larne, måste man söka sätta hela arbetsklassens organism i stånd att bortdrikva det onda. Detta sker endast derigenom, au hvarje sedlig och duglig arbetare sättes i stånd att förvärfva hvad till liksuppehälle och nödtorft kan behöfvas, i stället för att han nu under hunger och elände måste sramsläpa sitt lif ifrån morgonen till aftonen, ifrån lifvets gryning: till dess skymning, utan älven — fy menniskan lefver ej blott af bröd — hyad han behöfver för sin andeliga frihet och utveckling. Man måste följaktligen bereda honom tillfälle till de ädlare njutningar af vetande och konst, hvarpå de högre klasserna grunda sina anspråk på öfverlägsenhet såsom pildade. Anse de detta obehöfligt, så böra de anse det obehösligt äfven för Si. Det låter sig naturligtvis ej göra, att med zilfror. på tiksdalern, skillingen eller runstycket bestämma hvad en menniska salunda behöfver, ty penningens värde vexlar oupphörligt, och är olika för olika delar af jorden. Under närvarande konjunkturförhallanden torde man dock känna fixera omkring 3 a 400 Rulr b:ko årlig inkomst såsom minimum för en fri och lycklig existens. Med denna summa skulle arbetaren, ätminstone på landet, kunna ega ett lyckligt samiljelik och mo:se en kommande utan sorg och bekymmer. Vore hela den ofantligt stora arbetsklassen satt i stand att bereda sig en sådan inkomst, så skulle en o mätlig konswniion inträda. och dermed äter ökad produktion. Det skulle ej längre kunna existera sådana förhållanden, som de nuvarande, att konsumtion saknas at alla produkter, såväl jordbrukets som inanstriens. under der millioner menniskor. hvilka kunde vara konsumenter, maste hHaumara oca frysa. Utan att blifva beskylid för utopistiska galenskaper låter sig knappast beskrifva det nya samhällsskick af allmän flit och välmåga, at lif i industri. vetenskap och konst, hvilket skulle inträda, ifall den oändligt st: ra arbets klassen komme i tillfälle att medverka dertill. Måhända skola vi en annan gang försöka en framställning deraf. Det hufvudresultat, hvartill vi kommit, är Sålunda: arbetaren bör hafva så stor inkomst at sitt arbete, att han derigenom uppmuntras alt arbeta, samt att han ej, derest oförutsedda olyckor skulle inträffa, behöfver anlita hvarken den enskilda eller den allmänna barmhertigheten. Men huru komma dertil? Huru ålägga någon menniska att betala mer för ett arbete. än det hon är tvungen till? Hvem kan tvinga mig att betala ett arbete, som kan fas för 12 sk., med I rdr, äfven om det är värdt denna summa? Ingen kan naturligtvis genom nägon yttre lag tvingas dertill; men om de menniskor. som nu slösa med allmosor, sinsemellan öfverenskomme att betala en mängd arbeten, hvars priser nu genom konkurrensen hallas ytterst nedtryckta. 2a 3-dubbelt, så skulle snart de öfrige tvingas att betala samma priser. Vi veta, att öfverenskommelser träflyts ibland de förmögnare klasserna, att ej skämma bort arbetspriserna för hvarandra, hvarigenom dessa blifvit så ringa, att den arme arbetaren eller isynnerhet arbeterskan, måste anse hospitalet eller fängelset som en ljuf tillflyktsort. Det torde vara skäl att kapitaler; inom andra åter behöfde de understödjas af större förlager. Månne dessa ej skulle kunna erhållas dels af de allmänna lananstalterna, dels af enskilte. som nitälska för mei nsklighetens väl, mot den garanti, som dugliga och redliga personer, äfven utan förmögenhet, erbjuda? Man anmärker mot bildande af associationer, att de förutsätta en moralisk höjd af inbördes kärlek och enighet, hvilken menniskorna aldrig kunna uppnå. Vi svara härtill, att institutioner af alla slag böra byggas på menniskornas ädlare böjelser, men ej frertom. Det är ett al grundfelen i våra nuvarande förhallanden, alt de utgatt ifrån en förutsättning om personlig egennytta och dålighet! För att hindra embetenas och maktens innehafvare at begå ondt. kringskär, man deras makt så, att de ej kunna göra något godt. Vi se äfven häri den negativa ståndpunkt, hvarpå vi så väl i vet de som i moral stå. Men man måste komma till indizt deraf, att underlätande af det goda är elt lika stort fel, som begående af det onda. Derföre måste samhällsformerna vara stödda på förutsättningen af upplysning och redliahet, och menniskorna lära sig inse. att deras eget intresse äroskiljaktigförenat med deras dygd. Vi böra komma ifrån den vanveltiga läran. att menniskokärlek är en därskap och egennyttan blott det förnuftiga. I associationen är det enskilda intresset innerlizt sammanbandet med det allmännas, och vid klar insigt häraf, samt med den religiösa tro, som är grunden för all inbördes kärlek, skola menniskorna snart börja att finna sig lyckliga derinom. Men bildandet bör ej päbjudas af dessa associationer kan och genom lag. De måste börja såsom sed, och det står arbetarne öppet, att göra en början dermed. Endast de kunna sjelfva i de särskilda detaljerna bestämma assoriationens ordnande, hvilket måste bli olika för olika yrken och för olika personer. Vi hafva. ehuru ytterst osullkomligt. här ofvan sökt antyda den rietning, i hvilken den, som vill arbeta för sina medmenniskors väl, kan begynna sut sträfvande. Dock äro de yttre hjelpmedlen visst icke nog. NjutningsIystnaden hos de högre klasserna har frätt in sig ibland de lägre, och lättja, okunnighet och osedlighet bereda mangen ett elände. som det berott på honom sjelf att undvika. Häruti liager just faran. ty vore alla dessa eländiga redliga. fromma och arbetsamma, så vore hjelpen ej så svar att finna, och faran för vald icke så stor. Vistigare än någonsin är det derföre ni, att de bättre lottade. de. som så länge trott sig exa privilegium till njutning på sina br ders bekostnad, inse att deras makt är ett pund, som blifvit dem förlänadt icke till att förstöra, ej heller till att nedgräfva, utan att göra det fruktbärande. Vi skola mahända en annan gang fa tillfälle, att något närmare undersöka, huruvida de personer och stånd. som påstärt sig vara bildningens representanter, uppfyllt de fordringar, som äro förenade med deras anspråk. ER. nm MA rr JE HÖR BESPONPBE ÅS. re, och ställa nationens större ekonomiska ocl statsfrågor i bakgrunden. Bonde-ständet har nu förgäfves grundlagars helgd. förnuft, ordning kets bästa. Det visade ännu i gär. att de förmår handla med lugn och klokhet, äfver då det är fråga att eftergifva i sina ladlig yrkade meningar. bet förändrade nemliger sitt beslut angående förändrad berägsning a be villningen i följd af det inträffade lörhäl lande att för Rustnings-kostnaderna icke be höfts uttagas fullt de anslaana fed millioner na i ett beslut. som i sin mån underlättar af slutandet af denna olyckliga riksdag, som blo: äger den fördel med sig, att böra öfvertyg: hvarje svensk man, om omöjligheten att ut härda med en fortfarande ståndsrepresenta tion. näer alt detta ligger hofvet på Haga, ocl man roar sig med militäriska lekar och fester KRezeringens ledamöter visa ingen verksamhe på Riddarhuset, eller öppen inäilytelse i Pre stestandetl. ÄAllt går på sin höft. ör a — — stridt, fö och fol CÅ d Å ÅBg E its eo Bå . I går afton nellbrann Rnaanti Mölndah belägna bomallisspinneri och oljslageri. Elder uppkom genom en slickas osförsigtiahet. då ho vid ä-tiden skulle tända en gaslåga i det ru på undra botten. i hvilket rensningsmachine befanns uppställd. Man lyckades väl att släe ka elden i detta rum, men observerade ick att den gått upp genom en ränna, som ledd till öfversta våningen af huset, hvarest eide fick sådan näring, att släckning blef omöjlig kEgaren af etablissementet Rosendahl, Hr 4 O. Franeke, har det hela försäkradt för b:k Ådr 163.394: 32 i Sverige och b:ko mar 39.200 i Hamburg, samt de åbyggnader oc machinerier. hvilka nedbrunno till sådant väl de, att han anses vara betäckt för inköpspr set å egendomen, men förlusten i rudimater er af bomull och linfrö m. m. kan ännu ick bestämmas. Det är imellertid för Ur Franck att beklaga, att han, nägra få veckor seda han tilllrädt fabriken, blifvit ryckt ur en ri relse. som lofvadle att blifva fördelaktig. Den i gårdagsnumret af denna tid: ling om förmälta skrifvelse från svenske och norrskganeralkonsuln i London lyder som följer: TA Kongl. Ouuranlalnese-koommissionen Götheborg! Sedan min vördsamma rapport af den 6:t dennes har ryktet förmält ålsåillige dödsfa! af kolera. Jag besökte i går the Board o Health samt förnam der, att spridda fall va ri anmälde, men att sjukan ej betraktade med någon särdeles farhågza, och att dessuton sådana ätgärder voro viutagne. att allt hop; hystes, att farsoten skulle bli lindrig. ffrån klull skrifver vice konsuln, under de 9:de dennes, att ett dödsfall af kolera inträl fat ombord på ett ångfartyg, anländt ifrå Hamburg, men i land hade ej något fall före kommit, och helsotillstandet ansågs sundt Ifrån Middlesbro vid Teesfloden skrifver vic konsuln, under den 9:de dennes, aLt ett far tyg. Jane Åom. ankommit från Hamburg met ett koleradödsfall ombord, samt att sartyge eervact hlof haaAdradi i anaranfaina