Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 november 1848, sida 2

De faderoch ocfterlägeb). Svenskt original. Från första ögonblicket Edvard kom ombord, rönte han af Herrman all möjlig förtretlighet kapte nens godhet och välvilja för denne tiggare-pojke, ett epithet hvarmed llerrman hedrade honom, vackte i hans afundsamma och hämdgiriga själ, ett outsläckligt hat, hvilket han vid alla möjliga tillsallen sögte ådagalägga. På Edvard hade han beslutat att hämnas alla de rättvisa förebråelser och bestraffningar, han måste uppbära af sin morbroder. Lärkan seglade, som vi redan sagt, med god v nd ut i kattegat. men mot middagen började seglen hänga slappa, en fullkomlig stiltje inträffade, och en tung dimma lägrade sig öfver hafvet. Förgäfves akallade sjömännen den vindbeherrskande kare; tv, vare sig alt guden förtörnade af den ohöfliga titeln Kajsa, ett namn hvarunder svenska sjömän i allmänhet åkalla honom, eller af andra orsaker. nog af, alla deras böner och uppmaningar förblefv ohörda. Natten tillbragtes emellertid under spänd väntan, alt mor-onen åter skulle med öra en gynnande landvind, men stundom låter hoppet menniskan komma på skam, det hopp, nemligen som rör jordlifvets an elägenketer; och liksom den förtörnade guden nu velat hämnas det skymsliga namnet, utsände han mot morgonen en sullkomlig symlig storm, och i flera dagar kämpade Lärkan suckande mot denne hafvets och sjömannens buse. Så väl Edvard, som Nanny voro förskräckligt angripne af sjösjukan; Herrman deremot, för:r.odligen begafvad med en lyckligare natur, undslapp denna odrägliga plåga, men fann nu sitt högsta nöje i att göra den sjuke Edward allt möjligt ondt. Siutli en saktade sig stormen, vinden drog på nordost och Lärkan flög åter med lätta vingar sin kurs framåt. Under den tid stormen varat, hade kaptenen med tyst ) Forts. från N:e 242.