A Götheborgs åttonde HANDELNoch SJOPARTS-TIDNING kan här på platsen prenumereras för återslående delen af året med B:ko B:dr 2: 24. Vid reqvisitlioner från Voslleonloren i riket gälla bestämmelserna vid årets början. Götheborg den 28 September 1848. Redaktionen. Några ord om cefSöptersea lill fredens bibehullande i Europa. I. Det gifves dock andra förhä anden, som göra staterna böjda för fredens bibehållande. För några af dem gäller väl den grund, som Salomon Goldkalb så naivt antyder, då han yttrar: Jeg gier sgu ingen Penge til:., men denna kunde just icke icke vara af någon öfvervägande vigt t. ex. för Ryssland, om icke denna mäktiga stat sjelf vore iuteresserad af att freden bibehölles. En och annan torde imellertid finna den satsen litet besynnerlig att Ryssland skulle vilja fred. Detta rike representerar mest och renast den gamla politiken. bet står af alla kristna stater längst tillbaka i kultur och medborgerlig utveckling. Dess statsförfattning hytlar blott dynastiska interessen, och ju flere menniskor en herrskare har att befalla öfver, desto mäktigare är han. Folket sjelft är till störstadelen organiseradt på mililärisk fot, stolt af sitt stora antal, af sin kejsare och beredt att visa verlden hans makt. Landet är visserligen vidsträckt nog, men det, som man saknar och eftertraktar, är ej heller iant, utan haf, kuststräckor och hamnar. Sedan czar Peler i Zaardam på dervarande varf arbetade såsom skeppstimmerman, har det alltid vid Rysslands thron stätt en slott-timrande genius, och hvad Tyskland nu vill: låna några kuster och hamnar från andra nationer, har Ryssland för länge sedan velat och äfven till en del fatt denna sin vilja igenom, under långt bättre konjunkturer, än de nuvarande. Tysklands bourgeoisi har haft den oturen att komma för sent till verlden. Ryssland bemäktigade sig Ingermanland m. m. och försäkrade sig om sin eröfring på samma sält som Tyskland försäkrade sig om Slesvig; men långt solidare: Tyskland upptager de slesvigske deputerade i sin nationalförsamlihg; men Ryssland uppbygde sin hufvudstad i den eröfrade provinsen och tyngde sålunda med hela sin vigt på den gjorda eröfringen. Liksom Tyskland nu åtminstone spekulerar på hamnar i söder, pä samma sätt införlifvade Ryssland de facto med den öfriga statskroppen kuststräckorna vid Svarta Hafvet och erhöll derigenom hamnarne Assow, Odessa och Sebastopol. Liksom Tyskland söker att komma sin nordvestra granne in på lifvet, på samma sätt gick Ryssland, när tillfälle dertill yppades, löst på Finland med hamnarne Åbo, Helsingfors m. fl. Men allt detta är icke nog för Ryssland. Det vid Ilvita Hafvet belägna Årchangel ligger största delen af året innefruset. Stort bättre är icke förhållandet med Cronstadts och de finska kusternas hamnar, och om Custines uppgifter äro rigtiga, så lära sartygen, i anseende till den i dessa hamnar rådande oblida väderleken, derstädes fara mycket illa. Svarta Hafvet är, i trots af alla med Turkiet afslutade traktater, ännu att betrakta såsom en insjö, i följd af den afundsjuka misstänksamhet, hvarmed de andra makterna bevaka Bosforen. Först då, när Rysslan) hade i sina händer nyckeln till detta sund, Konstantinopel, och naturligtvis då äfven til Turkiet (samt Grekland) först då säsda vi hamnar, beherrskade Dardanellerna och Svarta Hafvet samt utsträckte sin arm öfver Medelhafvet. utan komme tillika i besittning af dugliga sjömän, på hvilka det nu lider enså kännbar brist, att kejsaren måste befalla sina landtsoldater vara goda matroser. Genom eröfringen af Konstantinopel finge det tillika ett passaude och praktfullt residens i stället för S:t Petersburg, hvarest klimatet har det med sig, att tillochmed alla Ryssars sjelfherrskare, den store mäktige ochoöfvervinnerlige czaren (det är Custine, som berättar det) icke förskonas från ohyra (rermine). Endast och allenast detta tyckes utgöra skäl nog för Haus Kejserliga Majestät att eröfra Konstantinopel, hvarigenom äfven den grekiska religionen återkomme till sitt förra berresäte. Man finner sålunda, att både politik, religion och personligt välbefinnande förena sig om att tillstyrka ett lörläggande al det kejserliga residenset till Södern, mellan Svarta Hafvet och Medelhafvet, såsom en passande medelpunkt för ett europeisktasiatiskt rike, till ett härligt klimat, der kejsarestatens kraft kunde än mera utveckla sig i värmen. Betraktar man, såsom många verkeligen göra, Ryssland som Europas onda genus, så ängslas och färfäras man öfver en herrsblystnad, hvilken understödes af så utomordentliga krafter. Men det ryska systemet, den härda och kalla herrskarmakten är naturligtvis eit nödvändigt element i Europas ekonomi, liksom snö, is ocu köld äro det i naturens. I afseende på de fria staterna kan Ryssland betraktas såsom en bult, den de fått om benet för att icke kunna ila alllför hastigt framåt. Grämstenen för Rysslands rätt, makt och sträfvanden är det svärt att bestämma. Vi arme dödlige få ofta först vid sjelfva utgången ögonen upp för det rätta och rigtiga. Vi bekämpa ett system, som vi anse vara farligt, vi vilja i grund utrota detsamma, och när den afgörande stunden en gång slår, finne vi kanske med förundran de siendtliga. hvarandra så länge motverkande krafterna hafva under andra sormer sträfvat till samma mål, ehuru vi ej förr kunnat eller velat inse detsamma. Atminstone kan det tagas för fullkomligt säkert, att ju större förtrycket är, desto mera låter det sig förnimma och desto närmare är den makt, som skall sönderkrossa bojorna och skänka friheten ät den förtryckte. Det var en tid, och den är ännu icke synnerligen allägsen, då Ryssland tycktes stå hardt nära målet för sina önskningar, så vidt dessa angingo dess utvidgningsplaner. Den gängen säg det ut som om Europa skulle delas i tvenne hufvudriken, det celtiska och det mongoliska. Napoleon hade utkastat den gigantiska planen och erbjöd vid sammankomsten i Tilsit kejsar Alexander på förhand kompaniskapet. Vid den blifvande delningen skulle Ryssland erhålla Konstantinopel, och det var måhända just vid nyssnämnde sammankomst som Napoleon kastade en så djup blick in i den ryska diplomatikens kort, att han några är derefter kunde uttala den bekanta förutsägelsen om Europas framtid. De tvenne lejonen blefvo dock oeniga om rosvet innan det ännu var fälldt, och Ryssland har sedan den tiden ensamt, stilla och ihärdigt förföljt sitt byte. Men ju svagare Ryssland nnder olika tidsmomenter gjort det turkiska väldet, desto större hinder har det stött på för fullbordandet af sina planer åt det hållet, a ldenstund de andra stormakterna hafva framstått såsom sultanens målsmän. Turkiet har de facto, förmedelst sitt insolventa tillstånd, blifvit ställdt under administration och massan förvaltas af de af stormakterne dertill utsedde gode män, hvarvid Ryssland dock har den stora fördelen Koustantinopel. andra staterna, synnerligast Frankrike, esomoftast vexla styrelser och principer. Ryssland pästär beständigt, aft det blir bakdantadt och ger de hygtidligaste diplomatiska försäkringar om, att dylika äregiriga planer aldrig ens i tankan uppstått hos detsamma. Elaka menniskor deremot påstå. att det icke allenast umgås med slika statsfarliga planer, utan äfven för deras genomdrifvande använder den mest härsina list och de illfundigaste intriger. Man kan måhända här finna en medelväg mellan de bada ytterligheterna: Ryssland följer blott konsequensen af sitt geografiska läge och sin historiska utveckling: det störtar icke besinningslöst framåt, men glider deremot med hela sin tyngd ned mot Södern. När nu andra makter, hemligen eller uppenbarligen, lägga binder i dess väg, så söker Ryssland likaledes hemligen eller uppenbarligen, att undanrödja desamma och klagar då nästan naivt öfver, att man icke vill lemna det i ro. Nyssbemilte elaka tungor påstå äfven, att då Europa helt nyss genom revolutionernas påtryckning blef bragt ur jemmigt, trodde Ryssland, att jemnvigtens lagar icke eller för det längre voro gillande; hvadan det i allsköns tysthet satte machinen i gång för att låta sig glida ett litet stycke närmare ned mot Det beskylldes för, att genom sina hemliga agenter hafva gynnat och befordrat en liberal rörelse i Wallachiet, under det att dess officiella agent, Hr von Kotzebue, fick furst Bibesco att sätta sig emot alla liberala fordringar och sålunda framkallade ett uppror, samt de ryska truppernes inryckande i nyssbem. furstendöme. Rättigheten att blanda sig i Moldaus och Wallachiets inre angelägenheter har Ryssland på ett besynnerligt sätt. De äro lydländer under Turkiet; men för att Turkiet icke skall tillfoga dem någon öfverlast, hafva de blifvit ställde under ryskt beskydd, eller protektorat; men att en så beskaffad makt är myeket elastisk, och orden beskydd och oprotektorato följaktligen bra mängtydiga, kan slutas af det sätt, hvarpå Engelsmännen protegera de Joniska öarne och Fransmännen Otaheiti. Om alltså Ryssland skulle vilja begagna sig af tillfallet att tolka dessa ord till sin fördel, så saknar det åtmiustone icke i detta fall goda föredömen. Det är dock mycket svärt för hvilken publicist som helst att gissa Rysslands gåtor och följa dess diplomatiks dunkla stigar. Måhända äro icke en gång sjelfva kabinetterne i stånd alt finna Åriadne-träden i dess mörka politiska labyrinther. Den ende, som möjligivis kunde hafva den i sin hand, vore den engelske utrikesministern, när han emottager rapporterna från sina hemliga agenter och lägger märke till, huru de på alla håll brottas med jätten, som imellertid visar honom ett det mest vänliga och blida ansigte. För att döma af ofvanstäende beskyllningar kunde man lätteligen komma till den slutsats, att Ryssland vore interesseradt både i Juniupproret i Paris, i kartiströrelserna i England och i all den öfriga oreda, som försvagat eller omstörtat de beståndande statsmakterna. Man kände då den mäktiga hand, som styrde den kommitte för verldsrevolutioner, af hvars agenter man samtidigt trodde sig kunna skönja spår på Londons, Wiens och Paris gator. Man visste då hvarifrån det myckna guld kom, som man påträffade i pariserinsurzenters sickor — ehuru vår Herre vet, att upproret härrörde mera af brist, än af öfverflöd, på nyssbemälte dyrbara metall. vare sig imellertid härmed huru som helst! Upproren misslyckades, och på samma gäng försvann äfven den anledning, som Ryssland