Presidentenlet i Nordamerika. (Efter J. dås dåbdls.) I nästinstundande November kan man hafva kännedom om utlgangen i de fleste unionens stater af voteringarne vid presidentvalet. De gamla partierna ha förlorat sin betydelse. Sedan Washington afträdde från scenen, funnos tvenne bestämda partier: setlerulislerna, som icke allenast ville hafva unionsbanden fastare tillknutne, utan äfven för regeringen fordrade en större myndighet gent emot individerna; och demokraterne, som hyste rakt motsatta åsigter. be förre representerades egentligen af Hamilton, men de valde dock Adams till president; de sednares koryfe var Jeffersson, som blef deras förste president. Alltsedan ISOI herrskar det demokratiska partiet, det andra upplöste sig, och partierna upphörde tills oafhängighetskrigets store män efterhand försvunnit från skådebanan. berefter begynte en strid, som varade i 20 år, — en trekamp emellan Clay och Jackson, begge utmärkte män, men högst olika; begge skapade att herrska, den ene i en rädslavude församling, der lagen utöfvar sitt välde. den andre på valplatsen. I 20 år har uti detta politiserande republikanska land rolkgunsten städse förklarat sig för nagon berömd general, i följd af den lag. som synes komma tillochmed den sannaste demokrati att söka en styresman med en jernarm, hvilken kan hindra anarkiska rörelser. Meningsskilnaden emellan dessa begge män var icke särdeles stor. Clay hyste den åsigt, att den federativa regeringen var berätsgad att använda större krafter och mera penningar på allmänna arbeten, och han lutade mera än sin motståndare åt skyddssystemet i tullfrågor: för öfrigt vore det vanskligt att nogare angifva desse begge mäns asigter. I bankfrågan var Clay lika så demokratisk, lika så liberal som Jackson, hvilken i denna sak mera lät leda sig al passionen, än af mogen öfvertygelse. Jackson hvilar nu i din graf, sedan han i silt sädernesland väckt hägen för krigiska idrotter. Clay har dragit sig sillbaka ur senaten, och, enligt naturens ordning, kan det icke dröja länge, innan han förenas med de utmärkte män, hvilka såsom presidenter eller talare ledt fristaternes öde och ännu från himlen tyckas vaka öfver detsamma. Man skulle säledes kunna komma på den förmodan, att vid det blifvande presidentvalet blir mindre fråga om egentliga partier, än om personer. . i Ä i Det demokratiska partiet uppställde som sin kandidat aldraförst general Cass, som varit gesandt i Paris och rekommenderar sig genom sin välvilliga karakter. En annan demokraternes kandidat, f. d. gesandten i St. Petersburg, var Buchanan, som utmärkt sig så väl på embetsmannabannan, som i egenskap af talare. Jemte desse begge kunde äfven Wordbury påräkna partiets röster. Calhoun är, huru stora talanger han än eger och huru mycket han än har gjort sig förtjent af sitt fädernesland, omöjlig i aliscende till öfverdriften uti hans för slafveriets bibehallande gynnsamma åsigter. VFan Buren, som var president efter Jackson, räknar manga anhängare, men han Stär icke på rigligt god fot med partiets chefer, som föredrogo Polk framför honom. Partiets ombud, som hallit en sammankomst i Baltimore, hafva, genom Polks och hans vänners pätryckning. beslutat att gifva sina röster åt general Cass. Motpartiet, som kallar sig Whiger, hade först beslutat att rösta på Clay, men hans moderata språk i mexikanska frågan kom whigerne snart att ätra detta sitt beslut. Han sjelf, som allaredan kände ålderdomens börda och som begrät en i mexikanska kriget fallen son, önskade icke att segra i valstriden. Ilan lät imellertid sina vänner handla efter eget s 4 SS 1 110 .U.. ar svaga sida, önskade taga en kandidat ibland milisären. Man vacklade emellan Taylor och Scolt; begge hade utmärkt sig i mexikanska sältlaget. begge hade deltagit i 1812 ärs krig. Några tänkte på ehsler, Clays rival, som med lngland afslutat traktaten om gränsorna i öster. Å ett i Filadelfia hållet möte har man förklarat sig för Taylor. Clay, partiets veteran, som nu nära i ett halft ärbundrade varit dess förkämpe, är öfvergifven för en visserligen tapper och hederlig militär, men hvars namn för 2 år sedan var obekant, och hvars politiska karakterätminstone ärtvifvel underkastad: så stor är demokratiens förkärlek för svärdets man. Det är rätt märkvärdigt, att man utaf desse begge generaler icke har valt den, som i spetsen för en segerrik här intågade i Montezumas gamla hufvudstad och planterade fristaternas fana i det paiats, som blef bygdt och beboddes af den store Cortez. Det var Scolt, som förde hären från Vera Cruz till Mexiko, som segrade vid Cerro-Gordo, Chorobusco och Contreras. Taylor hade, i följd af olyckliga order från Washington, opererat med Rio Bravo och sednare med Saltillo till utgångspunkt. Han besegrade imellertid Santa Anna i flera slagtningar, af hvilka den ena vid Buena-Vista var mycket blodig. 1812 befann sig Taylor i en underordnad ställning, medan Scott hade ett kommando och Segrade öfver Engelsmännen i en vigtig batalj. Men man kan icke glömma några besynnerliga bref, som Scott skref under mexikanska kriget och som nu komma att stå honom ganska dyrt. Kampen kommer säledes att föras emellan Cass och Faylor. Men nu har, såsom en följd af Nya Mexikos och Californiens förening med fristaterne, uppstått frågan om ettfritt lerritoriunl, d. v. s. sädant, der negerslafveriet ej får existera. Kan slafveriet iuföras under fristaternes sana i distrikter, hvarest det var förbjudet genom mexikanska lagen? De tvenne församlingarne i hallimore och Filadelfia hafva icke förklarat sig häröfver. Den förra har auvändt några fraser, som kunna tolkas sålunda, att kongressen icke borde förbjuda slafveriet; den andra har alls icke uttalat sig. Taylor har imellertid ett plantage med slafvar, hvilket förhallande synes erbjuda slafegarne en garanti. Cass, som är frän de nordliga staterne, har, till lugnande af sina vänner i södern, måst uttala sig, och han framstår som en försvarare af slafveriets införande i det hyförvärfvade territoriet. Detta har haft till söljd att ett nytt baner blifvit upprest, på hvilket står skrifvet: Slafveriet skall aldrig införas under fristaternes auspicier i de länder, som icke förut varit befläckade af denna slyggelse.o Newyork, den rikaste och mest befolkade af dessa stater, är just den, som ställer sig i spetsen för denna läras förkunnande. Dess demokrater voro icke representerade i Baltimore, emedan de icke ville låta sin landsman Van Buren, hvilken de äro stolte af att ega, falla, och saledes icke ville underkasta sig de derstädes sattade beslut. De hafva hållit en sammankomst i Ultica, vid hvilken de högtidligen hafva förklarat, att man i Baltimore underlåtit att behandla sjelfva den föreliggande hufvudfrågan, — den om ett fritt territorium, och alt de Såsom sin kandidat ville ställa van Buren, hvars åsigter beträffande denna fråga äro allmänt bekante och som verkade, att han är 1844 icke blef vald till president. Nu blef beramad en sammankomst mellan demokratiske delegerade för 15 stater, i hvilka inga slafvar finnas och som i Augusti mänad detta är skulle hållas i Buffalo i Newyork vid stranden af Eriesjön. Om van Burens kandidatur antages, kan Cass icke längre hysa någon förhoppning, och Taylor kunde då lagt förl An m äno. YTäisar komsten i Buffalo att blifva af mycken vigt och den i Utica har redan varit af en icke ringa nytta. Man vill icke, såsom förut skett, afskaffa slafveriet i de stater, hvarest det redan eger rum, mot dessa staters vilja; man inskränker sig till att upprätthålla en rättighet, som kongressen alltid har utöfvat, nemligen alt bestämma grundvalen för områdenas politiska organisation, innan de blifva stater, Den ställning, som undertecknarne af manifestet från Utica och männen från södern intagit, är mycket olika. De förre vindicera mensklighetens allmänna rätt, under det de dock lämpa sig efter det, som de betrakta såsom hvarje stats enskilta rättigheter; de sednare åter vilja nödga sina landsmän att åtaga sig förpligtelser, som civilisationen förkastar. Om ock programmet från Utica icke erhåller ett afgörande inflytande på presidentvalet, så kommer det dock sannolikt att utäfva ett sådant på de allmänna valen af kongressens medlemmar, och nya partier komma, såsom en följd häraf, att bildas. Man kommer utan tvifvel att göra ett försök med att gå en mellanväg och föreslå detsamma, som man för 23 år sedan föreslog rörande Missouri; men motståndarne af slafveriets utbredande komma näppeligen att vilja gå in på något dylikt ackord. Manifestet från Utica, hvilket utmärker sig genom språkets styrka och vältalighet, vill allsicke veta af något sådat. Det uttalas i detsamma följande maximer: Införandet af slafveriet, vore de ck inom det allraminsta distrikt, gör enhvar amerikansk medborgare till en ubredare af den na afskyvärda institution. Olikheten emellan nya Mexiko å den ena och Louisiana å den -andra sidan ligger i detta fall i öppen daer. Då vi förvärsvade Louisiana, egde slafverlet rum öfverallt i denna provins. Då i missourisaken kongressen förbjöd slafveriet inom det område, som tillhörde Louisiana, ända intill 36 120 nordlig bredd, afskassade man slafveriet der, hvarest det förut existerat. ÅÅnvändandet af denna gräns i afseende på nya Mexiko och Californien skulle deremot vara alt afskassa friheten i de delar af landet, der den förut egt bestånd, och slafveriet skulle blifva en kränkning af denzbeständande rätten. Vi förneka federalregeringen all rättighet att begå en sådan ogerining. Nej, då våra förfäder i de menskliga rättigheternas namn uppreste sig mot Englands herravälde och uigjöto sitt blod vid Bunker-hill, skedde icke detta för att lägga grund till en regering, som skulle erhålla en Åslik makt och myndighet. Skulle kongressen, vemot all förmodan, vilja usurpera en så beSkassad myndighet, kommer den ej att af deras medborgare erkännas. Man skulle mycket irra sig, om man trodde, att vi betrakta sjelfva unionen såsom blottställd for någon fara i följd af den kamp, som inom densamma förestår. Åmerikanarne hafva alltid visat sig såsom sansade och praktiske män. (Genom den naturliga omdömesförmåga, genom den lugna anda och de ömsesidiga eftergifter, som utmärka verkligt fria folk, genom frånvaron af all böjelse att skrida till sådana ytterligheter, som förekomma hos ociviliserade nationer eller hos sådane, som känna endast frihetens a-b-c-dhafva Amerikanarne kringgått de svårigheter, hvilka de icke kunde besegra. Vi hafva blott velat antyda ett nytt ordnande af partierna. När partierna icke hafva några allvarligare interessen all stödja sig på, blir politiken endast en imrig. Partierna måste derföre tid efter annan omgestalla sig. När den gamla grundvalen visar sig vara falsk och opålitlig, taga de en annan. Det är denna förändring, som nu EE a Ta 1