OS s44447440 CÖCOCCUsLCLÄ försäljningsralten till förbrukandet af den insmuglade varan, det vill med andra ord säga: han har miononol på den inhemska marknaden. Derföre, då staten så slträngt och oförsonligt bestraffar öfverträdelser emot dess skyddstullagar, mäste den göra detta på de motiver, som vi anfört, och således äro dessa stränga straff det offentliga erkännandet af fabrikantens eller producentens monopol på eller egendomsrält till den inhemska marknaden. Staten gör sig på detta sätt till väktare deröfver, att konsumenten rigtigt erlägger sin Hihut till fabrikanten, genom att uteslutande förbruka ee varor, som denne finner för godt att erbjuda den förre. Med ett ord: staten gör konsumenlen till producentens slaf. Eller månne ej den är en slaf, en träl, som fringas att arbeta för en annans räkning eller nytta; som nödgas att emot sin vilja, ej en gång utan ständigt, utlemna frukten af sitt arbete till en annan? Och inträffar ej detta bokstafligen på konsumenten, då han af staten, genom höga tullar och drakoniska straff, foingas att med sina, genom hårdt och rastlöst arbete förvärfvade penningar köpa de fördyrade nödvändighetsvaror, som producenten erbjuder honom? Då vildarne bemäktiga sig hvarandra med våld och tvinga sina offer att arbeta för sig, håna de dock ej det stackars offret: de bedraga det ej med skenet af frihet. Staten deremot, då den gör konsumenten till producentens träl, utför detta under larfven af allmänt vär, öfverlemnande åt trälen friheten — att välja emellan att träla för en annan, eller att umbära de nödvändighetsartiklar. som han åstundar. Friheten dervidlag är således ej många skatter värd. i Skyddstull förekommer oss att egentligen vara böter, som staten för producentens räkning utkräfver af konsumenten. Den förre har nemligen af staten fått monopolet på den inhemska marknaden, men, då man af ett eller annat skäl ej funnit för godt att genom förbud helt och hållet betaga den sednare räligheten att förbruka främmande varor, då man ej sagt till honom du skalt utan blott U md, nyttja endast inhemskt gods, och begäret att förbruka dessa främmande artiklar ej gerna, i och för sig sjelft, kunde anses för annat, än ett konventionelt brott, huru tadelvärdt det än kunde vara; så har man nöjt sig med att ålägga förbrukaren en slags afsoning emot producent-interesset. i form af penningeböter eller skyddstull. Betraktar man skyddstullen från denna synpunkt, så blir det äfven tydligt, hvarföre försöken att undandraga sig dessa af lagstiftaren fastställda böter så strängt bestraffas, ty ett sådant försök förutsätter redan brottslighet andra resan. Begäret ant nyttja främmande artiklar, eller, hvad som är detsamma, önskan att undandraga sig fributen till fabrikanten eller producenten, är nemligen den första öfverträdelsen: och försöket att undandraga sig de böter till staten, hvilka lagligen blifvit bestämde för denna mot producent-interesset begångna förbrytelse, är den andra, upprepade, således ubbelt strasfvärda öfverträdelsen. bå staten rföre dömer och straffar lurendrejaren, är el ej blott för egen del, som den uppträder; . bakom den står den inhemske, oförsonlige och förorättade producenten, som fordrar lagens fullbordande. Om också staten utöfvar UTRIKES NYHETER. TYSKLAND. Frankfurter-församlingen. Mar r. Gagern är återigen vald till president, och har emottagit förtroendet, hvaröfver mången förundrar sig, enär man på den sednaste tiden icke visat honom samma obetingade tillit som tillförene. -— Det utskott, som blifvit nedsatt för de österrikiska angelägenheterne, har den 3 dennes afgilvit en berättelse. Man klagar deri öfver, att kejsaren visar en hög grad af köld emot centralmakten, atthan ej visat rikskommissarierne Welcker och Mosle behörig uppmärksamhet och att dessa uppträdt med en tadelvärd svaghet samt att sjelfva riksministeren så godt som icke hade någon ofliciel förbindelse med Österrike längre. I betraktande af förhandenvarande kinkiga och brydsamma förhållanden i Österrike och den fara hvarmed de hota de tysk-österrikiska folkstammarnes frioch rättigheter, centralmaktens anseende och Tysklands interessen samt vidare ibetraktande af den fördel en fastare hållning under så satta omständigheter från centralstyrelsens sida otvifvelaktigt skulle medföra, föreslår utskottet alt församlingen måtte uppmana riksministeren alt draga atl möjlig försorg om 1) att kommissarierne göra allt för att få tyska centralmakten erkänd och göra dess åsigter gällande; 2) att de söka att beskydda Tysklands interessen i Osterrike; 3) att de uppbjuda allt för att åstadkomma en framtida fredlig lösning af förvecklingarne i Osterrike; 4) att de slutligen under alla förhållanden skola taga de i Mars och Maj beviljade frioch rättigheterne i skydd emot hvarje angrepp. Konstitutions-utskottet har nu framlagt ett förslag till införandet af ett öfverhus eller ett slags statskammare. Den består af inalles 175 medlemmar, sålunda fördelte: Preussen 40, Österrike 36, Bayern 16, Sachsen 10, IIanover 10, Wirtemberg 10, Baden 8, Holstein (med Slesvigl) 6, Mecklenburg 6, llessen-Darmstadt 6, Kurhessen 6, de sachsiska hertigdömena 6, Nassau 4, Luxemburg med Limburg 2, Oldenburg 2, Braunschweig 2, Anhalt I och hvardera af de 4 fria städerne 1. Lippe, Hohenzollern, Waldeck och Reuss komma således icke att sända några medlemmar. Hälften af ledamöterne skulle väljas af de serskilta staternes regeringar, hälften af kamrarne. I de stater, som blott sända en medlem, väljes denne af representationen ibland 3 af regeringen på förslag uppförde kandidater. Ledamöterne af denna statskammare eller senat väljas för 6 år, och hälften afgår hvart 3:dje år. Furst v. Leiningen har nu af centralmakten blifvit skickad till Österrike såsom dess kommissarie, försedd med ganska vidsträckt fullmakt, för att, om möjligt, reparera följderna af den slathet hrr Welcker och Mosle visat. PREUSSEN. Ett nytt kabinett har nu visserligen kommit till stånd, men derigenom är krisen ingalunda löst utan snarare förvärrad. Genom Brandenburgs och konsorters utnämning är kabinettsfrågan löst på ett sätt, som, så alt säga, bringar Preussen ur askan i elden. Brandenburg är en gammal knekt af samma skrot och korn som österrikiska kamarillans bödel ex professo furst Windischgrätz. Förgöfrigt är Brandenburg alls icke känd för att besitta någon särdeles kapacitet, hvadan det med skäl ifrågasättes huruvida han skulle, ens någorlunda IIG060 ols KaAallldilldil, 1) IIIGIIIICII val IICIIIIC dill för hederlig och ville på fullt allvar uppfylla en konstitutionell ministers pligter. Nu synas höga vederbörande, för att icke behöfva riskera ett nytt misstag, hafva tagit fullt ut steget till höger och till sina redskap valt män, på hvilkas renhårighet det icke ens kunde falla sjelfva czaren in att tvisla. Dock säger ett gammalt ordspråk: aldrig finnes ett ondt som icke medför något godl, och det tyckes besanna sig här vid lag, ty Brandenburgska ministerens utnämning måste ovilkorligen, om icke alla tecken svika, leda till ett afgörande resultat, antingen i framåteller bakåtskridande rigtning och således göra ett slut på det olycksaliga vacklande, som onekligen utgjort det karakteriserande draget i Preussens hällning efter Marsrevolutionen. Flera klubbar och föreningar i Berlin uppmana genom anslag å husknusarne stadens borgare att skydda flyktingarne från Wien och Österrike för Windischgrätz förföljelser och att såväl i hufvudstaden som i hela Preussen bereda dem en gästvänlig fristad. Vidare skall nationalförsamlingen uppmanas, att upphäfva det bestående fördraget med Osterrike om flyktingars utlefverering. ÖSTERRIKE. Helt oförväntadt har här kommit till stånd en minister, som tyckes erbjuda alla garantier för folkets ostörda bibehållande vid dess i Mars och Maj erhållna frioch rättigheter. I går uraktläts att nämna, det Kraus är designerad till finansminister i det nya kabinettet, fastän han ännu icke deciderat sig huruvida han vill ingå deri eller icke. DAMMÄÅRK. Danska riksförsamlingen har i flera möten sysselsatt sig med verkliga petitesser och derigenom förspilt en dyrbar tid. Den har imellertid kommit till det beslut, att grundlagsutkastet, efter föregående granskning i afdelningarne nu skall tillpröfning företagas ak ett utskott utal 17 medlemmar, som äfven skall behandla val-lagen. Regeringen har lätit utarbeta ett utkast till förordning om allmän rärnpligtighet för konungariket Danmark, hvilket blifvit riksförsamlingen förelagdt. FRAAKRIKE. Thiers skall den 3:dje dennes i sin byrå bestämdt hafva uttalat sig emot Louis Napoleons val, hvarigenom det intryck ÅConstitutionels uppträdande till denne pickelhärings förmån, näppeligen utplånats. Vid revisionen af författningen föreslog Anthony FhAouret den bestämmelse, att ingen medlem ar de kamiljer, som regerat Frankrike, finge bekläda presidentembetet. Detta förslag blef duck förkastadt, sedan inrikesministern Hufaure och Curdiynac sjelf hade tillbakavisat detsamma såsom rigtadt mot enskill person samt förklarat. att de hyste förtroende till folkets sunda vett, hvilket man borde lemna full frihet och icke uppställa några skrankor. — Svarta boken ). Nu vilja vi äfven sysselsätta oss med tablåen öfver de ärliga kostnaderna för det kungliga köket, hvilken innehåller en del rätt kurösa poster. Denna utgifts-stat upptager för: Bröd r4 2050 Ol 4 2811 Smör, släsk. ost, Vaxljus 5 i9e7 ägg .. , 4976 Ialgljus .. 679 ——— ) Forts. och slut från N:o 262.