Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 oktober 1848, sida 2

någonting till liss, de se utsvultna ut, som ett par spickesil ar. Derpå började de fem sjömännen, ty detta var deras yrke, att tala om sina resor; den ena skeppare-hist rien följde på den andra, d t e a glaset aflöste det andra, och det började verkligen se litet underligt ut med balansen på stolarne, då slutligen den em topade: Nej, stopp och belägg! nu dricker jag icke ett enda glas mer i qväll, så sannt jag heter Eias Jensen; men det är sannt, hvart skall ni taga vägen i natt? tillade han, vändande sig till barn n; inte få ni ligga hår och inte kan ni ligga på gatan. — Hm! j g går icke ombord i afton, utan kom ni med mig, så hitta vi väl på ågot rad. Glada följde d stackars barnen den vänlige Elias Jensen; inkomna i hans bostad, s de han: Ne här bar m en madrass och en gammal kappa, bädca du pojke åt sliekan din och skyndi er att sofva; ty i morgon bittida, om vinden drar sig ostli., som jag tror, seglar jag till Hu!l. Till Hul? iniöll gossen som imellertid börjat bädda. Ja ha! just till Hull; det låter väl litet lustizt i dina öron, du som aldrig tycks hafva vetat hvad hull vill säga, Jöns Magerman. I stället tör svar, föll gosten i djupa funderingar. livad funderar du på? sade Elias Jessen JO, jag tänkte på, om jag kunde göra nagon nysta på ett stort sartyg.. Ja så; du tänker so n så: kunde jag väl komma dt, så skule jag nog få hull på benen. Jo, jo, din kli å are! du har dina uträkningar. Visst kunde j g behöfva en kajutvakt. ehuru jag har ett slags s:dan förut; men huru skulle det då gå med flickungen, du har med dig? Inte duger hon till nagot o nord, icke en gäng till kocksmat; hon blefve oss bara till besvär, så det ser du gar ite an; utan gå du och lägg d g: ser du inte huru lockandie kamraten sofver redan. Ja men, si herrn, det är just för Nannys skull, som med den hon? VA skal pehs det gen en g klun törst t på I re, en I rit k blifv mer stick en g nade liger ga miinte dett: elte! galll Sörj man Iblal man ta 6 ting