mötet, församlingen ohördan .... (Röster: andraganden föreligga! Klockan. Stort väsen. konseljpresidenten erhållerZordet.) Konseljpresidenten (läsande ett papper): Enligt det nyss upplästa alrahögsta budskapet uppmanar jag församlingen att genast aforyta sina förhandlingar och ajournera sig till sagdan tid. Jag måste fördenskull förklara hvarje fortsättning af diskussionen för olaglig och i kronans namn protestera deremot. Presidenten Unruh: Jag förklarar herr konseljpresidenten — — — — (Brandenburg och samtliga öfrige ministrarne stiga upp och laga sig till att lemna salen, beledsagade utaf ett stort antal bland högra sidans medlemmar. Stort tumult. Presidenten söker förgäfves att skaifa sig gehör. Alla söka öfverrösta hvarandra.) Nu följer en scen af den häftigaste förvirring, under hvilken3 ministrarne och en del af högra sidan lemna salen. Slutligen saktar sig larmet något. . Presidenten: Jaz eger icke befogenhet att af egen maktfullkomiighet slöfälgessionen och måste dessförinnan inhemta den höga församtviflingen tankar deröfver. Det lider intet vel, att en församling. hvilken är kallad att representera 16 millioner menniskor, att bevara landets heligaste interessen, eger absolut rätt att afvöra öfver sinagötens afslutande. (Stormande bisäh. Repres. Reicheusperger anmärker, att man ännusicke sett någon laglig urkund rörande Brandenburgs utnämning till konseljpresident. President Cnruhl ger härpå till svar, att B. sjelf kontrasignerat dekretet om sin utnämnhina. Rörande mötets afslutamle föreslår dep. Jacobi votering med namnupprop. Dep. fiichensnerger anmärker deremot, alt votering icke kunde komma i fråga. då intet andragande företinnes. Slutligen företages nammuppropet. voteringen utfaller sålunda: för mötets afslutande 30, emot delsamma.252; 8 afhöllo sig från alt rösta, 7 vorosjuka och 78 felades. Mötets aofslutande är således förkastadt. Dep. feichensperger, Baumstark och Rehseld inlemnade en förklaring, som går ut derpå, att de arhållit sig ifrån att rösta 1) emedan det, dem veterligt, ej är konstateradt, att erefve Brandenburg med lagenlig kontrasignatur af en minister utnämnts till konseljpresident, och 2) församlingen icke har rätt att fatta beslut öfver sessionernes förläggande till annan lokal. Sedan ficra permissions-ansökningar och utträdesnotifikationer blifvit upplästa och antagna framställas följande maktpåliggande andraganden: Ä 1) horuemann: Församlingen täckes besluta, att ministeren skall anmodas att så snart som möjligt laga att det kungliga budskapet om församlingens förflyttning varder återkalladt. 2) Maldech. Jacobi, Ciierke, Uhlieh (presten) 0. s. v.: Församlingen täckes besluta: 1) att hon för närvarande icke har nåson anledning att ombylu lokalen för sina förhandlingar, utan skall fortsätta dem i Berlin; 2) alt hon icke kan tillerkänna kronan valt alt ajournera, förfytta eller upplösa församlingen emot dess vilja; 3) all hon icke anser de ansvarige embetsmän, som rätt kronan till utfärdandeaf det nyss upplästa buiskapet, för dugt lige alt regeringen föreslå. fastmer ar af den mening, alt de gjort sig skyldige till svår pligtförgätenhet emot kronan, landet och församlingen. i (Understödjes nästan enhälligt.) möjligt meddelas hela landet.) hornemann begär att offentliggörandet genom plakater icke måtte komma i fråga. (Debattens afslutande antages.) UEsler väcker den motion, att kungliga budskapet måtte tryckas. hehnsch tillbakatager sitt andragande om oslentliggörandet medelst plakater. De öfriga propositionerna antagas. Man förmodar, att församlingen. i händelse dess sessionslokal, theaterhuset, tillstanges, församlar sig å något annat ställe i Berlin; men för detta fall befaras en militärisk besättning af staden. Församlingen hade imellertid obebindradt fått hålla sitt aftonmöte den 9 i sin vanliga lokal. Församlingen ingick pro forma på dagordningen och ajournerade sig till kl. 9 f. m. påföljande dag (den 10). Enligt hvad vicrprecidenten Philipps tilikännagaf, ville församlingens präsidium hela natten turvis stanna uti sessionssalen. residenten r. Inruh voterades en tacksägelseadress.— Resande. som den 10 på morgonen lemnat äfven det herlin och samma dag ankommit till Hamburg, hafva der berättat, att lugnet icke blisvit stördt i Berlin. Alla bankens valutor hafva flyttats Berlin till det starkt befästa Magdeburg. OSTERRIRKE. Underrättelserna från Wien, som räcka till den 8 dennes, hafva naturligtvis undergätt behörig censur af sabel-terroristerne,-bvadan man af dem omöjligen kan bli klok på verkliga sillståndet i den olyckliga staden. Å. ena sidan heter det att åtgärderne i allmänhet äro så milda, att belägringstillståndet knappast existerar mera än till namnet, att Oktuberrörelsen framkallats genom främmande emissarier och utländskt (ungerskt och saruiniskt) guld, och att borgerskapet med öppna armar emo!tagit de kejserliga trupperne. Å en annan sila förmälas dock flera medlemmar af samma borgerskap hafva blifvit ställda inför standrätt och dels skjurne och dels halshuggne. Någon ransakning har väl icke ifrägakommit. och om så varit förhållandet först efter afrättningen, såsom praxis ofta varit vid slika domstolar. Antalet af de häktade har man ännu icke någon reda på, och lika litet är rigtigt kändt, hvilka af revolutionens hufvudmän som lyckats komma på flykten, ty för några lär detta verkeligen lyckats. Andra deremot försmäkta i de öfverfyllda fängelserna. från Ett oss tillhandakommet nummer af Berlinisehe Nachrichten för den 11 dennes innebåller högst vigtiga notiser från Preussens hufvudstad, der det afgörande ögonblicket rycker allt närmare. Genom polisens försorg har den 10 kungjorts Berlins invänare. att, med anledning af en del folkrepresentanters förfarande, att i trots af konungens befallning om nationalförsamlingens ajournering och förflyttning, ändå fortsätta sina förhandlingar, ser regeringen sig försatt i den nödvändighet att, då borgargardet vägrat sin medverkan till den lagliga ordningens upprätthållande, till den grad förstärka hufvudstadens garnison, att de af konungan i afseende på nationalförsamlingens förflyttning anbefallda åtgärder kunna verkställas och lugnet i Berlin vidmakthallas. Men tillika försäkras på det bestämdaste. att regeringens ätgärder endast åsyfta ett skyndsammare uppfyllande af de löften, hvilka folket erhållit om en besästad frihet och en sann folklig författning. Nationalförsamlingen började sitt möte den 10:de kl. 5 på morgonen i stället för klockan 9. Presidenten uppläser en skrifvelse han erhållit från konseljpresidenten, deri denne förklarar icke allenast församlingens dagen tillförene fattade beslut för olagliga, utan äfven de denunterade som varit med om fattandet af deven — underrättar — presidenten församlingen, att Berlins magistrat samma morgon skulle i en adress till kungen bedja honom återkalla dekretet om församlingens förslyttnining, men alt den tillika framställt den önskan, att äfven församlingen å sin sida måtte taga några försonande steg och framför allt förekomma blodsutgjutelse. Presidenten var af den åsigt, som vann allmänt bifall i församlingen, att den icke borde taga något steg, som kunde tyda på en eftergift från hennes sida, men att den också endast borde kämpa med lagens vapen och inskränka sig till ett passift motstånd emot kronans väldsäfgärder samt icke framkalla nagon kamp emellan folket och militären. Efter eft par uppskol, hvaremellan ingenting vietigt föresallii. öppnas sessionen åter klockan 17 3 på eftermiddagen. kn proposition framställes och antages att en komiuå af 5 medlemmar skall uppsätia ett projekt till en proklamation till folket. deri orsakerne till tvisten emellan kronan och folket ådagaläggas samt de ingrepp som skett i salkets rättigheter framhälvas. Medan utskottet håller på med att utarbeta proklamationen uppstår en liflig rörelse i församlingen. Man varseblir i fönstren militären i långa leder anrycka från Mohrengasse. En del gör halt nästan under Sesslonslokalens fönster. Bakom infanteriet kommer artilleriet, en läng rad af kanoner. Derefter ses Wrangel med sin stab, åtfölja af en afdelning gardesdragoner. Nomiien har imellertid slutat sitt arbete, och proklamationen. som är mycket kort och enkel, blir enhälligt antagen, samt beslut sattadt att den i 40.009 exemplar skall spridas i Berlin och provinserna. Derefter inträder en läng paus. Militären har ryckt tätt intill borgargardet, som bevakar ingån-arne till sessionslokalen. En underhandlin2 föregår derate emellan borgargardets chef och Nrangel. Under tiden meddelar derinne presidenten församlingen, att Brandenburg i en skrifvelse till borgargarllets chef yttrat sig hvarken känna någon nationalförsamling, enär kungen ajournerat densamma, eller dess president, hvarjemte han gifvit tillkänna, att befallning var gifven, det dörrarne till sessionslokalen skulle stängas så snart de för närvarande derstädes belintliga herrar lemnat densamma, och att ingen deputerad finge åter inslänpas. (Rop: Vi stanna här! Ett attentat!). Presidenter: Detta är en handling af militäriskt väld. för hvilket vi vika. Borgargardet har förklarat sig skola stanna här, så länge som församlingen stannar här. Låtom oss lemna huset och aflägsna oss tillika med borgargardet. e. Berg: Dock blott under det vilkor, att vi i morgon söka att åter församla oss här. (Ja väll). Presilentem Jag protesterar högtidligen i nationalförsamlingens namn emot användandet al militäri-kt våld och förklarar att hon blott viker för detta våld. Jag uppskjuter sessionen till i morzon kl. 9. (kl. 3, till 6) Församlingen lemnar derpå. med sin president och sina vicepresidenter i spetsen, salen och huset, och emottagas al borgargardet och folket med tusensaldiga hurrarop. Dess medlemmar beledsagas till sina hemvist af det jublande folket. Jen, heter det i den tidning vi olvanför citerat, äfren trupperne blandade sig med borgarne och uppstämde i förening med dem Gglädtiva sånger på den öppna platsen utanför theaterhuset. Få nu se hval för stleg kronan nu kommer att taga! — — ——— Cz Co Å FH E BPå bo F QEJ. K. Met har under d. 10:nde innevarande månad utnämnt och förordnat till domprost i Wexiö och kyrkoherde i Nöbbelels prebentenpaMöoviij ÖN RIIGG ataraf: 11 f(i lältarn vid