efterapa de klyftiga statsmän, i hvilkas stad och ställe den befinner sig, men utan att ega deras aplomb och vana att sköta affärerna. Den består förnämligast af köpmän, fabrikanter och jurister, och då dessa sällan hafva någon stor fond af energi -och diplomatik, så drifva de politiken som en detaljhandel och rida in i framtiden på vexlar med så lång sigt som möjligt. Ålldenstund det nu är skick och bruk att man skall hafva en ide. ett baner att samlas omkring, så hafva de höjt nationalitetens fana. Den följa nästan alla menniskor, ty den talar det skönaste af alla språk, modersmålet, och appellerar till individens innersta känslor. Men der, hvarest två eller flera nationaliteter lefva tillsammans i ett samfund, der måste de under så beskaffade förhållanden höjda baneren föra fiendtliga skaror emot hvarandra, så vida man icke finner en ide. som står öfver nationaliteterne och försonar begge. I brist af en så beskaffad ide gör bourgeoisien sig sjelf till en id och förbehåller sig sjelf rättigheten alt bestämma hvilken nationalitet, som är den heligaste och hvilken man i kollisionsfall bör gifva företrädet eller undertrycka. Det sakernas tillstånd, hvilket härigenom framkallats, är allmänt bekant. Bourgeoisien har måhända varit konseqvent i Pos n, der den handlat efter nationalitetsprincipen; den ha n s. k. historiska rätten för sig i Böhmen, hvilket redan förut tillhörde förbundet; men på det förra stället har den företagit delningen med partiskhet och söker genomdrifva densamma med vapenmakt; på det sednare stället äter öfverträder den nationalitetsprinci-e pen, enligt hvilken den på det förra företog delningen. Voro än förhållandena kinkiga, så gäller dock för män, som vilja varo praktiska!, samma regel i politiken som i ästetiken: att lika mycket afseende måste göras på formen som på innehållet; men det Sätt, hvarpå Tyskland söker genomföra den drisliga och stolta tanken: En nation med 40 Millioner menniskor behöfver ingen förmur, har ådragit detsamma alla slaviska stammars outsläckliga hat. I norr blottställde sig Tyskland, genom ofvanbemalte ingrepp i en annan nationalitets rätt, för en sammanstötning med Ryssland, och i händelse af ett krig med detsamma hade Frankrike varit dess enda och naturliga hundsförvandt; men samtidigt härmed hade det, genom Osterrike och dess italienska krig, på ett hår när råkat i strid med Frankrike. Om kampen kommit till utbrott, alt icke stå helt och hället ensamt, måst söka allians med Holland: men från det ville det ju knipa Limburg, om ej inkräkta nela riket. Cnder det att den tyska riksministern för utrikes ärenderna sålunda var sysselsatt med alt visa verlden, huru förbält stora han och hans principaler blifvit, vågade det förvånade Europa icke börja kriget, af fruktan för alt dess till mognad och år komna stater skulle få utseende af en hop hundar, som anföllo och beto hvarandra till höger och venster, bäst de kunde och tänderna träffade. MORRESPONDENS. Stockholm den 25:te Sept. Geheimerådet Melckher har i dag haft företräde hos II. M. Konungen och blifvit presenterad för K familien däck 122: FETTO 1 så hade det, för sedlar, ålägga de med ångfartyget Gyller d. 25:te dennes till känsö ankomne passagerare tvenne dygns observationskarantän. Deremot har atgärden, att från Winga förvisa fartyget till känsö för att der undersökas, blifvit af bem. kommission godkänd. Vi meddele här nedan den officiella handling, som beträffar så väl dessa förhållanden, som den föreskrift, hvilken Kongl. karantänskommissionen i anledning deraf funnit för godt att för framtiden meddela. Den lyder som följer: Till H:r Karantänschefen å Känsö. Uti memorial af den 25:te dennes har H:r karantänschefen anmält, att det samma dag från Köpenhamn ankomna ångfartyget Gyller blifvit vid Winga anhallet och infördi till hänsö, der passagerarne intagits till undergående af tvenne dagars observationskarantän. I anledning häraf och då, efter hvad hos Kongl. Karantänskommissionen i denna fråga förekommit, någon annan grund till den vidtagna behandlingen icke gjort sig gillande, än att fartyget medfört passagerare, som ankommit från Hamburg öfver Danmark, utan att likväl vara i det förhållande, att någon karantän för dem kunnat komma i fråga, har Kongl. Kommissionen, med godkännande af åtgärden, att fartyget blifvit i Känsö undersökt, deremot funnit bestämmelsen för passagerarne att derstädes, för rening af medförde klädespersedlar, qvarstadna i tvenne dagar, sakna stöd af författningarne; och jemte det Kongl. Kommissionen härom H:r karantänschefen erinrar, varder till iakttagande meddeladt. art, så länge andra föreskrifter sderför icke lägga hinder i vägen, de från Daumark ankommande ångfartyg må af behörig karanänstjensteman, om väderleken sådant medgifver, undersökas vid passerandet af farleden till Götheborg i närheten af Känsö, dervid, om icke någon särskilt anledning skulle i karantänsafseende påkalla fartygets införande till sjelfva karantänsinrättningen, och den i 3:dje punkten af Kongl. Kommerskollegii kungörelse den I0:nde Sistl. Januari stadgade reningsbehandling behöfver tillämpas, en karantänsvakt bör ställas om bord, som under vederbörlig uppsigt en sådan behandling besörjer och fullbordar under resans fortsättning till klippan. Enär den passagerarne med ängfartyget Gyller ålagde karantänsbehandling å observationsjukhuset å Känsö varit utan hehof, komimer någon afgift för rummens begagnande af dem icke att uppbäras. Gölheborg den 28:de September 1848. På Kongl. Karantänskommissionens vägnar: OL Im. Fähreus. O. Hafström. I det med dagens post hitkomna 222:dra numret af Aftonbladet meddelas en märkvärdig rättegång, som vid innevarande års sommarting med Tanums och Bullarens härader blifvit af hemmansegaren Paul Andersson i Kyrko-Ryk väckt mot prosten och kyrkoherden i Tanum, magister J. AM. Slrellenberg. som beskylles dels för en vanhedrande snikenhet efter slem vinning, dels för ett brutalt uppförande under barnens beredelse till nattvarden och deis för att vid otaliga tillfällen hafva fällt äreröriga ord och tillvitelser om käranden. En mängd vittnen hafva vid häradsrätten på ed afhörts. hvilka jntvaaf sanninon. ningsvärde och möjligen utgående böter, åtnj ta en särskild gratilikation af dertill anslag medel, efter tullstyrelsens bestämmande; 0 många dylika gratilikationer hafva ock sed: den tiden utgått. Visserligen heter det uti 0o vannämnde författning, att sådan gratilikatic skall tilldelas dem, som ådagalagt nit för ä damålet i fråga, och häraf skulle möjligen de slutsats kunna dragas, alt någon annan ej ku de komma i åtanka än den, som åtminston någon eller några gånger förut gjort besla; men så lär dock icke meningen vara, för a döma af den tillämpning, Kongl. generaltullst relsen flere gånger gjort af ifrågavarande fi fattning, i det gratisikationer blifvit tilldela för första gängen verkslälldi beslag, utan a seende på om detsamma varit af större ell mindre betydenhet, eller om den, som deraf komm i åtnjutande, varit i behof deraf eller ej. Me såsom ett det mest eminenta profstycke I ofvannämnde höga auktoritets opartiskhet oc konsequens uti ifrågavarande afseende, vil vi anföra ett par exempel, som kommit t vår kännedom och om hvilka icke gerna ka vara mer än en mening. I Januari månad 1836 verkställdes af kron länsmannen i Fräkne härad, kommissarien F. Frankenberg ett beslag vid förra tullstati nen Stängen, en half mil från Uddevalla (e ter angifvelse, det förstås; ty utan angikvelk sker sällan något beslag) å tvenne fartyg, i nehållande manufaktur-varor, uppskattade till e värde af omkring ett a två tusen R:dr b:k Härvid egae den omständigheten rum, kausö den enda i sitt slag, att ehuru lurendrejarvar af beslagaren bevis igen känd, han likv af honom till en början icke framhölls, oc detta ej förr, än en annan person mellankoi och utverkade stämning å honom äfvensom beslagaren. i påstående det måtte han vard som rätter beslagare ansedd, alldenstund dei ne, som orden i stämnings-ansökningen lydd genom Sitt ofvannämnde förfarande ålagl gen sökt undanlurendreja bu endrejaren. Men som denne tertius iuterveniens af dom stolen ansågs oberättigad att i målet sig in blanda, sick Hr Frankenberg som beslagar qvarstå, hvadan han äfven blef tvungen gör sin flit till lurendrejarens ofvertygande, oc hvilket äfven lyckades. Detta beteende af beslagaren, hvars ur sprungliga afsigt. genom denna opäräknad omständighet, lades i öppen dager, var atmin stone ett ganska lagom nit; men för detta nit ehuru krassligt det var, erhöll han dock, oct detta innan målet ännu vid Rådhusrätten hun nit utageras, en gratisikation af Sextiosex Rd 32 sk. b:ko, till följe af tullkammarförestån daren i Uddevalla, Hr tullförvaltaren dorchi monts skyndsamma rapport och rekommenda tion. Detta var det första beslag Hr Frankenberg vetterligen gjort. Nu följer frånsidan af taflan: I October må nad 1846 verkställdes af stadsfiskalen i Udde valla A. P. Mellquist ett beslag derstädes å til införsel förbjudet gods, bestående hufvudsakli gen af tretton stycken gröfre och sinare klä den, som uppskattades till ett värde af någo mer än Ett tusen sex hundrade R:dr b:ko, li kaledes efter föregången angifvelse; men vart sig nu af någon slags jalousie de metier, då 2 1 22 11 — — —