Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 november 1848, sida 2

täårdränkta ögon s öt han henne i sina armar: ty nu anade han, att han återfått den barndomsvän, som under dagens mödor och nattens drömmar oupphörligt i älsk ig gestalt kr ngsväfvat honom. Ilastigt öppnades dörren och Mr EIVWorth ti lika med kapten Jensen inträdde. Båda stannade vid dörren slagne af förundran, och den förre kastade en frågande blick på sin fru; denna gaf dem ett stumt tecken att förhålla sig tysta, hvarpå hon gick till dn sköna gruppen, förde Eavard med vanllgt allvar åter till soffan, tog sin systerdotter under armen och ledde henne in i ett annat ram. Då de voro u gångna. närmade sig M:r EIWorth och kaptan Jensen den lycklige Edward. Med en mild blick helsade han dem, men intet ord kom ur hans mun ; detta uppträde hade si medtagit hans ännu icke nog stärkta krafter, art han genast måste föras tillbad a i sina rum. Kapten Jensen qvarstannade der hos honom, men M:r EIWorth atervände till salongen, der han träffa e sin fru. Med en missnöjd min sade han till henne: Molly! Hvarföre har du heröfvat mig och kapten Jensen den njutningen, att vara vittne till deras återförening? du vet att detta var min högsta önskan och vi hade ju öfverenskommit deronv. M:rs Eworth upplyste honom då, att en ast en tillfällight förorsakat de förtidiga sammanträffandet. Hon omtalade händelsen med Belmontels poem, samt att Nanny. sjelf osedd, i nästgränsande rum, hvars dörr stod öppen, och der det var alldeles mörkt, hade hört och sett allt. Under hela läsningen hade hon trott sig igenkänna sin barndomsvän, men vid hans utrop hade hon föret fått visshet derom. och genom poemets innehåll helt och hållet örsatt i sitt fordna utblottade tillstånd, skyndade hon, glömmande allt annat, ut i salongen och kastade sig för Edvards fölfter. Förlåt mig min gumma sade M:r Elworth, jag kunde väl tro, att du ej ville beröfva mig detta nöje; men jag förstod ej huru detta tillgått, då vår plan