KORRESPONDENS. Stockholm d. 5:te Sept. Lag-utskottets betänkande angående det nya kriminal-lagför slaget meddelas nu af Aftoubladet och har äfven börjat att småningom utportioneras i några andra blad. Det är sålunda snart bekant för allmänheten och den skall följakteligen snart vara i stånd-att bedöma halten af de anmärkningar, som lagutskottet gjort vid lagberedningens förslag, samt af de förändringar, som utskottet föreslagit. Om ock en eller annan förbättring i lagkommitteens förslag behöfts, så är det imedlertid säkert, att saken ingenting synnerligt vunnit, hvarken genom lagberedningens eller utskottets tumningar derå — och hade man blott fått brottmåls-gury, så hade det varit bäst att antaga det utan alla vidare förändringar. hvarpå rättelse i en eller annan vid verkställigheten möjligen upptäckt brist lätt kunnat sedan vinnas. Aldrig blifver det något af, så länge än den ena, än den andra, nya sammansättningen af s. k. lagkloke eller lagutskotts-ledamöter, sätta sig ned och lösrycka enstaka delar utur deras sammanhang. Man är nu mycket brydd för behandlingssättet af detta vigtiga ämne. Ett fattadt beslut, att icke företaga frågan i stånden, innan statsregleringen och den med denna samband egande skalfteförenklingsfrågan blifvit afslutade, synes vara så till vida rigtigt, som stånden sedan kunna-dagligen ocn obelrindradt egna öfverläggningarne åt densamma, då möjligen ett resultat kunde vinnas, om man enigt och upprigtigt ville det samma. Men så är ej fallet. Man ser tydligen, att afsigten snarare är att göra allt slut på saken omöjligt. De besynnerligaste förevänningar göras i detta afseende. Såsom sakerna nu stå, kan jag ej neka, att det synes som om det bästa vore att låta i stånden anmärkningarne göras, emot såväl beredningens, som lagutskottets förslager, samt att sedan afsluta riksdagen och låta en ny pröfning af förslagen och anmärkningarne anställas, under justitie-ministerns ledning, samt nytt förslag vid nästa riksdag af Regeringen sjelf afgifvas. Men då uppstår åter den gamla frågan: är vår ministere vuxen ett sådant arbete? Har den nog sammanhållning och tidsenlig anla samt kraft, att på ett tillfredsställande sätt lösa problemet? Den, som uppmärksamt betraktar ställningar och personer, måste ursäktas om ban misströstar derom. Det är dock orimligt, att en så dyrbar tid för folkets väl, och så ofantliga kostnader skola förspillas utan ändamål derigenom, att Regeringen aldrig vill erkänna sin pligt, att sjelf framstå för reformerna. Innan så sker, hjelper icke äfven de utmärktaste mäns bemödanden att bereda förslagen dertill; ty alla interessen, äfven dem, som styrelsen eljest disponera, tro sig kunna hemligt och öppet motstå förändringarne. : : Skatteförenklings-frågan förekommer i stånden i öfvermorgon; sedan afslutas statsregleringen lätt nog, om ej splittringen gär så längt, alt ett eller annat stånd åter börjar med den taktik att vägra röstning i förstärkt utskott. Det talas om, att H. M. Konungen skulle vara att ålerförvänta omkring d. 16:de och att åtminstone H. Maj:t med visshet är här åter före d. 23:dje, då man vill tro att riksdagen kan älskiijas. Oaktadt ingenting bestämdt ännu afhörts angående stilleständsvilkorens ratilicerande, tror man nu här derpå så säkert, att det nästan ser ut, som om våra statsmän skulle icke fatta skilnaden mellan ett sådant oefterrättlighetstillstånd, och en garanterad fred. Måtte de icke alltför snart få röna den. och det arma UTRIKES NYHETER. ITALIEN. Ny minister har kommit till stånd i Sardinien. Dess medlemmar äro: grefve Alfieri de Sostegno, konseljpresident; grefve Sl. Martin, utrikesminister; grefve Herel, fihlansminister; general da Bermida, krigsoch sjöminister; deputeraden Pinelli inrikesminister och professor Merlo undervisningsminister. I sitt program lofvar ministeren att göra allt för härens reorganisation och nasionens beväpning. Den respekterar vapenhvilan såsom ett militäriskt faktum, men betraktar den icke som en grundval för fredsunderhandlingarne. Den yttrar sig med tacksamhet ha antagit den fransk-engelska bemedlingen och hoppas medelst densamma få se en ärofull fred afslutad. I hvarje händelse vill ministeren sträfva för åstadkommandet af en politisk och tull-föreningemellan de italienska staterna. Sardinska härens reorganisation bedrifves med kraft. I Verzelli samlas de lombardiske frivillige, som, oaktadt utvandringarne till Schweitz och Frankrike, skola utgöra 20,000 man. De inöfvas af general Olirieri. Vid vapenhvilans slut hoppas man kunna ställa 100,000 man i fält. Carl Albert skall ännu städse förklara för sin omgifning att han till sista ögonblicket vill arbeta på Italiens oafhängighet. Han har aflägsnat ett par generaler, som saknade truppernes förtroende. Nytt hinder har, enligt Uster. Lloyd för den 31:ste Åug., mött för amiral Albinis afresa från henelianska farvattnen derigenom, att besulfafraren för Sardinska trupperne i Venedig vägrat att embarkera utan direkta order från Turin. Parma. En österrikisk general, v. Degenfeld-Schomberg har blifvit insatt till guvernör i detta hertigdöme. Hertigen sjelf väntades till London. En konvention skall blifvit afslutad emellan österrikiska generalen v. Welden och en påflig kommission: Österrikarne utrymma Kyrkostaten, men hålla citadellet i Ferrara besatt och äfven får en österrikisk korps uppställa sig på den påsliga stranden af Po. Påfren lager ingen del i kriget emellan Italien och Osterrike. kendetz-ky har förlagt sitt högquarter till Lodi och gifvit guvernören i Milano order att, vid minsta försök till en insurrektion, på det strängaste förfara emot staden. I en proklamation ger fältmarskalken tillkänna, att han, efter erhållen försäkran om päsliga och toskanska regeringarnes fredliga tänkesätt, anbefallt inställandet af alla vidare operationer emot romerska och toskanska staterne, men att kejserliga trupperne skola intaga en observerande ställning emot bemälte stater. — Imellertid lära i flera af de största italienska städerna, såsom Florens, Livorno, Bologna, Genua och äfven Rom bilda sig politiska klubbar, hvilka hafva till uppgift att anskaffa pengar och värfva manskap för kampen emot ;Barbarerne., såsom Radetzkys härar kallas. Det synes som om faran, hvilken blifvit större genom Carl Alberts återtåg, åter samlar Italiens olika folk omkring en fana. Tillståndet i Lombardiet skildras såsom gräsligt. En stor del af befolkningen, isynnerhet de förmögnare, har utvandrat. Radetzkys, otyrannenso, kontributioner erläggas af ingen godvilligt och hans bud och befallningar blifva icke hörsammade. I Milano stå palatserna öde och tomma, och på landet är fara värdt, att grödan ruttnar upp på åkerfälten i brist på bergare. På så sätt protestera Lombarderna emot främlingarnes tyranni. Deras hat emot inkräktarne är så stegradt, att det alls icke borde förvåna. om man en dag despots återkomst; på nyo inträdt i sitt gamla vasallförhållande till Österrike. General v. Welden, en värdig medbroder till Radetzky och, om möjligt, grymmare än denne, för befälet derstädes och vill med våld utskrifva en arme af 25,000 man!!! ÖSTERRIKE skall afeifvit en förklaring till centralstyrelsen, alt det ingalunda vill finna sig vid att försrinna i Tyskland. TYSKLAND. I tyska riksförsamlingens möte den 29 Aug. interpellerades ministeren af folkrepresentanten Elsenillann i anledning af rörelser inom österrikiska hären i Italien, hvilka, enligt E:s förmenande, gå ut på att krossa liberalismen i Ungern. Sedan reaktionen blifvit färdig med Ungrarne, komme det att gälla Iyskland. Windischgrätz, Radetsky och Jellalich stå i brefvexling med hvarandra, och herr r. Hammarstein, Metternichs kreatur, är själen i hela ligan. E. begär att centralmakten skall erkänna Ungerns sjelfständighet och skicka en gesandt till Pesth. Som utrikesministern var frånvarande, fick Elsenmann icke något svar. Limburijska frågan gaf i mötet den 1 Sept. anledning till en mycket häftig discussion. Venstran tyckte att utrikesministern i denna sak icke gjort sin pligt. Ministeren fick dock slutligen ett förtroendevotum. Under diskussionen upplystes, att ett sändebud skickats till Haag för reglering af nämnde fråga. Fursten af Hohenzollern-Sigmaringen har abdikerat till förmån för sin son. I hassel hafva åter förefallit oroligheter. I Rostock har äfven varit något oroligt, 4 anledning af en önskad kommunalreform. PREUSSEN. NEiinisterkris. För någon tid sedan beslutade nationalförsamlingen, att krigsministern skulle afskeda alla reaktionärt sinnade officerare. Detta beslut har endast mycket lamt blifvit tillämpadt. Härmed äro de radikale icke belätne, utan vilja genom en interpellation bringa saken ånyo till tals i nationalförsamlingen. Ministeren har å sin sida beslutat att afgå, i fall den icke får handla efter godtfinnande i denna fråga. Med största spänning emotsåg man d. 7 Sept., då herr Stein skulle interpellera krigsministern rörande denna angelägenhet och en hetsig batalj tvifvelsutan komme att lefvereras i nationalförsamlingen. De radikale visade föga benägenhet att låta afskräcka sig genom ministerens hot att afgå, derest församlingen fordrar utförandet af sitt en gång fattade beslut om armeens rensning från den reaktionära surdegen. Sjelfve synas deremot de radikale vilja i massa utträda ur församlingen, i fall de komme att ligga under i denna fråga. I Diisseldorff har Freiligraths arrestering väckt stark sensation, och ett upplopp var der att befara. I Licynits arresterades den 30 Augusti en boktryckare Oensch, som gjort och till salu hållit karrikatyrer öfver kungen, men redan samma afton befriades mannen genom en folkresning. SCIIWEITZ. De små katholska kantonerne hafva förkastat den nya unionsakten. BELGIEN. Den inför assisrätten i Antverpen förhandlade processen emot deltagarne i det republikanska infallet i Belgien, hvilket ändade med inSurgenternes nederlag vid Risquonstout, har nu slutats. Femton af de anklagade frikändes, deremot dömdes 17 till döden. FT AND