KORRESPONDENS. Stockholm d. 3:dje Okt. 1848. Skalleförenklingsfrågans öde är afgjordt. Förgäfves försökte statsutskottet den sista utvägen, att undantaga alla de fall. som kunde röra presterskapets privilegier, för alt få detta stånds hinder undanröjdt och således bringa saken till tre ständs majoritet. Äfven denna utväg, hvars måhända formella oriktighet dock bordt försvinna till en obetydlighet i jemförelse med sakens utomordentliga vigt och nytta för hela landet, förkastades af de två första stånden i rikskammaren, af adeln med motivet: formvidrig. Förgäfves höjde sig såvål inom ridd. och adeln, som inom presteståndet, meningar om tidens oro. IIr erkebiskopen. hvilken eljest långt för detta talat om den oro, som gär igenom liden, försäkrade i en talmanskonklav för några dagar sedan: att det funnes ingen, som vore rädd: och hela ståndet delade nu sin högvördige t almans hjeltemod. Inom ridd. och adeln var det naturligtvis ej underligt att finna courage, då det gällde stora ord, och hr Priusenscholdud bad hvar och en, som var: rädd, hälla sin fruktan inom sig. Ståndet, eller rättare sagdt, huset, ropade också ett snart sagdt enhälligt nej W