KORRBESPONDENS. Stockholm den 21:ste Nov. 1848. Allmänheten har fått mycket myror ialla sina hufvuden genom en af dina med sista posten ankomna korrespondensartiklar, rörande Aftonbladets försäljning. Nyheten upptogs naturligtvis med begärlighet af Tiden, Dagbladet och Åftonposten, hvilken sednare esomoftast har ett ord otaldt med Aftonbladet. Den framkallade ett svar, hvaraf vi finna, att den stora nyheten, som dock icke är någon nyhet, alldenstund den varit omtalad en månad, är sanning. Men Aftonbladet vill nödvändigt (hvarföre, begripa vi icke) hålla saken hemlig. Sjelfva skötebarnet Friskytten får sig litet bannor för det att han sqvallrat ur skolan (spelet är ganska fint speladt!) och Isandelstidningen samt Dagbladet en mera broderlig aga. Aftonbladets förläggare kan icke förstå, huru man kan sysselsätta sig med en sådan småsak, som att Sveriges mest lästa tidning ombyter redaktion och politik. Grannlagenheten mot några aktningsvärda personer förbjuder Aftonbladet att förråda hemligheten. Månne det ej kan vara grannlagenhet emot Aftonbladets förläggare sjelf, som bjuder att hålla saken tyst. Det kan neml. aldrig lända någon aktningsvärd person till skam att vilja köpa en tidning af en annan opinion, än hans egen; men af en tidnings förläggare, som anser sitt blad för allmänhetens egendom, såsom Äftonbladet så vackert yttrat, torde det ej vara rätt grannlaga, att smuggla sin tidning uti ett motsatt partis händer. om det nu är ett faktum, att Hr Hjerla legat i underhandlingar med det rigtigt mörkgrå partiet om att till det öfverlemna Aftonbladet, och endast köpevilkoren afbröto underhandlingarne, så medges, att granulagenheten bjuder att hålla saken cach6. Men hvarför man skall dölja, att Hr Hjerta nu lemnat tidningen till Hr Almqvist kunna vi icke begripa. Tvertom borde han just dermed visa, att den tilltänkta opinionsförändringen ej blir af. Man talar äfven om IIlandelstidningens försäljning, men som den gamla redaktionen är bibehållen, ser man att den ej är ställd på någon färgblandning. Ett annat ämne för dagen är frågan om urtima Riksdag, med hvilken reformvännerna sysselsätta sig. Vi veta, att detta sällskaps tyrelse uppsatt till dagordning för sin sistförflutna sammankomst, frägan om petitionering för en urtima riksdag. Ämnet diskuterades, och flera olika opinioner gjorde sig gällande. Det syntes som vore majoriteten emot en sådan, oaktadt man befarade att bestyrelsen i så fall skulle afträda. Besynnerligt vore likväl om bestyrelsen skulle anse frågan om urtima riksdag för eu resignations-fråga, då den ännu ej uttalat sin opinion derom. Den har inbjudit sällskapet till diskussion öfver ämnet, utan att hafva uttalat hvilken åsigt den sjelf hyser. Huru skulle den kunna anse ett sällskapets votum, vare sig för eller emot, såsom bestämmande för sitt eget qvarblifvande? Så fruktar man emedlertid, och är rädd för att sällskapets upplösning blefve följden af bestyrelsens afgång, ty hva finnas ämnen till en ny direktion, som ägde nog anseende och förmåga att kunna stå i spetsen för en opinion inom landet? Det var mer än olyckligt att Richert och Bergfalk skulle låta förleda sig att gå in på det nya representationsförslaget, hvilket oundvikligen faller, och hvarmed äfven deras anseende faller. Man talar om koncessioner och fordringar å ena eller andra sidan, liksom det vore fråga om enskilda fördelar, hvilka man kunde pruta med efter behag. Detta är ett förvändt föreställningssätt. Der det gäller landets väl eller der det rörer en princip, der finnes antingen ingen eftergift eller ock— 122 2 2 oo Al. 323. 600 riksdag. be synas gå och vänta på hvarandra, emedan den ena vill ej säga sitt omdöme, innan han fått se hvad den andra säger. Så ha de dröjt nu i 8 dagar, och ingen vet hvad de vilja. Säkert belinner sig Åstonbiadet också i ett dilemma, emedan det nog funpit, att opinionen i landet är emot riksdagen, och det har således intet annat val, än att antingen stöta denna opinion, eller motsäga hvad det yttrade före reformsällskapets sammanträde. Allehandas sublima tystnad! är mig oförklarlig, derest den ej har sin roti den intima vänskap, som efter Herr Dalmans utträdande ur redaktionen, rådt mellan Allehanda och Aftonbladet, en vänskap, som det förra torde komma att få ångra. Blott Aftonposten har uttalat sin tanke, såväl i det ena som andra fallet. och den har dermed förvärfvat sig en akming, som dess blandade färg eljest ej förvärsvat. Om Aftonposten blandar färgerna, så blandar den ätminstone icke korten, tack vare dess lilla hederliga ärlighere, hvilken ändock håller sig längst. Det är synd att han fått grå starren i afseende på Regeringens representationsförslag, med hvilket han nu vill stå eller falla. Och han faller. Men hyad tänker Aftonbladet om detta förslag? Ämnar Aftonbladet understödja eller motarbeta detsamma? Ilar du kunnat bli klok på den saken, så skulle det glädja mig, om du ville ge mig någon upplysning derom. Men nu till en annan sak. Tiden har satt P. för Tiden. åstadkomna organen för det konservativa partiet afyår från skådebanan. kn ny tidning, ännu onämnd, skall, såsom du vet, träda i dess ställe. Dock lärer en betydlig skillnad finnas emellan de principer, som skola gör sig gällande der, emot dem, som herrskat i Tiden. Det är verkligen sannt, att Palmer skall inträda i den nya redaktionen., och endast detta faktum visar, att IIartmansdorst med konsorter ej kommer att ha något der att säga. Mot grefve Erik Sparre vet man just intet ondt annat, än hans fiasco utomlands i i fångvårdsfrågan, och hans häftiga, men icke utan talang förda, motstånd mot den nya strafflagen här hemma. Den lilla tillrättavisning, han fick af sekreteraren i lagutskottet, hvilken påminde sin ordförande om, att han nllock ej vore annat, än en pojke, har, som man hoppas, verkat åtminstone så pass välgörande, att grefven hädanefter aktar sig för nägra pojkstreck. En tredje förmodad medarbetare, riksarkivarien Nordström, har protesterat emot förtroendet, man vet ej af. hvad grund Den fjerde, som blifvit nämnd, Konel. sekr. Rappe, är naturligtvis med och fiskar här, som i allt annat, i grumligt vatten, åtminstone så länge vissa näsvisa tjenstemän från ett större hus vid Vesterlånggatan tillåta honom att bo inom stadens tullar. Det säges eljest, att han flytta till Djurgården, för att bo utom dessa herrars distrikt, men jag vet ej om det är sannt. Ännu en person, som man icke nämnt. torde här ha sitt finger med i spelet. Det är en man, som sedan många år spelat mellan kulisserna, men alltid stått fri för alla partiers skott. Konel. bibliothekarien Arwidsson har sin dels affekterade, dels naturliga rättframhet, hvarmed han öppet gisslar alla opinioners sakförare, tillika med sina personliga förbindelser inom alla partier, att tacka för det undseende. han rönt af alla. Liksom riksark. Nordström var han i sitt fädernesland ansedd för en frisinnad man men; det låter allt för väl förena sig att vara frisinnad i Finland och konservativ i Sverige. Ehuru osynlig, har hr Arwidsson omedelbart eller medelbart deltagit i alla de konservatives hemliga planer, och har med mycken säkerhet äfven in hand Den med så många mödor — pt — — I