kan endast erhållas genom att med tull-lagar skydda den inhemska industrien och de inhemska fabrikerna; ty, såsom Fr. List, denna theoris ifrigaste fö rare, helt afgörande uttrycker sig: Manufållgreria ärosgrunden, hvarpå den inre och 9 handeln, sjöfarten och det förbättrade åkerbruket hvila; följaktligen äfven grunden för civilisationen och den politiska makten. Skyddssystemet skulle på detta sätt, efter dess försvarares tolkning, blott vara en naturlig följa af nationernas sträfvanden att försäkra sin framtid, sitt välständ och sitt politiska inflytande, och alla de uppoffringar, som en nation må göra för att hos sig framtvinga industri och fabriker, eller, såsom desse i denna skolas konstspråk benämnes, manufakturkraft, dem böra folket betrakta såsom en nödvändig ulyift för nationens industriella uppfostran. Nationen, heter det, förlorar blott värden, men vinner krafler för produktionen. Enligt samma äsigter skulle det gifvas 2:ne olika slags statshushållning, en kosmopolitisk och en nationel vetenskap. Den förra, som yrkade och försvarade frihet i handeln och näringarna samt undanrödjandet af alla hinder för trafiken folken emellan, skulle tillhöra endast framtiden, hvarigenom dess läror sålunda vore otillämpliga på nuvarande europeiska statsförhållanden. I och för sig sjelfva skulle denna kosmopolitiska statsekonomis grundsatser och fordringar visserligen vara rigtiga; men, för alt praktiskt kunna utföras, skulle de förutsätta, att en allmän förening eller ett statsrättsligt förbund emellan alla eller de flesta civiliserade nationer i Europa redan vore tillvägabragdt. Den andra, eller den nationella statsekonomien deremot, hvars hufvuduppgift skulle vara att garantera nationernas sjelfständighet och bestånd samt sålunda betrygga de särskilda folkens fullständiga och fullkomligt harmoniska och oafhängiga utveckling, den egnade sig för nutiden och borde tjena till ledning för ordnandet ar dv existerande samhällenas handelsoch industri-förhållanden. Med ett orel: alle hvad den kosmopolitiska statsekonomien lärde, egnade sig ej för praxis. Den af Adam Smith uppställda theorien om värde, och de konseqvenser, den leder till, skulle utgöra grunden för den kosmopolitiska statsekonomien. Ofvanbemälte theori om de produktiva krafterna med sina slutledningar skulle å andra sidan vara detsamma för den nationella vetenskapen. Dessa 2:ne theorier skulle såtillvida vara motsatser, att den förra egentligen hvilade på slutsatser, som betraktelser om nationalrikedomen sjelf föranledt, då den sednare hvilade på undersökningar, som afsåge ej allenast denna, utan äfven utsträckte sig till sjelfra krafterna, som verka för frambringandet af denna nationalrikedom. Den sednares syftemål vore således ock, att pr UTRIKES NYHETER. ÖSTERRIKE. Rätta ställningen i Wien kan ingen bli rigtigt klok på af de motsägande underrättelna derifrån. bet ena partiet skildrar allting i svart: pöbeln utöfvar ett fullkomligt skräckvälde, proletärer gå in i bagarbodarne och kaffehusen och tilltruga sig bröd och förfriskningar, belägenheten är förtviflad och staden kan icke häe sd trenne dagar. sandra sidan heter det, att Wienarne äro likvade af mod och förtröstan, lugn och ordning herrska, proletärerne uppföra sig exemplariskt, försvarsanstalterne äro ordnade på det bästa och anföraren för nationalgardet, Messenhauser, sin plats fullt vuxen. Chefen för staben vid denna korps är en f. d. polsk general hem, som med utmärkelse deltagit i slaget vid Ostrolenka. 4 korpser mobilgarde äro upprättade. Säkert synes vara, att Wien riskerar mindre att tagas med storm eller genom en bombardering, än att, medelst sträng blockad, och deraf följande hunger och brist, tvingas till underkastelse. Också har det permanenta säkerhetsutskottet på det bestämdaste uttalat sig för defensiven, så vida icke Ungrarnes mellankomst gör en ändring af system nödig. Staden skall vara försedd med liksmedel för 14 dagar. sellachichs och Auerspergs operationsplaner synas tills vidare inskränka sig till, att betrygga passagen öfver Donau, för att, i händelse af nägon förlust, kunna repliera på de trupper, som anrycka från norden. ÅAuersperg har från sitt högqvarter Inzsersdorf — banens hufvudqvarter är i det närbelägna Rolknellslellel — utfärdat en proklamation till landfolket i Osterrike och Steiermark, deri han förklarar, att han i anledning af det laglösa tillståndet i Wien lemnat staden, för att skydda trupperne för förnärmelser och ät monarken bevara lagUghetens sista stöd. Ilan lofvar att hälla sträng manstukt och uppmanar bönderne att framhärda i trohet emot den konstitutionella kejsaren. Afven banen har utfärdat en proklamation till Usterrikarne, uppfylld med försäkringar om hans loyala afsigter. sellachich och erkeherliginnan Sofia stå i ganska intimt förhållande till hvarandra. I banens kärleksbref till denna furstinna. hvilket, uppsnappadt på samma gång som hans öfriga brefvexling med kamarillan, blifvit publiceradt genom prov. regeringen i Ungern, förekommer följande passus: Jag är otålig, alt ännu en gång njuta kärlekens lycka i dina armar, och huru ljuf, älskade, skall icke denna omfamniny vara, vid den känslan, att jag, såsom priset för din kärtek, nelllägger Ungerus krona för dina föter. Ungrarne skola, enligt hvad öfverbefälhafKOlISUIIUUHOOH KOmiwa Ul Stålld. : Österrikes delning skall på fullt allvar vara ifrågasatt af ledarne utaf den pågående rörelsen: erkehertig Stefan skall bekomma Ungern med dess biländer såsom sjelfständigt konungarike, en af erkehertig Rainers söner skall bli konung i österrikiska Italien, hrans Joseph erhålla Böhmen och Mähren, de öfriga österrikisk-tyska länderne,: under namn af erkehertigdömet Österrike, tillfalla erkehertig Johan, men Tyrol, Salzburg och den s. k. Ianvierteln förenas med Baiern. Folkkongress i Wiem. Det af deputeranden Borrosch väckta förslag att i Wien sammankalla en folkkongress till ordnande af rikets alla tvistigheter m. m., lär vunnit kejsarens sympathi och har i öfrigt väckt mycket uppseende. Ett stort antal böhmiske och andra deputerade af slavisk stam har lemnar riksdagen. De umgås med den planen att bringa till stånd ett molparlament. zecherne i Böhmen synas, af hat till tyskarne, vilja ansluta sig till kejsaren. I Ollmiitz,som kejsaren valttill sin vistelseort, råder deremot stora sympathier för Wienerrörelsen. En hop studenter ville skynda till Wiens hjelp, men blefvo derifrån hindrade af soldater. Ä ö Freden emellan Österrike och Sardiliien förmäles nu ryktesvis vara så godt som afslutad, men Lombarderne skola vigrat att emottaga den dem erbjudna amnestien. TYSKLAND. ÖrlogsZottan. Med Norra Amerikas Förenta Stater berättas ett fördrag ha kommet till stånd, enligt hvilket flera amerikanska sjöofficerare skola på några år träda i tysk tjenst, några större krigsskepp få byggas för Tysklands räkning på de amerikanska värkven och en del tyska Sjökadetter emottagas på Amerikas örlogsfartyg. En pälaga af 3 mill. Thaler har blifvit utskrifven för flottans skull, och dessa medel skola ställas till den nybakade riksamiralens, prins Adalberis af Preussen, disposition. Prinsen har redan afrest tll Frankfurt. i Förföljelserna mot pressen börja hopa sig i det fria och eniga Tyskland. Flera tidningsredaktörer hafva för frisinnade uppsatser blifvit dömde till fästning och arbetshus. Reaktionen är således i full fart efter Frankfurter-händelserna, och går det nu äfven på tok i Wien, så kunna Tyskarne helsa sin frihet godnatt för en tid; men derför hafva Tyskarne till största delen sig sjelfva att skylla. Hanoverska trupparne ha den 18:de dennes anlagt tyska trefärgade kokarden. Tyska biskoparne ämna att hålla ett möte i Wärtzburg, hvilket skul.e öppnas d. 20:de dennes. i i Underofficerarne i storhertigdömet Olden