STYCKEGOSODS. San måste icke hjelpa de late fattige, UIUÄUf de arbetsamme fattige. En ung sultan i Persien lefde emlast för nöjen och förströelser. En dag yttrade han midt under en Yyppig fest: Jag njöt af det förflutna iögaabliccet, jag njuter al det närvarande ögonblicket, och jaz börjar av njuta af det slundande åögonbsicket, lika obekymrad för det förflutna som det tillkonunaade. En fattig, som satt uader sukanens fönster och hörde uesså hanms ord, sade för six sjelf, men likafullt nog hört för att höras al fursten: Oma undieke bekymrar dig om ditt öde, hvarföre bryr du dig icke eller om vårt?? Sultanen gle rörd al detta tal; han nalkades sitt fönSter, betraktade den fattige en stund med uppmärksamhet och lät slutligen, utan att taia till honom, gifva honom en ansenlig summa penningar. Derefter lemnade sultanen den festliga salen och anställde i tankarna en räfst med sin förflutna lefaad. Den hade varit en kedja af brott emot hans plizter; han blygdes deröfver. Han fattade med egen hand styrelsens tömmar, hvilka hittills varit öfverlemnade åt hans gunstlingar. Man såg honam med oförtruten ifver egna sig åt 3 äng. mrrgel, na, och innan kort återställde han ordning och välstånd i riket. Sedan han Sjelf tagit befaftning med regeringen. kommo ofta klagomål