Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 oktober 1848, sida 2

ett l1örslag, som går ut på att lätta hela den stora svenska allmogens värsta börda, och som visserligen ej är för tidigt påtänkt. Det visar sig af åtskillige tecken, som skulle RNegeringen ej dela de båda höga ståndens säkra mod. Ej sä, som skulle den ha genom nägra hvarken kloka eller kraftiga medel sökt förekomma den utgång af saken, hvilken nu inträffat — tvärtom tyckes den ha ansett sig böra äfven nu iakttaga sitt ljufliga neutralitetssystem, i thy i dag ingen enda af Konungens radgilvare uppträdt, eller ens bevistat ridd. och adelns plenum — utan på det mera räsonabla (ordet taget i samma betydelse som länsmanskäppen, hvilken verkade god räson) sättet att hålla militärstyrkan i ordning. Ånnu ligga de goda IIllsingarne här, oaktalt man ej inser några rimliga skäl till deras qvardröjande, och ehuru mången god vän till dem önskar för deras egen skull, att de måtte dra å Helsingland. Man säger, att de ligga här såsom en ö onfåägnad för vissa personer, som tycka om att skåda uniformer, men då kunde ju äfven dessa följa mel dem. Det vore härdt att neka vederbörande denna lilla diversion efter sommarens kampanjer. Nog kan det dessutom ske oordningar här ändå, utan att använda militär dertill. Det har eljest förut visat sig, att ju mindre man anlitar militäriska krafter, ju fredligare går allting tillväga. Det kan väl vara godt att uppehålla våra soldaters och isynnerhet våra oskicerares krigiska anda, genom att lata dem, i brist på främmande krig, göra choc på egna landsmän; men det torde öfverhufvud taget kunna betraktas såsom något mindre lämpligt. Dessutom äro Helsingarne nu trötte vid kriget, och garderne samt lifgardet till häst fingo ju i väras en liten öfning. Den sednare truppen fick modigt svänga sina sablar öfver och uppå goda medborgares, ja ä sjelfva polisbetjenternas hufvuden, och borde derföre kunna hvila på sina lagrar. Ett nytt tecken till oro på högre ort uppenbarade sig i Söndags, då vid en liten eldsvåda i Gråmunkegränd hela stadens armd, Helsingarne inbegripne, sattes på benen. En och annan medborgare lärer ha funnit dessa mesyrer nog kraftiga och ville börja gräl; men landtsoldaternes moderation förekom alla kravaller. Det är min öfvertygelse, att ingen förnuftig menniska tänker på några gatuscener; men att vederbörande ej känna den allmänna sinnesstämningen i detta mera än i något annat afscende, synes nu, likasom i våras, dä, såsom bekant är, en hög familj var nära ait lita några gatpojkars skrik skrämma sig på flygten från hufvudstaden. Imellertid har skatteförenklingsfrågan bragt oro i många sinnen, framförallt hos bondeståndet. Manu bar talat om, att detta stånd ämnade helt tvärt upplösa sig, utan att uppgöra statsregleringen, och resa hem hvar och en till sin ort. Följderna al en sådan utväg blefve oberäkneliga. kn bonde yttrade, att om borgarne voro ense med bönderne, så kunde desse båda stånd, i likhet med hvad som skedde i Frankrike 1789, konstituera sig till en nationalförsamling. Åtgärden vore djerf, men är ej omöjligare, än mången annan. Ått desse båda stånd utgöra folket, lärer väl vara lika odisputabelt, som att underhusen i England och Frankrike äro de enda verkliga folkombuden. Olyckligtvis äro borgare och hönder ej särdeles eniga, emedan de sednare vid denna riksdag verkligen lagt sig emot en mängd förändringar, som varit af nöden ytlerst påkallade. Låt ock vara, att de gjort det för att visa vär representations orimlighet, så har det dock varit oklokt att göra della på sin egen bakostnad. Inom Jeijka bondeståndet är deremot enigheten större, än någonsin. Ssåndet står nu, såsom det bör, såsom en man. Med denna enighet kan det uträtta allt. Få se huru saken går! Jag skall ej underlåta att derom lemna underrättelse. t RESOR SLL STEN HIAiIAn ni TE EE