nen, andre för ett störande afbrost I sallskapslifvet. Kortspelet måste vara af en särdeles egen natur, då deröfver kan dömas så olika, så väl som den rol det spelar måste vara egen och icke obetydlig. Betraktar man kortlapparne såsom sådane, hafva de intet motbjudande — tvärtom, något trelligt i anseende till sina vackra figurer, sin glatthet, färg m. m. Sjelkva korten Såsom kort rekommendera sig derföre såsom ett rätt trefligt sällskap, hvaraf intet buller och intet sqvaller är att befara, hvadan ock den alltid får orätt, som påstår, att korten i och för sig äro fördumliga. syndiga. Med synnerlig lycka och framgång hafva derföre korten banat sig väg till alla kretsar, äfven till de bättre, der de afhållas såsom ett tresligt sällskap i sällskapet; Och icke osannolikt är, att de frän början hört till sällskapslekarne, emedan det länge hette oleka korto, icke ospela korso, alt förliga det sjelfva namnet okortleke förvarar deras ursprungliga bruk, som säkerligen icke föresväfvade skaldinnan, när hon låter en lätting uppfinna kortspelet för att dermed mörda tiden. Vi äro, på grund af det anförda, benägne, att anse kortspelet från början hafva haft en icke allenast oförargelig, utan äfven förnöjande sida, ehuru det i alla tider lärer haft svärt att försvara sig inför den strängare moralen. IIuruvida det för närvarande tar sig bättre ut i en rättegång inför den kristliga moralens domstol och således förtjenar den hyllning detsamma åtnjuter, vore intressant nog få utredl, helst det alltid är orädligt, alt läta ett oädelt nöje gripa in i sällskapstonen och uitränga ett möjligen ädlare. Så länge korten beukades till lek, försvarade de tvifvelsutan någorlunda sin plats, emedan en lek hvarken kunde räcka så länge ej heller medföra några tadelvärda följder, särdeles bland bildadt folk. Annorlunda torde förhållandet vara, sedan med korten öfvas spe!, utan afseende på tid, rum och personer, ofta inblandadt med oordentlighet och ofta slutande sig med förluster, hvilka å ena sidan föda ledsnad, och med vinst, som å andra sidan väcker vinningsIystnad. Behäftadt med sådana fula fläckar, har kortspelet, helt säkert med rätta, råkat alt stå illa hos alla för ordentlighet och goda seder nitälskande menniskor både bland höga och låga. Hos den mera oförderfyade delen af allmogen är måhånda kortspelet mest illa anskrifvet, och kanske får antagas, alt massan i det hela betraktar det med ett visst förakt. Då kändt är, att från de så kallade bildade klasserne både ondt och godt gär oe till de obildade, är det ett hugnesamt teckel alt allmogen kunnat. till den grad Som. skett, akta sig för kortspelets frestelser, helst sjelfva deras ledare till dygd och salighet icke gifvit och icke gifva dem något afskräckande exempel. Korten hafva således illa bevarat silt mojligen primitiva adelskap, och fallit så djupt. att deras reputation nåppeligen står att upphjelpa. Och sedan kortspelet gjort sig till rolighets-minister i hållstugan, i betjentkammaren, i drängstugan och på krogen. torde vara hög tid för hvar och en, som vill vara menskligheten till föresyn i det goda, att draga sig tillbaka från spelbordet. Efter att hafva uttalat en sådan, i mångas öron härd, dom, hafva vi blottställt oss för en ganska vigtig anmärkning. Med skäl anmärka nemligen flere, att med kortspelets förvisande ur sällskapskretsarne skulle en sysslolöshet. en tomhet inträda, som skulle till sina följder blifva besvärande, sällskapsupplösande, och derigenom för sedligheten vida mera äfventyrlig, än kortspelet, som nu sammanhåller sällskapet och gifver dess deltagare ett för anständigheten afpassadt svängrum. Vi äro beredde försvara oss, och gå all möta anmärkningen. Modet, som i vår tid sträfvar till det nyttiga, har, snart sagt, i alla bättre hus infört ett divansbord, jastadt med pressens raraste alster. I vår mening är detta skedt. för att kring detta bord samla sällskapet och skänsom d herrar undan va till är inn i sill Ställni vid nä n-je, saller utestå kan j: last. inneh: längre nan b smdåke laget, som å kes at Del h hvad torde skaps och Vv sina och s na yn lanke. gen i sidan. mera silt sl tast Ib före? ändri1 föräne gen.: Skall re, de en icl mång hända förebi bildni och d stegel — — Enl Skåne å Fye ska t d. 13 att di tas d hemn falni ne fö härv. sa br ringa den, varit borg. TVO hit ai ska h före ueral till M till H anied demo ordre svens vidar koms nasl händ De en Mm blifvi de tv anko hölls