett mäktigt och starkt Österrike och det redliga allvaret att, genom införandet af en förnuftig, på rätt och sanning grundad frihet, söka sammanhålla dess delar, hans hjerta blöder vid tanken på de misstag, som blifvit begångna, och den lumpenhet, som befrämjar dem. Öfvermodet, som är skuld till så mycket, har, liksom 1815, trädt i segrarnes leder och yttrar sig i militärdespotiska ord och handlingar, hvilka måste komma de mest välsinnade att vackla i sina tänkesätt. Om fäder föra sina barn med bittra ord till grushögarne efter de förstörda boningarne, så är det redan hårdt nog att bevisa dem, att de sjelfve till en den nye guvernören Welden låter på slutet af sin helsning till de redligt sinnade invånarne, ett doft ljud af kanonernes dån framtränga till deras öron. Under sådana omständigheter blir del begripligt, att ännn icke den nya ministeren kunnat komma till stånd. Herrarne Helfert och Meyer hafva äfvenledes vägrat att deltaga deri. Men liksom detta går ofvanifrån nedåt, så uppdyka äfven nedifrån uppåt ord och handlingar, hvilka synas vilja öfverbjuda Metternich-Scdlnitzkyskiska tiden. Det är icke nog, alt de, som gjorde sig till anförare emot trupperne, utstucko de största hvita fanorna genom sina fönster, och andra, som genom sin oförskämdhet ruinerade pressen, aldra först läto bruka sig som spioner; äfven bättre pennor hota att bortryckas af låghetens hrirfel och tidningar, som genom tänkesätt och ox hittills vetat bibehålla de bättres aktning, förfalla i jesnitism och lismeri. Så finne vi i desamma den meninzen uttalad, att hitills blott 2 afrättningar ct rum, emedan blott så många blifvit bekantgjurda, och hvad som vidare i den vägen ses, höres eller omtalas, utlägges som falska rykten. I provinserne, heter det, herrskar tillgifvenneten för dynastien som en religiös dyrkan; men dess trogna och upprigtiga vänner måste önska, att den icke tillsluter sitt öra för sanningens ord. I sjelfva Ollmiitz finnas tvenne partier, hvilket äfven försvårar bildandet af en ny minister. — Ur trovärdig källa ha vi erhållit nägra detaljer rörande general Bems lyckade flykt. Icke med en likbår, som förr berättats, utan förklädd till österrikisk general vandrade han genom Jellachichs läger, lät derstädes gifva sig en eskort och fortsatte obehindrad sin väg. Ju skickligare barrikaderingen i Wien teddes af denna krigare, desto större olyckor ha vållats, men detta hindrar icke, att behörigen uppskatta hans oöfverträffade oförskräckthet. Kanonkulor och kartescher flögo till höger och venster och krossade allt vid hans sida, utan att han deraf ett enda ögonlick det ringaste lät briu a sig ur sin fattning. — Med feberaktig spänning emotser man hvilka följder nu Robert Blums rysvärda afrättning skall komma att frambringa i Tyskland. Österrikes förhållande till Tyskland har genom denna politiska ogerning på en gång iråkat den olycksaligaste katasirof. Blums afrättning är icke ett blott och bart justitsmord; den är ett politiskt mord: den är en ulmaningshandske, som man från ena sidan uppsåtligt slungade tyska parlamentet i ansigtet. Blum och Fröbel grepos icke med vapen i hand, utan afhemtades 2 dagar efter Wiens eröfring på det värdshus der de logerade. Att Blum hållit upproriska tal, kunde omöjligen motivera hans dödsdom, ty hans tal voro endast bagateller i jemföreise med de tidningsartiklar, som alldagligen funnos att läsa i de härvarande radikala bladen. Att Blum fäktat i elitkorpsens leder, är visserligen en graverande omständighet, men då skulle man hafva måst afrätta 60,000 menniskor, som sedan den 6 Oktober burit vapen emot militären. Hvarföre har man då just utvalt Blum, honom, som icke är österrikisk undersåte och följaktligen med vida mindre fog kan anklagas för högförräderi, än en österrikisk undersåte? Blums afrättning skedde icke, ehuru utan just emedan han var parlamentsledamot, emedan man ville bevisa Frankfurlarne (under detta namn inbegriper det slavisk-österrikiska partiet alla tyskt sinnade), att man hånar centralmakten, att i Österrike gälla endast kroaternes bajonetter, men icke Frankfurter-parlamentets beslut. Derföre blefvo äkven herrar Nosle och Ifelcker så snöpligt affärdade af furst Windischgrätz och på ett så stötande sätt behandlade vid hofvet i Ollmiltz. Derföre åtnöjde sig äfven icke Windischgräts med upphissandet af en hvit fana på Stefanstornet, utan fordrade att den tyska skulle lemna plats för den svartgula österrikiska. Man vili bevisa Tyskland, att Österrike icke DPlam har fallit vida mindra är an UCIatnt