Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 oktober 1848, sida 2

som jag ville till Hull, ty annars är det rakt slut med oss begge tva. Nanny: — ett v ckert namn; men hvad i all verlden har hon i Hull att göra? Hv m är du? Hvem är hon? Åren J icke syskon? Ack, herre! det är en lång historia, och h rrn skall ju resa i god tid: förlåt mig, som så länge uppehållit herrns hvila! Prat! Nu vill jag hafva reda på den här saken; det anar mig, att här är någonting att göra, och ingen skall kunna säga, att Elias Jensen ryggat för en god gerning. — Se här, klara strupen med en, klunk öl, och qvicka tankar sedan! Men säg mig törst: hvad heter du? oj VAT Rinman. . vard, det är bra, så hette far min också. Gå på fkLilla Nannys far, började gossen, en rik herre, som de sade, hette Forster och hade köpt sig en liten landtgard i samma socken, om min tar varit klockare. Min st ckars ramla mor hade tidigt blifvit enka, och hade ingenting alls att lefva af, mer än hon kunde förtjena för strumpor, s m hon stickade at folket i granskapet. Herr Forster gick en gang forbi och sag mig leka i sanden; da stanhade han, talade med min mor och trågade mig slutligen om jag ville gå med honom hem; med glädje ga jag mill samtycke. Jag följde honom, han gaf mikläder, lärde mig läsa och skrifva, och det är inte utan att jag kan räkna litet också. För allt detta hade jag ingenting annat att göra, än at se efter och leka med lilla Nanny, som då var tre ar gammal och nyligen förlorat sin mor. Herr Forster sörjde sin hustru alldeles grufligt; jag såg honom manga ganger gråta och trycka Nanny till sill bröst. Ibland skickade han mig (till staden efter bref med manga sigiller pa; men på sista aret fick jag inte få eller nagot sat dant. Jag märkte också, att allting blef tarfiigare i huset med hvar dag. En för