3 utländska produkter och thy åtföljande täslan i produktionen. . Oakladt man visserligen finner spår af skyddssystemet uti Venedigs och llanseförbundets handelslagstiftning, samt hvarjehanda tidigare försök i England vidtagits i denna rigtning, så var det dock först genom den af Cromwell införda narigalionsaklen och genom Colberts omsorger om franska industrien, som detta system egentligen blef grundadt och mera allmänt tilldrog sig regeringarnes uppmärksamhet, samt slutligen framstod fullt utbildadt, åtföljdt af ett släp, sammansatt af förbud, monopoler, privilegier, premier, drawback och sjöfartsinskränkningar. Sålunda utbildadt föregifves tullskyddssystemet vara ett medel att befordra nationens ekonomiska utveckling och ett sätt att industrielt uppfostra folket, samt väcka de slumrande krafter för preduktionen, hvilka finnas hos detsamma. Ä För att gifva stöd åt ett sådant påstående och möta de argumenter för handelsfriheten, som, särdeles i detta århundrade, lätit höra sig, och hvilka vi i det föregående hafva omförmält, samt nedtysta och tillintetgöra de rättvisa anspråk, som Nongonenterne ris-d-ris prodacenterne framfört, så har man, egentligen såsom ett supplement till läran om tullskyddet i de nyaste tiderna, försökt att utbilda en theori om de så kallade produklira krafterna. Ä Denna theori lär: att hvarje nation, som vill uppnå någon betydligare shöjd af välstånd och makt, måste göra sig oherbende af andra nationer, genom att åfren med slora uppoffringar förvärffa arbetsSkickfighet, färdighet och kunskap i alla möjliga, näringar och hushållningsgrenar. Nationen skall sålunda söka alt hos sig på en gån; ramkalla ett högt drifvet åkerbruk, betydlig AMfakturer samt utsträckt handek och sjöfart — och allt detta kan endast erhållas genom att med tull-lagar D OM Eb ooo så organisera en nations handelsförhällanden, att dessa krafter för produktionen vore uti ett jemnt tilltagande, och framför allt hade-tiltfälle att försöka sig och vara verksamma i alla möjliga upptänkliga rigtningar. Hela denna indelning hvilar på en falsk grund och på en origtig uppfattning af betydelsen kapital, samt är isjelfva verket ej annat, än ett spegelfäkterimed ord. Ilandelsfrihetens föraggare hafva ingalunda bestridt, att — och industri äro önskvärda för en natios, tvärtom, men de bekämpa och motsätta sig blott det der framtvingandet, som den motsatta sidan försäktar. De så kallade kosmopolitiske opraktiske statsekonomerna vilja blott låta industrien frist få gå den väg, som den utan ledning sjelf må välja. Det är tydligt, samt faller ingen in att bestrida att ett folk, som på engång har betydliga manufakturer, ett högt drifvet åkerbruk och en vidsträckt handel, måste stå på en högre utvecklingsgrad så i materielt som intellektuelt afseende, än ett annat, som uti en eller flera af dessa sysselsättningar jemförelsevis ej har upphunnit samma ståndpunkt. Att vilja förflytta striden på ett sådant fält, är derföre ej rigtigt, om det ens är ärligt. Frågan hvölsver sig ingalunda om denna höga utveckling, ty det är ju den, som begge systemerna syfta till och eftersträfva, utan helt enkelt — om den vinnes bäst och snarast genom frihet eller genom fvång? Detta sednare uttryck är nemligen lika betydande med det begrepp, som i det tekniska språket fått den mindre stötande benämningen af skydd. Uti den i gårdagens tidning införde 3:dje afdelningen af denna artikel förekomma följande förvillande tryckfel, som torde anmärkas: 1:sta kolumnen 3:dje spalten 36:te raden nedifrån står jemna, läs ojemna; 2:dra kolumnen 1:ste spalten 23:de raden uppifrån står en half million läs en och en half million. ÅAAiii — Ni rett 5 fn 666 varen berätt: lingen Gräns nen v samm: diga I 15.001 rarne Wien kan (i ter sä gersk. unger som i sig fö unger hvarel utgör: under IrAanh operel lida b Ga ligt. tåga tien. I tens storm män det. är lik Adels hvilka man, rernes skull, Lomdb gen i landt dets kunna konsti 4